Fler metoder krävs för att bestämma forntida djurs färger
Kan man säga något om de ursprungliga färgerna hos djur som varit utdöda i flera tiotals miljoner år, som dinosaurierna? Vilka problem kan man töta på när man försöker tolka färger i det fossila arkivet? Enligt forskare från bland annat Lunds universitet kan det vara svårare än vad man hittills trott.
Människor har länge fascinerats av hur världen tidigare sett ut. Ett sätt att försöka ta reda på utdöda djurs utseende och i förlängningen beteende är att undersöka pigment som ibland bevaras i fossil form. Färg avgör till stor del hur djur ser ut och därmed också hur de beter sig beroende på exempelvis val av partner, födoval och behov av camouflage.
Melanin är en typ av pigment som bevaras över geologisk tid, precis som de cellorganeller som kallas för melanosomer. Med hjälp av olika mikroskoperingsmetoder har vetenskapsmän tidigare antagit att vissa färger som kommer från bland annat melanin kan bevaras i djurfossil. Dagens djur och växter bär på likadana pigment, något som gör det möjligt för forskare att tolka de färger som kan ha funnits för mycket länge sedan. I en studie som publicerades denna vecka diskuterar forskare från bland annat Lunds universitet svårigheterna med att enbart använda sig av beprövade mikroskoperingsmetoder.
– Eftersom det är organiskt, alltså levande, material som så småningom blir till fossil innebär det att mikroorganismer, som exempelvis bakterier, funnits på, i och omkring kadavret under förruttnelseprocessen. Mikroorganismer kan själva fossileras och bli en del av det fossil som vi undersöker, säger Johan Lindgren, forskare i geologi vid Lunds universitet.
Tillsammans med kollegor från Sverige, USA och Danmark har Johan Lindgren undersökt befintliga metoder och visat att man behöver undersöka fler aspekter än de som mikroskop kan visa.
– Exempelvis kan det vara så att mikroorganismer blandas med djurkadavret under fossiliseringsprocessen. Då finns risken att man tillskriver det utdöda djuret färger och egenskaper som den egentligen inte hade. Man kan inte enbart förlita sig på det man kan se under mikroskop i det här fallet. Istället krävs kemiska och molekylära metoder som kan identifiera ursprungliga biomolekyler och/eller deras nedbrytningsprodukter, och sedan knyta dessa till de mikrostrukturer som finns i fossilen. Detta ökar säkerheten i tolkningarna och därmed kunskapen om hur färger förändrats över tid.
Artikeln har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society, Biological Sciences (Proceedings B).
