Hjälp att räkna de svenska sångsvanarna

– Vi vill ha in alla uppgifter om observerade sångsvanar. Vi vill bland annat veta antalet, var de sågs och vilken typ av fält de observerades på, säger biolog Leif Nilsson, forskare på Lunds universitet.

Sångsvansinventeringen är en del av en årlig internationell inventering som ordnas för att följa utvecklingen av bestånden hos olika våtmarksberoende fågelarter och för att fastställa beståndens storlek i olika delar av världen.

I början av 1900-talet var sångsvanen en sällsynt art i Sverige och övriga Norden. Man räknade med att det bara fanns 20 häckande par, och sångsvanen kom tidigt att fridlysas i Sverige.

Inte bara sångsvanen var sällsynt utan det gällde många andra sjöfåglar och våtmarksberoende arter. Detta ledde till att man under efterkrigstiden startade inventeringar i flera länder för att få en bild av läget för dessa arter.

Eftersom fåglarna är mycket rörliga behövde man följa sjöfågelbestånden i olika länder samtidigt. Detta ledde till att man på 1960-talet startade de Internationella Sjöfågelinventeringarna vilka sedan har genomförts i hela Europa varje år sedan starten och numera också förekommer i angränsande delar av Afrika och Asien. I Sverige är projektet baserat vid Lunds universitet.

Sångsvanen i Sverige och i Europa har visat en markant ökning under de senaste årtiondena. I Sverige har arten gått från att ha varit en sällsynt häckfågel på myrarna i nordligaste Lappland till att vara en ganska talrik häckfågel spridd över hela landet. Man räknar numera med att det finns cirka 5400 par i Sverige.

Till en början kunde utvecklingen i det europeiska sångsvanbeståndet ganska väl följas inom de Internationella Sjöfågelinventeringarna, men sångsvanarna ändrade vanor och började mer och mer vistas på land när de sökte mat, vilket innebar att de inte kunde inventeras effektivt vid de traditionella räkningarna. För att få en helhetsbild organiseras därför speciella sångsvansräkningar vissa år.

FAKTA – Det här vill forskarna ha hjälp med:
Helgen den 17-18 januari 2015 vill forskarna samla in uppgifter om observerade sångsvanar, och naturintresserad allmänhet får gärna hjälpa till. Förutom antalet observerade sångsvanar (gärna uppdelade på unga och gamla) vill forskarna också veta var de sågs och gärna på vilken typ av fält de observerades. Den som skickar in observationer ska beskriva platsen i relation till kända platser så den lätt kan hittas på en detaljerad karta (med GPS kan man meddela positionen). Man rapporterar direkt till forskarna på Lunds universitet, via mail, eller via rapportsystemet Svalan.

FAKTA – Sångsvan:
Är cirka 1,5 meter lång och helt vit. Näbben är svart med mycket gult vid basen. Den långa halsen hålls oftast rakare än hos knölsvan. Svanen häckar vid myrsjöar och älvdeltan i norra Eurasien. Vintertid flyttar den söderut. En del stannar nära isranden, medan andra flyttar längre söder- eller västerut. Sångsvanen är mycket ljudlig under flyttningen. Lätet är ett starkt trumpetande, som hörs på långt håll.

BAKGRUNDSINFORMATION
Wetlands International. NGO med regionala kontor i olika världsdelar. Arbetar för bevarande av våtmarker och deras fauna globalt. Förser våtmarkskonventionen med vetenskapligt underlag och arbetar med internationellt skydd av hotade våtmarker och våtmarksarter.

Internationella sjöfågelinventeringarna. Inventeringar organiserade av Wetlands International för att följa utvecklingen av bestånden hos olik våtmarksberoende fågelarter och för att fastställa beståndens storlek olika delar av världen. Ger bakgrundsmaterial till våtmarkskonventione och regionala överenskommelser som European African Waterfowl Agreemen (AEWA) m.fl. Startade 1967 och genomförs varje år. I Sverige är projektet baserat vid Lunds universitet (Biologiska institutionen) och ingår i den nationella miljö-övervakningen.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Forskaren Leif Nilsson, Biologiska institutionen, Lunds universitet, e-post: leif.nilsson@biol.lu.se, tel 070-525 57 09