Passivformen vanligare än väntat i faktatexter
Passivkonstruktionen är en omdebatterad språklig form som ofta nämns i diskussioner om klarspråk. Men trots rekommendationer att istället använda en aktiv form är passiven ganska vanliga i vissa texttyper. Det visar en avhandling i engelska från Göteborgs universitet.
En passivkonstruktion är en satsform som för det mesta gör det möjligt för skribenten att utelämna den så kallade agenten, det vill säga den som utför handlingen eller orsakar händelsen, som i Upptäckten betecknades /av polisen/ som ett genombrott i utredningen. Man kan endera ha med av polisen, eller utelämna frasen.
Det är välkänt att agenten i de flesta fall utelämnas från den passiva satsen. Många skrivguider, både för svenska och för engelska, och även datorns grammatikkontroll, varnar för passivkonstruktionen och rekommenderar att man istället använder en aktiv form, till exempel Polisen betecknade upptäckten som ett genombrott i utredningen.
− En anledning till rekommendationen är att budskapet kan bli tvetydigt eller otydligt när agenten eller orsaken inte uttrycks. Samtidigt är passiven användbar till exempel när det är onödigt att tala om vem som utför eller orsakar en handling. Den är också ett bra verktyg för att skapa sammanhang i text, eftersom man kan anpassa textflödet, säger avhandlingens författare Anna-Lena Fredriksson.
Studerade texter och dess översättning
I sin undersökning använder hon en textdatabas innehållande originaltexter med dess översättningar för att undersöka dels passivkonstruktionen i engelska och svenska, dels vilka alternativ till passiven som språken erbjuder. Översättningsmönstren visar vilka konstruktioner passiven är besläktad med och som kan användas istället för passiven, men de visar även egenskaper hos passiven som inte alltid syns när man studerar bara originaltext.
− Tvärtemot rekommendationerna är passiven ganska vanlig i vissa texttyper. Mina resultat visar att den är särskilt vanlig i svensk icke-skönlitterär text, till exempel sakprosa, lagtext och biografier, faktiskt avsevärt vanligare än i engelsk motsvarande texttyp, vilket är något oväntat. Däremot är den vanligare i engelsk skönlitteratur än i svensk skönlitteratur. Dessutom är det stor variation inom texttyperna.
Både likheter och skillnader mellan språken
Anna-Lena Fredrikssons undersökning avslöjar stora likheter mellan språken. En likhet är att en passiv form oftast (60-70 procent) översätts med en passiv, medan en rad olika icke-passiva konstruktionstyper används i cirka 30 procent av fallen. Bland dessa finns likheter i vilka konstruktioner som är vanligast, men på detaljnivå syns stora olikheter mellan språken.
− Vilka alternativa konstruktioner som används har ofta att göra med hur texten är uppbyggd och vad skribenten vill framhäva för att skapa sammanhang – det är ofta viktigare att bibehålla den linjära strukturen än den syntaktiska strukturen när dessa krockar.
Anna-Lena Fredriksson hittade en rad, ofta samverkande, orsaker till förändringar. Vissa har att göra med verbs olika egenskaper, medan andra förändringar hänger samman med deltagarnas roller, till exempel agent, orsak, upplevare, mottagare, och om de är personer eller ting.
Ett exempel är These attempts were abandoned at the end of 1901 som översatts med Försöken upphörde mot slutet av 1901. Verbet abandon ’överge’ behöver ett objekt (’överge något’) och någon som överger, medan upphöra kan tolkas som om händelsen sker spontant eller automatiskt, utan agent.
− Orsaken/agenten finns i vissa fall någon annanstans i kontexten, men i andra fall uppfattas skeendet som spontant. Samtidigt är det viktigt att se vilka funktioner passiven och andra konstruktioner har i ett större textuellt sammanhang för att förstå hur de används, säger Anna-Lena Fredriksson.
För mer information:
Anna-Lena Fredriksson, e-post: anna-lena.fredriksson@sprak.gu.se
Avhandlingen: A corpus-based contrastive study of the passive and related constructions in English and Swedish
