Gruvavfall kan täckas av grönlutslam
Nu görs en kraftfull satsning för att i stor skala utvärdera grönlutslam som täckningsmaterial för gruvavfall. I ett första steg har en täckning gjorts av en provyta utanför Boden som ska föreställa en gruvavfallsdeponi i liten skala.
Projektet leds av SP Processum i samarbete med Boliden, Ragn-Sells, MTC, SCA Obbola, Domsjö Fabriker, LTU, Ecoloop och Ramböll och det genomförs i två steg. I ett första steg har en täckning gjorts av en provyta utanför Boden som ska föreställa en gruvavfallsdeponi i liten skala. Testanläggningen innehåller lådor fyllda med svavelhaltigt gruvavfall. Under 2015 kommer metoden att demonstreras i full skala i en av Bolidens nedlagda gruvor, Näsliden.
– Massabruken har tidigare sett en potential i grönlutslammet, som är en biprodukt från deras kemikalieåtervinningsprocess, men inte kunnat hitta en bra användning för det, berättar Gunnar Westin, projektledare för projektet hos SP Processum. Grönlutslam håller tätt och har en bra vattenhållande förmåga och en del används därför till att täcka egna deponier. Gruvindustrin har å andra sidan haft svårt att hitta bra material för att täcka gruvavfall så att inte tungmetaller läcker ut i sjöar och vattendrag efter avslutad brytning.
I ett första projekt konstaterade forskare vid Luleå tekniska universitet, LTU, i laboratorieförsök att alla undersökta typer av grönlutslam klarar kraven för täckning avseende genomsläpplighet. Därför utreddes i ett efterföljande projekt de ekonomiska och tekniska möjligheterna att använda grönlutslam som täckning av gruvavfall. Slutsatsen var att förutsättningarna för lyckad täckning definitivt finns. Därför har i år ett fältförsök startats med gruvavfall upplagt som en ”vall” med måtten 8 x 50 m och med en höjd av drygt 2 m som innehåller en hårdpackad blandning av grönlutslam och morän. Under 2015 ska vattennedträngningen mätas och därefter kommer gruvavfallet från en nedlagd gruva att testas i full skala under ett år.
– Grönlutslam (GLS) är ett väldigt intressant material av flera anledningar, säger Magnus Filipsson, Miljösamordnare Gruvor/Miljö, hos Boliden Mineral AB. I just detta fall är tanken att minska permeabiliteten och öka den vattenhållande förmågan för en blandning av tillgänglig morän och GLS. Syftet med tätskikten är att erhålla en syrebarriär som minimerar oxidation och metalltransporter över tid. Ju lägre oxidationstakt, desto mindre påverkan på nedströms liggande recipienter.
– Ursprungliga valdes grönlutslam därför att det har ett låg genomsläpplighet och är alkalint vilka är egenskaper som är attraktiva vid efterbehandling av gruvavfall, säger Christian Maurice, uppdragsledare Ramböll och LTU. Grönlutslammet liknar ”Paste” vilket är en metod för behandling av anrikningssand. Grönlutslam kan dock inte användas som det är på grund av dess konsistens och därför föddes idén att blanda det med morän där slammet fyller igen hållen i moränen. Inblandning av låga halter grönlutslam ger ett stabilt material att bygga med samtidigt som det skapar de ekonomiska förutsättningarna för användning av metoden.
FAKTA
SP Processum startades 2003 och har utvecklats till ett ledande bioraffinaderiinitiativ på både en nationell och internationell arena. Största delen av verksamheten ligger i att stödja och initiera forskning och utveckling inom områdena: bioteknik, energiteknik, oorganisk kemi, organisk kemi samt råvara med hållbarhetsfokus. Tillsammans med andra bioraffinaderiinitiativ längs den norrlandskusten så utgör SP Processum med universiteten ett viktigt nav för utvecklingen av nya produkter, energilösningar och bränslen från skogsråvaran. SP Processum är värd för tillväxtinitiativet Framtidens Bioraffinaderi. Sedan maj 2013 ägs SP Processum till 60 procent av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och till 40 procent av de 21 medlemsföretagen. www.processum.se. Boliden är ett metallföretag med fokus på hållbar utveckling. Ramböll, är ett teknikkonsultbolag.
SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut www.sp.se
