Sparade trädgrupper på hyggen räddar många arter
Att lämna kvar grupper av träd på hyggen är en form av naturhänsyn som fungerar. Dungarna hjälper många arter att överleva den kritiska hygges- och ungskogsfasen i skogen. Om gammelskogens arter ska klarar sig måste ytorna var stora – men även små ytor fyller en viktig funktion.
Vid dagens slutavverkningar lämnas regelmässigt spridda dungar av skog på hyggena, så kallade hänsynsytor. Dessa ska fungera som en fristad för den gamla skogens arter under hygges- och ungskogsfasen.
Dungarna kan också gynna arter som trivs i de mer öppna miljöer som finns i kanterna. Efterhand som det nya beståndet växer upp och omsluter trädgruppen kan arterna spridas vidare ut i det nya beståndet. Detta var också teorin bakom hänsynsrutorna, som började tillämpas för drygt 20 år sedan.
Storleken viktig
Nu har SLU och Skogforsk utvärderat den faktiska nyttan av naturvårdsåtgärden. En genomgång av det trettiotal vetenskapliga studier som har gjorts visar att hänsynsytorna verkligen är värdefulla för många arter.
– Hänsynsytorna har visat sig öka överlevnaden för spindlar och rödlistade mossor och lavar. I en studie från Hälsingland fanns exempelvis fem gånger så mycket mossor kvar i hänsynsytorna jämfört med det öppna hygget. De känsligaste arterna, som är beroende av skogens skugga och luftfuktighet, får däremot problem om ytorna inte är rejält stora, kanske ett hektar eller mer, säger professor Lena Gustafsson vid SLU.
I praktiken är hänsynsytorna oftast mindre, upp till ett halvt hektar. Det betyder att det omgivande hygget påverkar miljön långt in i hänsynsytan, och vindfällning av kantträden är vanligt. Men även små hänsynsytor fyller en viktig funktion genom att de förser skogen med död ved och solbelysta trädstammar.
Behåll vindfällda kantträd
– Vindfällda träd i hänsynsytor bör inte plockas bort, påpekar Jan Weslien på Skogforsk. De är viktiga livsmiljöer för många arter, framförallt insekter.
Det trettiotal studier som har gjorts om hänsynsytor har gett värdefull kunskap om framför allt insekter, lavar och mossor, men det är fortfarande mycket vi inte vet om arternas spridning och överlevnad i trädgrupperna.
– Det är hittills bara ett fåtal studier som har följt utvecklingen under en längre tid, säger Lena Gustafsson.
Lena Gustafsson och Jan Weslien är två av författarna bakom den kommande rapporten ”Naturhänsyn vid avverkning – en syntes av forskning från Norden och Baltikum”. I rapporten har cirka 120 vetenskapligt granskade studier sammanställts för att skapa en bild av den faktiskt uppmätta nyttan med olika former av naturhänsyn vid avverkning.
Syntesen om hänsynsytor är den andra delen i en serie som går igenom olika hänsynsåtgärders effekter. Hela rapporten kommer att publiceras under våren 2016. Rapporten är framtagen inom forskningsprogrammet Smart Hänsyn, som leds av SLU i samarbete med Skogforsk och Umeå universitet.
Kontakt
Lena Gustafsson, SLU. lena.gustafsson@slu.se, 070-302 27 47
Jan Weslien, Skogforsk jan-olov.weslien@skogforsk.se, 070-698 59 29
