Kantzoner fungerar bäst i lagom komplexa jordbrukslandskap
Det är i de medelkomplexa jordbrukslandskapen som det lönar sig bäst att sätta in biodiversitetsfrämjande lokala åtgärder, som t.ex. blommande kantzoner. SLU-forskaren Mattias Jonsson har tillsammans med kollegor från Nya Zeeland, Australien och USA nyligen publicerat sina bevis för detta i Journal of Applied Ecology.
För att kunna föda jordens växande befolkning måste jordbruksproduktionen intensifieras. Men det sker ofta på bekostnad av den biologiska mångfalden och jordbrukslandskapets förmåga att leverera ekosystemtjänster, via t.ex. naturliga fiender till skadegörare eller pollinerande insekter.
För att råda bot på det intensifierade jordbrukets negativa inverkan på biodiversiteten kan jordbrukarna vidta åtgärder som t.ex. ska underlätta för naturliga fiender som jordlöpare och nyckelpigor att hitta föda eller gömma sig.
Det är emellertid inte alltid som gräsbevuxna kantzoner och liknande åtgärder får avsedd verkan. Man har visat att det är i de medelkomplexa landskapen som åtgärderna har bäst effekt för att gynna t.ex. pollinerare, men det har hittills inte varit klart om det även är fallet för biologisk kontroll av skadegörare som bladlöss och kålmal.
I en internationell studie, ledd av ekologen Mattias Jonsson vid SLU, har forskarna nu testat vilken effekt en blommande kantzon av bovete har på graden av biologisk kontroll (andel parasiterade skadegörare och antal skadegörare) och på skörden.
Kantzonerna lades ut i jordbrukslandskap med olika grad av komplexitet – från mosaikartade landskap med stor andel gräsmark (flerårig vall etc.), till landskap som är mer dominerade av annuella grödor. Landskapen låg i regionen Canterbury på Nya Zeelands sydö.
– Det visade sig, som väntat, att det inte är i de mest variationsrika, mosaikartade landskapen som effekten är störst, utan i fält belägna i medelkomplexa landskap, säger Mattias Jonsson.
Den troliga orsaken till detta är att det i de mest komplexa landskapen redan finns tillräckligt med föda och platser att söka skydd för naturliga fiender, medan det i de måttligt komplexa landskapen råder brist på sådana resurser. I riktigt enkla landskap som helt domineras av stora fält råder det ofta brist på naturliga fiender och därför kan effekten av åtgärder bli liten även där.
Forskarnas slutsats blev att landskapets sammansättning är avgörande för hur effektiva lokala åtgärder är för att förbättra ekosystemtjänster som biologisk bekämpning.
– Genom att styra de biodiversitetsfrämjande åtgärderna till fält i de medelkomplexa landskapen får man ut mest för de satsade pengarna, säger Mattias Jonsson.
Experimental evidence that the effectiveness of conservation biological control depends on landscape complexity, Journal of Applied Ecology.
Forskare Mattias Jonsson, Institutionen för ekologi, SLU
Kontaktinformation
Kontakt: mattias.jonsson@slu.se, 072-532 65 56
