Europa visar att människor och rovdjur kan dela samma landskap

Ett utmärkt exempel på att människor och stora rovdjur kan dela samma landskap, enligt Guillaume Chapron vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som är huvudförfattare.

I början av 1900-talet var rovdjuren nästan utrotade i Europa, det fanns bara spillror kvar av de ursprungliga populationerna. Nu har vi ökande eller stabila populationer av varg, björn, lo och järv och de lever inte i en avlägsen vildmark utan i ett landskap som är präglat av människan.

Det är en stor skillnad mot strategin som används i andra delar av världen där rovdjur skyddas i stora nationalparker eller vildmarksområden, separerade från människan. Om Europa hade använt den modellen hade vi knappast haft några rovdjur eftersom vi inte har dessa stora vildmarksområden.

– Det är en framgångshistoria som bygger på en bra lagstiftning, politisk stabilitet, starka institutioner och att den allmänna opinionen är positiv, säger Guillaume Chapron, forskare vid Grimsö forskningsstation, institutionen för ekologi vid SLU. Dessutom är Europas skogar och populationer av vilda växtätare i bättre form i dag än för hundra år sedan.

Miljörörelsen på 1970- och 1980-talen banade väg för Europarådets Bernkonvention och EU:s art- och habitatdirektiv som har gett dessa arter möjlighet att återhämta sig.

– De stora rovdjuren är ett exempel på att arter har gynnats av den europeiska lagstiftningen och att habitatdirektivet fungerar, säger Guillaume Chapron.

Sammanlagt har 76 forskare bidragit till artikeln varav fem från SLU. De har sammanställt data och gjort utbredningskartor för rovdjuren för större delen av Europa.

Guillaume Chapron säger att Europa kan vara ett exempel för andra delar av världen.

Europa har dubbelt så många vargar som USA (utanför Alaska) trots att det är hälften så stort och mer än dubbelt så tätt befolkat. Forskarna visar att dessa arter har en otrolig förmåga att överleva en värld som domineras av människan.

I stort sett är människor i Europa positiva till rovdjur men de konflikter mellan människor och rovdjur som orsakade de historiska minskningarna finns kvar, till exempel attacker på tamdjur. Den största utmaningen för att bevara rovdjuren finns i länder där stora rovdjuren har varit helt borta. Där har kunskap om hur man kan anpassa sig efter sina vilda grannar gått förlorad. Rovdjur, särskilt vargen, har också på en del håll blivit symboler för politiska och sociala klyftor mellan stad och land.

Åtgärder som minskar skadorna på tamdjur som elektriska stängsel och vakthundar är ett sätt att lindra konflikterna. Det finns också ett behov av dialog mellan olika intressenter och samarbete mellan sektorer och länder. Dessa konflikter måste tas på allvar för att förhindra ett bakslag mot naturvården.

FAKTA
Brunbjörnen finns i 22 länder. Det är det vanligaste stora rovdjuret med 17 000 individer uppdelade på tio populationer. Alla populationer är stabila eller ökar något även om del är kritiskt små.

Varg är den näst vanligaste arten, 12 000 individer, tio populationer i 28 länder. De flesta ökar, men ett par verkar minska. En spansk population är nära utrotning.<

Lodjur finns i 23 länder, med 9 000 individer fördelade på elva populationer. De flesta är stabila men några minskar.

Järv finns bara i Sverige, Norge och Finland, i två populationer med totalt 1 250 individer. Båda populationerna ökar.