Släpp barnen fria framför skärmen
Barnens internetvanor sätts ofta i samband med problem som spelberoende, isolering och mobbning på sociala medier. Lyft också fram fördelarna med internet i stället för att bara fokusera på riskerna, säger Jan Gulliksen, KTH-professor som ifrågasätter vuxenvärldens begränsningar av barnens skärmtid.
I en tid där varannan 2-åring i Sverige är ute på internet regelbundet vill Jan Gulliksen, dekan och professor på KTH samt ordförande i Digitaliseringskommissionen, byta fokus för debatten om barn och internet.
Han menar att det inte finns behov av att regelmässigt begränsa barnens skärmtid. Och han tycker åldersgränserna för sociala medier inte med automatik skyddar barnen.
– Försiktighetsåtgärder får inte hejda utvecklingen som internet ger barnen. Skyll inte problemen på tekniken. Det är viktigt att föräldrar tar ansvar för barnens uppfostran när det gäller digitala medier och internet precis som inom alla andra områden.
Jan Gulliksen anser att det exempelvis är en myt att plattor och telefoner gör barn och ungdomar asociala – tvärtom kan internetanvändare lättare få en ökad umgängeskrets genom exempelvis chattar och Skype i realtid.
– I skolorna betraktas mobiler som ett pedagogiskt problem, istället för att lärare hänger med i utvecklingen och ändrar sitt sätt att undervisa på. I min sons klass låste läraren in mobilerna på lektionstid, medan klassrummets datorer var betydligt sämre tekniskt utrustade…
Han minns ett föräldramöte för sonens sjätteklass, där en expert bjudits in för att prata om alla risker med barns internetanvändning.
– Han serverade en mycket onyanserad bild, säger Jan Gulliksen.
Det du kallar en onyanserad bild kallar andra för viktig information till föräldrar med begränsade kunskaper om internet – finns det inget värde i varningarna?
– Jo, men man måste se riskerna i proportion till möjligheterna. Rädslan får inte ta överhanden, då riskerar man att skapa ett utanförskap för barnen i och med att utvecklingen ändå sker.
Som exempel nämner Jan Gulliksen att tidigare utbildningsminister Jan Björklund ”slog ett slag för boken”, medan det har visat sig att användningen av digital teknik främjar både läsandet och skrivandet hos barn.
– Vad är problemet med att inte ha en pappersbok? Genom sin läsplatta eller telefon kan barnen istället läsa läxan i sin digitala bok varsomhelst, närsomhelst.
Blir det inte ineffektiv läsning på skärmen när påminnelser och meddelanden från appar och program tar fokus från läxorna?
– Det går att konfigurera mobilen så inga signaler ska störa annan verksamhet. Internets positiva pedagogiska värde måste börja tillvaratas mer när det gäller skolbarnens möjligheter att söka fakta. Det har också visat sig att barn i dag har betydligt bättre kunskaper i engelska, tack vare internetbaserad läxläsning, faktasökning, spel och sociala medier, säger Jan Gulliksen.
Eftersom spelindustrin och internetreklam går ut på att fånga och behålla uppmärksamhet, är det då inte övermäktigt för barn ska sålla vad som är viktigast för stunden?
– Min erfarenhet är att om man släpper dator- och skärmtillgången fri så regleras situationen vanligen av barnen själva. De vill inte sitta där framför skärmen hela dagarna.
Bör man inte begränsa barnens skärmtid alls?
– Nej, om allt annat i livet funkar, om barnen sköter skolan, sin hälsa, aktiviteter och familjeliv, då ser jag det som helt okej med fri internet- och skärmanvändning för barn. Jag tycker vi ska få dem att känna efter och sätta egna regler, och det helst innan de har blivit tonåringar. Begränsningar skapar distans – bygg istället upp ett förtroende. Det är inte heller så att alla som spelar dataspel längre tider utvecklar ett beroende. Man får inte låta risken för spelberoende begränsa utvecklingen i samhället – digitaliseringen är av godo och den går
snabbt, säger Jan Gulliksen.
Jan Gulliksens tips till föräldrar som vill engagera sig i barnens internetvanor:
- Be barnen att visa i stället för att ta rollen som övervakare.
- Lär barnen att förhålla sig kritiska som internetkonsumenter.
- Lär dem att inte lägga ut olämpliga bilder eller information om sig själva på webben – de ska veta att det som läggs ut på internet kommer att finnas kvar där för all framtid.
- Skapa förtroende genom att visa förtroende.
- Ett gott exempel på vuxenengagemang är ”Farsor och morsor på stan” – ”Farsor och morsor på nätet” borde startas, det tror jag är en god idé.
Här hittar du en längre artikel i ämnet där även KTH-professor Erik Fransén yttrar sig: www.kth.se/forskning/pa-djupet/slapp-barnen-fria-framfor-skarmen-1.560400
Text: Katarina Ahlfort
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jan Gulliksen på 08 – 790 95 38 eller gulliksen@csc.kth.se.