Idrottslärare rädda för att röra eleverna

– Självklart ska vi skydda barn från övergrepp men det finns också risker med att skapa en beröringsskräck bland vuxna som arbetar med barn, säger Marie Öhman, biträdande professor i idrottsvetenskap vid Örebro universitet.

Som idrottslärare är det viktigt att ibland kunna ta i eleverna. När de ska lära sig nya övningar inom gymnastik, dans eller styrketräning måste läraren kunna korrigera och ibland ge eleven stöd för att undvika skador.

– Det handlar om att lärarna tar emot i olika gymnastikmoment. Att de fysiskt hjälper eleverna att göra en rörelse. Eller att de visar vilken muskel styrketräningen ska kännas i.

Men lärare, som Marie Öhman har intervjuat, berättar hur de undviker att röra eleverna på det tyngsta partiet, det vill säga rygg och rumpa, utan försöker fånga dem genom att ta tag i till exempel vaden trots att det inte alls är lika effektivt.

– En bra mottagning är viktig för att förhindra att elever gör sig illa. Dessutom är det en viktig del av inlärningen att kunna rätta till kroppsrörelser.

Rädslan att bli anklagad för att ha gjort något fel påverkar alla delar av idrottsundervisningen. Lärare undviker så långt som möjligt att titta på elever när de har badkläder på sig och de går inte in till barn i omklädningsrummet. Lärare har förändrat sitt sätt att visa sina elever uppmärksamhet. De kan till exempel undvika att lägga en hand på elevers axel när de säger bra gjort och istället knyta handen och boxa lätt på elevens axel.

– Idrottslärare är oroliga för att bli anklagade och därför har de utvecklat olika strategier för att undvika alla misstankar. Samtidigt har det blivit näst intill omöjligt för en lärare att röra vid en elev i England, Australien och USA. En”no-touching” kultur har utvecklats.

I Storbritannien finns ett strikt regelverk som inte tillåter kroppskontakt mellan lärare och elev. Det finns regler kring att simlärare inte ska ha händerna under vattnet när de hjälper barn lära sig simma och att de inte får vara ensamma och ta hand om en elev som har skadat sig och behöver plåstras om.

– Jag ska tillsammans med forskare i Frankrike och England undersöka hur idrottslärare i länder där de inte får röra elever alls klarar av att genomföra undervisningen. Vilka lösningar har de hittat? Eller undviker de helt enkelt vissa moment i till exempel gymnastik?

Men hur påverkar beröringsskräcken våra barn? Vilka konsekvenser får det när vi sätter upp regler kring hur barn och vuxna kan umgås? Det ska Marie Öhman undersöka utifrån barnrättsperspektivet. Dessutom vill hon undersöka hur beröringsskräcken påverkar manliga och kvinnliga lärare.

– Debatten påverkar hur vi ser på kvinnor och män. Och även om kvinnorna passar sig så gör de det inte i lika stor utsträckning som männen, säger Marie Öhman.