I klassrummet förknippas religion ofta med en förfluten tid när människor inte visste bättre − kanske fyllde religion en roll förr i tiden, men moderna människor behöver den inte längre. Med den uppfattningen kan det dock bli problematiskt att förbereda elever för att leva i ett samhälle som präglas av mångfald.
I en avhandling vid Göteborgs universitet har man undersökt hur lärare och elever talar om religion och livsåskådningar när ämnet religionskunskap står på schemat.
− Att vara religiös framställdes på lektionerna som svårförenligt med att vara en modern, rationell, individualistisk och självständigt tänkande människa. Att inta en ickereligiös och ateistisk position beskrevs däremot som ett neutralt och normalt förhållningssätt till religion. Att denna diskurs var så stark i samtliga klassrum var ett resultat jag inte hade förväntat mig, säger Karin Kittelmann Flensner, avhandlingens författare.
Karin Kittelmann Flesner har genomfört observationer på tre större kommunala gymnasieskolor under läsåret 2011–2012 då hon följde 13 lärare som undervisade i 24 olika klasser. Sverige beskrivs många gånger som världens mest sekulariserade land, och under lektionerna i religionskunskap dominerade detta sekularistiska sätt att tala om religion och livsåskådningar.
I klassrummet fann Karin Kittelmann Flenser även två andra sätt att tala om religion som delvis utmanade den dominerande sekularistiska diskursen, delvis förstärkte den. Dessa har hon valt att kalla en andlig diskurs och en svenskhets-diskurs.
− Om diskussionerna kom att kretsa kring allmänmänskliga existentiella frågor var klassrumsklimatet mer öppet för att inta positioner som kan beskrivas som andliga och till exempel omfatta föreställningar om existensen av en gudomlig dimension eller att livet fortsätter i någon form efter döden, säger hon.
”Vi och dom”
Det förekom även att elever och lärare talade om Sverige som ett kristet land. Men då refererades det inte till trosföreställningar utan till svenska traditioner och historia, och ofta handlade diskussionen då om att definiera ett ”vi” i förhållande till ett ”dom”. ”De andra” blev i klassrummet synonymt med religiösa i allmänhet och muslimer i synnerhet. Detta trots att det i alla klassrum satt elever som positionerade sig som del av olika kristna, muslimska, buddhistiska, hinduiska och andra traditioner.
Det var också tydligt att ämnet i klassrumspraktiken blev väldigt olika på yrkesprogram jämfört med på studieförberedande program och att elever på yrkesprogrammen inte fick samma förutsättningar att öva sig i analys och problematisering av ämnesinnehållet utifrån olika perspektiv.
Religiösa traditioner framställs som ointelligenta
Resultatet i studien pekar på att det blir svårt att nå mål i religionskunskap som handlar om förståelse och respekt för människor med olika uppfattningar och bakgrunder om personer som tillhör religiösa traditioner beskrivs som ointelligenta och lurade, vilket var fallet när det sekularistiska sättet att tala dominerade. Då blir det också problematiskt att förbereda eleverna för att leva i ett samhälle som präglas av mångfald.
– Genom att lärare blir medvetna om hur man talar om religion och om troende människor i klassrummet menar jag att undervisning kan bidra till ett samtalsklimat som medverkar till ökad förståelse mellan olika positioner. Vi lever i ett pluralistiskt samhälle och här har skolan och religionskunskapsämnet en viktig roll i arbetet för en positiv utveckling, säger Karin Kittelmann Flensner.
Avhandlingens titel: Religious Education in Contemporary Pluralistic Sweden
Kontaktinformation: Karin Kittelmann Flensner, e-post: karin.kittelmann.flensner@gu.se
