Utan teknikskifte i svensk basindustri kan vi glömma utsläppsmålen för klimatgaser
Visionen om ett Sverige med nära noll utsläpp av växthusgaser år 2050 ligger utom räckhåll utan ett skifte av processteknik i svensk basindustri. Det kan forskare på Chalmers slå fast efter flera år av forskning kring kolintensiv industri i Sverige och Europa.
Debatten kring hur man ska minska utsläppen av koldioxid fokuserar oftast på utsläppen från elproduktion och transporter. Chalmersforskaren Johan Rootzén presenterade nyligen sin doktorsavhandling som handlar om en annan stor källa till utsläpp: energiintensiv tung industri i Sverige och EU, såsom produktion av stål och cement och raffinering av råolja.
– Från politiskt håll saknas en strategi för hur man ska minska utsläppen från de här branscherna, trots att de står för en tiondel av koldioxidutsläppen i Europa och uppemot 20 procent i ett land som Sverige, säger Johan Rootzén.
Att energieffektivisera produktionen och byta till fossilfritt bränsle är de två alternativ som ofta nämns. Men när det gäller produktion av cement och stål är det av produktionsmässiga skäl bara möjligt att komma åt en begränsad mängd av utsläppen med dessa åtgärder. En radikal minskning av produktionstakten skulle göra stor skillnad, men när vi samtidigt har ett stort investeringsbehov i bostäder, infrastruktur och förnyelsebar energi är detta inget troligt framtidsscenario.
Klockan tickar
– Klockan tickar, säger Johan Rootzén. Produktionsanläggningar i basindustrin har en lång livslängd, så implementering av nya lösningar och ny teknik tar tid.
År 2050 kan tyckas vara långt bort, men för basindustrin ligger detta år bara ett fåtal investeringscykler bort, det vill säga det är få tillfällen kvar att investera i ny teknik. Menar man allvar med ambitionen om att utsläppen i Sverige och EU ska ner till nära noll till år 2050 måste frågan om ny teknik upp på bordet nu.
En viktig pusselbit kan stavas Carbon Capture and Storage (CCS) – avskiljning och lagring av koldioxid. På Chalmers avdelning Energiteknik – liksom på många andra högskolor och institut i världen – har olika tekniker för koldioxidavskiljning utvecklats under många år. Hela kedjan; avskiljning, transport och lagring behöver dock demonstreras i industriell skala för att CCS-tekniken på allvar ska kunna utvärderas, och det är bråttom att få till stånd en sådan demonstration.
– Det är lätt att säga att vi ska ner till noll utsläpp, men då krävs att vi tar i frågan seriöst och på allvar får möjlighet att prova teknik med stor potential, säger professor Filip Johnsson som leder forskningsgruppen på Chalmers.
Finns frågetecken
Visst, det finns frågetecken kring CCS och dessutom är det ju kostsamma investeringar som måste göras. Men bestämmer man sig för att inte prova så bakbinder man sig och minskar handlingsutrymmet framöver. Vår forskning tyder på att utan ett teknikskifte så kan stål och cement och raffinaderiindustrierna ensamma mycket väl komma att uppta uppemot en fjärdedel av utsläppsutrymmet år 2050.
I sin avhandling har Johan Rootzén också konstaterat att ett teknikskifte till en mindre kolintensiv produktion av stål och cement bara skulle ha marginell påverkan på slutpriset på en bil eller ett hus, trots stora investeringar i produktionsleden. Detta eftersom materialet är en så pass liten del av slutkostnaden.
Han hoppas nu att hans och kollegornas forskning ska leda till att politiker i både Sverige och Europa tar beslut som banar väg för CCS och andra tekniker som på allvar skulle kunna minska utsläppen från den koldioxidintensiva industrin.
– Det här är en av de stora ödesfrågorna vi har att hantera, säger Johan Rootzén. Vi i Sverige och Europa, som till stor del har byggt upp våra industrier och ekonomier på kol, olja, stål och cement, har i min mening ett ansvar att gå före och ta fram tekniker som kan lägga grunden för en annan typ av tillväxt.
Carbon Capture and Storage (CCS) – koldioxidavskiljning och lagring Idag finns det globalt 22 storskaliga CCS-projekt som drivs eller håller på att byggas. Den totala kapaciteten för avskiljning av koldioxid inom dessa projekt är ungefär 40 miljoner ton per år. Det motsvarar de totala årliga utsläppen från ett land som Irland. I begreppet och förkortningen CCS ingår underförstått även transport av koldioxid från utsläppskällan (exempelvis ett kraftverk eller en större industrianläggning) till lagringsplatsen – vanligtvis i berggrunden. Ibland används även ordet ”infångning” som synonym till avskiljning.
Kontaktinformation
Johan Rootzén, doktor i energi- och materialsystem, Energi och miljö, Chalmers, 031-772 52 51, 073-616 75 74, johan.rootzen@chalmers.se Filip Johnsson, professor i energiteknik, Energi och miljö, Chalmers, 031-772 14 49, filip.johnsson@chalmers.se
