Stor skillnad på hur familjer upplever socialtjänsten
Socialtjänstens insatser för familjer upplevs olika beroende på vilken typ av familj det är. Ju mer utsatt den är desto sämre upplevs insatserna vara. Och vice versa. Stabila vuxna med familjeproblem är mer nöjda.
Det visar en rapport från projektet Familjer i socialtjänsten. I en första studie valdes 200 familjer ut där barn i familjen varit aktuella inom socialtjänsten. I den andra, nu publicerade studien, har 30 av familjerna ytterligare följts upp och intervjuats.
Resultaten visar att ju mer utsatta de vuxna själva varit genom livet, till exempel genom traumatiska händelser eller social otrygghet, desto sämre tycker de att socialtjänsten fungerar.
– En del kan till exempel uppleva att socialsekreterarna inte förstår deras situation eller att de själva inte förstår socialtjänstens beslut, säger Bo Davidson, lektor i pedagogik vid Linköpings universitet.
Familjer med tryggare grundvillkor, däremot, som sökt hjälp hos socialtjänsten för problem med ett eller flera barn, är överlag nöjda med insatserna.
– De har också tillgång till andra resurser, som pengar och ett socialt nätverk, ja även stöttande arbetskamrater. Medan de mer utsatta familjerna sällan varken har pengar eller nätverk som ger föräldrarna möjlighet till återhämtning. I regel är de vuxna i dessa familjer dessutom arbetslösa, säger Margareta Bredmar, sociolog och lektor vid Linköpings universitet.
En slutsats från forskarna är att upplevelsen av socialtjänstens insats är kopplad till samhällsstrukturer, däribland familjernas ekonomiska, sociala och kulturella kapital. Ett kulturellt kapital innebär förmåga att ta tillvara sina möjligheter.
– Till exempel att en vuxen ringer upp socialtjänsten och kräver sin rätt. Brist på kulturellt kapital leder däremot till maktlöshet, säger Margareta Bredmar.
Som en följd föreslår forskarna att socialtjänsten inrättar nya former av tjänster där ombud kan hjälpa de mest utsatta familjerna med hela deras livssituation och som för deras talan. De föreslår även mer samarbete över de politiska nämnderna.
Ytterligare ett resultat är att en stor del av de familjer som vänder sig till socialtjänsten har barn med neuropsykiatriska diagnoser, som exempelvis ADHD, ADD eller Aspergers. Av de 30 familjer som intervjuats i den aktuella studien hade hälften av dem barn med en neuropsykiatrisk diagnos. Av de 200 familjerna som från början ingick hade 25 procent av barnen en sådan diagnos.
Rapporten heter ”Pengarna, barnen och livet”, FoU-rapport 76:2014 och ges ut av FoU, Centrum för Vård, Omsorg och Socialt arbete där Linköpings kommun är huvudman. Flera kommuner i Östergötland har medverkat och socialsekreterare har aktivt deltagit i arbetet. Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet är medfinansiär.
