Planeringen av Stockholm leder till segregation
Stadsplaneringen av Stockholm bidrar till att staden blir mer segregerad och orättvis. Det visar en avhandling av kulturgeografen Jon Loit från Uppsala universitet. I den pågående stadsplaneringen av Stockholm dominerar en nyliberal marknadsorienterad inriktning med mål att främja tillväxten medan de sociala målsättningarna får stå tillbaka.
I avhandlingen ”En stad i världsklass – hur och för vem” har Jon Loit undersökt om Stockholms planering motverkar segregation och medverkar till en rättvisare stad. Titeln refererar till stadens vision som är ”Ett Stockholm i världsklass”. Den övergripande inriktningen för planeringen och den pågående stadsplaneringen av två områden med olika utgångspunkter och förutsättningar har undersökts av Loit. Dels förändringsplaneringen av miljonprogramsstadsdelarna runt Järvafältet inom ramen för Järvalyftet, dels det nya stadsutvecklingsområdet Norra Djurgårdsstaden.
Segregationen av personer i Stockholm med olika socioekonomiska resurser och etnisk bakgrund är en avgörande orsak till orättvisor i staden. Stadsplaneringen av Stockholm har hittills bidragit till en ökad segregation och orättvisa men med ett överordnat socialt fokus för stadsplaneringen kan segregationen minskas. Men sociala målsättningarna hamnar ofta i konflikt med ett nyliberalt tillstånd för planeringen som värderar en tillväxtorienterad ansats.
Framträdande för Stockholms stadsplanering är en preferens och företräde för konkurrenskraftiga och marknadsorienterade lösningar på urbana problem och att tillväxt och utveckling ges en högre prioritet än sociala mål. Planeringen riktas i första hand mot eftertraktade individer som uppfattas bidra till stadens positiva utveckling. Stockholm planeras i linje med detta med en nyliberal planering som värdesätter innerstadens stadsbyggnadskvaliteter, stadsliv och konsumtionskultur. Stadsidealet och tillhörande stadsliv som eftersöks i planeringen är anpassad för, och inriktad mot, en köpstark urban medel- och överklass och dennes föreställda livsstil.
– Sammantaget kan Stockholms planering förväntas resultera i en exkluderande stad reserverad för invånare med arbete och högre inkomster, konstaterar Jon Loit.
Ett resultat av planeringen är att segregationen cementeras och Stockholm fortsätter att vara en delad stad. I synnerhet planerandet och byggandet av ett livsstilsområde för socioekonomiskt starka grupper som Norra Djurgårdsstaden innebär att segregationen förstärks då det relationella förhållandet mellan bostadsområden består.
– Planeringen är således med nuvarande inriktning inte en lösning på segregationen utan ett problem, menar Jon Loit.
Avhandlingen En stad i världsklass – hur och för vem? försvarades den 5 december 2014.
