För tidigt födda med låg vikt hade ökad risk för svagt skelett i vuxen ålder

Resultaten bygger på underlag där barn följts upp till 27 år efter att deras benmassa mättes första gången. Det är den längsta uppföljningstiden hittills för denna typ av studier. Särskilt fokus var på hur frakturer i barndomen samt hur tidiga födslar påverkar risken för frakturer senare i livet.

Det visade sig att barn födda före vecka 37 (s.k. prematurt födda barn), och som hade låg vikt i förhållande till födelseveckan, löper ökad risk för låg benmassa i vuxen ålder.

• Detta är värdefull information eftersom benmassan går att påverka i positiv riktning under uppväxttiden genom fysisk aktivitet och bra kost. Dessutom är det för riskgrupper extra viktigt att undvika miljöfaktorer som har negativ inverkan på benmassans utveckling, t.ex. rökning, berättar Christian Buttazzoni, doktorand vid Lunds universitet och specialistläkare i ortopedi vid Östersunds sjukhus.

Även bland män som råkat ut för en fraktur i barndomen konstaterades ett samband med lägre bentäthet i vuxen ålder. Maxnivån av benmassa (peak bone mass) som dessa män uppnådde var lägre jämfört med en kontrollgrupp med friska män.

Buttazzoni ser fördelar med att jobba förebyggande också med dessa individer. Och han menar att fraktur i barndomen på sikt kan bli en del av FRAX, en samling riskfaktorer som används för att beräkna risken för frakturer bland personer som är 65 år och äldre. Men fler studier krävs innan dess.

I avhandlingen undersöktes även om mätning av benmassa på barn skulle kunna användas som ett screeningverktyg på stora befolkningsgrupper, för att tidigt identifiera individer som riskerar nå låg peak bone mass. Men det visade sig svårt att dra paralleller mellan mätvärdena som barn och vuxen.

• Benmassan förändras mycket under barndomen, bland annat i samband med puberteten. Det är därför svårt att utifrån enbart mätvärdet på benmassan förutsäga om en person kan räkna med ett starkt skelett eller inte som vuxen, förklarar Christian Buttazzoni.

FAKTA
Underlagen till avhandlingen kommer från Landinstudien (214 individer) och Bunkefloprojektet (121 individer) där svenska barns benmassa följts upp under 27 respektive 11 år. Buttazzoni och hans kolleger hoppas att framtida studier, helst med större studiepopulationer, ska öka kunskapen ytterligare om hur den mindre benmassan påverkar frakturer.

Christian Buttazzoni, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, och specialistläkare i ortopedi vid Östersunds sjukhus. Den 20 mars 2015 försvarar han avhandlingen ”Bone mass from childhood to adulthood”. http://www.lu.se/lup/publication/5148389

Hemsida för forskargruppen: http://www.med.lu.se/klinvetmalmo/osteoporosforskning

Om benskörhet (osteoporos )
Benskörhet (osteoporos) drabbar främst äldre och innebär en försvagning av skelettet som leder till ökad risk för frakturer. Hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män i Sverige råkar under sin livstid ut för en eller flera frakturer där benskörheten spelar en roll. Mängden benmassa är som störst i åldern 20-40 år hos både kvinnor och män. Därefter sker en naturlig minskning som i en del fall leder till benskörhet med ökad risk för benbrott och frakturer. Att nå en hög högsta nivå av benmassa (peak bone mass) har visat sig ha en skyddande effekt mot benskörhet. 60-80 procent av mängden mineral i skelettet (benmassan) anses vara genetiskt betingad. Resterande del kan påverkas av miljö- och livsstilsfaktorer, främst under uppväxttiden.

Kontaktinformation
Christian Buttazzoni, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, och specialistläkare i ortopedi vid Östersunds sjukhus, 0709-298998, ernstcg@hotmail.com