Det finns stor potential för att utveckla skolans arbete, men lärarna måste få organisera sin tid på rätt sätt. Det menar Helen Avery, som disputerat i didaktik vid Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping University.
I sin doktorsavhandling har Helen Avery undersökt förutsättningar för interkulturell skolutveckling, det vill säga att involvera alla i arbetet med att utveckla skolans verksamhet.
Det handlar alltså inte bara om att utveckla och förbättra undervisningen för barn med invandrarbakgrund, utan om att man i utvecklingsarbetet har nytta av att involvera personer med olika bakgrund. Det gör att man förbättrar för alla.
– För mig är det otroligt viktigt med skolutveckling som är förankrad i själva undervisningen. Det räcker inte att invänta instruktioner uppifrån, för de som fattar besluten har inte samma kunskap som lärare och skolledare om hur villkoren ser ut. Det finns ett glapp mellan hur man pratar om verksamhetsutveckling centralt, och vilka förutsättningar som faktiskt finns, säger Helen Avery.
Skapa mötesplatser för skolutveckling
I sin forskning har hon också tittat på hur man kan skapa förutsättningar och sammanhang för samtal om skolutveckling. Om man inte arbetar gemensamt och inte har några vardagliga mötesplatser är det svårt att ha det skolutvecklande samtalet. Helen Avery menar att det finns behov av gemensamma sammanhang för att prata. Det gäller inte bara lärare, utan det behöver också finnas rum och sammanhang där skolpsykolog, bibliotekarie, föräldrar och elever kan träffas. Det vill säga alla som bör involveras i skolutveckling.
– Jag hoppas att avhandlingen når fram med budskapet att det inte räcker för politiker att ha en önskelista på förändringar och sedan lägga ansvaret för att det blir gjort på kommuner och skolor. Det måste finnas en rimlighet. På kommunal nivå skulle det vara bra om man kunde se att skolutveckling går utanför skolans murar, och skapa fler skolövergripande samarbeten, säger hon.
Innan Helen Avery började forska arbetade hon själv som lärare i tretton år, från förskola upp till vuxenundervisning. Efter 2011 upptäckte hon en snabb förändring av skolans arbetsvillkor. Skolledare och lärare fick mindre tid och energi att arbeta med skolutveckling, och allt mer tid gick åt till dokumentation och bedömning. I samband med det förändrades synen på skolutveckling från positiv till mer defensiv.
– Vi måste sätta pedagogiken i fokus igen. Vi måste våga lita på lärarna igen. Det finns otroligt med potential, kompetens och vilja ute i skolorna, men de måste få organisera sin tid på ett annat sätt. Det skulle kunna innebära gigantiska förändringar, säger Helen Avery.
För mer information:
helen.avery@ju.se
