Betablockerare kan fungera vid hjärtsjukdomen HFPEF
En registerstudie ledd från Karolinska Institutet visar att betablockerare kan hjälpa patienter med en förhållandevis okänd form av hjärtsvikt, kallad HFPEF, som idag saknar beprövad behandling. HFPEF innebär försämrad förmåga hos hjärtat att fyllas med blod och drabbar ungefär 2 procent av befolkningen. De nya forskningsrönen publiceras i vetenskapstidskriften JAMA.
Hjärtsvikt har länge definierats som minskad förmåga hos hjärtat att dra ihop sig för att pumpa syresatt blod ut i kroppen. Orsaken är ofta långvarigt högt blodtryck eller en tidigare hjärtinfarkt som skadat hjärtmuskeln. Män drabbas oftare än kvinnor och det finns flera sätt att behandla för att minska symtom och öka överlevnaden hos patienterna.
På senare år har det dock blivit allt tydligare att det finns en annan form av hjärtsvikt, som är lika allvarlig och vanligt förekommande. Vid HFPEF (eng. heart failure with preserved ejection fraction) har hjärtat svårt att slappna av och fyllas med blod igen efter en sammandragning. Denna form av hjärtsvikt är vanligare vid hög ålder och kvinnor drabbas oftare än män. Fram till helt nyligen har det saknats behandling för sjukdomen.
I den nu publicerade studien har forskare från Karolinska Institutet, Linköpings universitet, Södersjukhuset, Danderyds sjukhus och Karolinska Universitetssjukhuset analyserat information från 42000 patienter i det nationella hjärtsviktsregistret, RiksSvikt. De fann då att patienter med HFPEF som behandlats med betablockerare hade högre överlevnad än patienter som inte behandlats. Skillnaden kvarstod även efter att forskarna räknade bort andra faktorer som skulle kunna påverka resultaten, så som hälsotillstånd i övrigt och socioekonomisk status. Skillnaden i överlevnad mellan de båda grupperna hamnade till slut på 7 procent
Vid hjärtsvikt utsöndras stresshormoner som adrenalin, vilket skadar hjärtat i längden. Betablockerare skyddar mot denna skadliga effekt. I tidigare randomiserade studier med patienter med minskad sammandragningsförmåga i hjärtat, alltså ”vanlig” hjärtsvikt, har betablockerare visat sig minska dödligheten. Men detta är den första större studien avseende effekten av betablockerare på patienter med HFPEF.
Tidigare har samma forskargrupp även sett positiva resultat vid behandling med andra, liknande hjärtmediciner, som ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare. De planerar nu att gå vidare med kliniska studier.
– Vår studie om betablockerare är stor och tillförlitlig, men kan fortfarande inte användas som hundraprocentigt bevis för att betablockerare fungerar vid HFPEF. Vi kommer nu genomföra stora randomiserade studier med den här typen av billiga hjärtmediciner för att vara riktigt säkra, säger Lars Lund, hjärtläkare och docent vid Karolinska Institutet, som lett studien. Sverige har unika möjligheter att genomföra sådana randomiserade studier inom ramen för de stora svenska kvalitetsregistren.
FAKTA
Arbetet har finansierats av Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden, Stockholms läns landsting samt Sveriges kommuner och landsting.
Publikation: Association between Use of Beta-Blockers and Mortality in Patients with Heart Failure and Preserved Ejection Fraction, Lars H. Lund, Lina Benson, Ulf Dahlström, Magnus Edner, Leif Friberg, JAMA, 19 November 2014 issue.
