Big Bang gynnar vetenskapen

– Hur var dejten med Leslie?
– Vi kysstes men jorden rörde sig inte. Ja, inte mer än de 620 kilometer den skulle rört sig ändå.

Det är rollfigurens Leonard Hofstadters svar i ett typiskt avsnitt av komediserien The Big Bang Theory. Lite komiskt. Men korrekt.

Att vetenskapen faktiskt är korrekt vet David Saltzberg, professor i högenergifysik vid University of California, Los Angeles (UCLA) och vetenskaplig rådgivare till den populära tv-serien som hade premiär 2007 och nu är inne på sin 9:e säsong.

I maj fick han tillsammans med The Big Bang Theory:s producenter Chuck Lorre, Bill Prady och Steven Molaro det nyinstiftade Torsten Wiesel Midnight Sun Award från Sveriges unga akademi. Priset går till person(-er) eller organisation som gjort extraordinära insatser för att förklara eller sätta ljus på vetenskapen.

– The Big Bang Theory har fört in vetenskap i vardagsrum världen runt i ett oemotståndligt komediformat, säger Anna Sjöström Douagi, vd vid Sveriges Unga Akademi.

Nördiga fysikgenier

Serien handlar om fyra unga män, alla ganska nördiga fysikgenier vid Caltech i Pasadena, Kalifornien. Efter över 200 avsnitt är serien populärare än någonsin och har drygt 20 miljoner tittare världen över.

Och jodå, serien har lyft intresset för vetenskap, menar David Saltzberg.

– Den visar att fysik är roligt, och något som man faktiskt kan ha som jobb. Om du är highschool-student läser du kanske om Tycho Brahe och Kepler och tror att fysiken redan är färdig. The Big Bang Theory visar att det finns mycket att forska om idag inom modern, samtida fysik. Och att det är kul.

Vid de amerikanska universiteten har antalet fysikstudenter fördubblats, ibland tredubblats, de senaste tio åren.

– Jag vet ju inte om det beror på serien, men många av mina studenter älskar karaktärerna The Big Bang Theory, till och med Sheldon Cooper – och inte på det ironiska sättet.

Samtidigt kritiseras tv-serien ibland för att cementera bilden av forskaren som lite nördig och asocial. Och som man. Även om det med tiden kommit in kvinnliga forskare i huvudpersonernas liv.

– De har förstås egenskaper som vi forskare har, men jag vill inte kalla dem nördar. De är forskare, som också råkar gillar serietidningar, science fiction och superhjältar. De har ett passionerat intresse, precis som många vanliga människor.

Är som folk

Han tror att seriens dragkraft är just att personerna är som folk är mest.

– Ser du bara några avsnitt så känns de kanske som stereotyper, men efter flera avsnitt lär du känna karaktärerna, de är roliga och mänskliga. I’d love to be friends with them. De gör så mycket kul.

Man anar en viss likhet med Leonard i David Saltzberg. När Curie noterar periodiska systemet på slipsen, pekar han stolt på slipsnålen: Den är graverad med Avogadros tal, 6,02214179 x 10²³ (= antalet atomer i en mol, vilket också råkar vara en uppskattning av antalet observerbara stjärnor i universum). Och han lyser upp när han berättar om de science fiction-serier han själv inspirerades av som ung, som Battlestar Galactica och Månbas Alfa, även om själva vetenskapen ofta var helt uppåt väggarna.

– Det gav mig och mina vänner något att skratta åt. Vi satt och diskuterade felen och blev intresserade av den riktiga fysiken bakom. Det handlar om att exponeras för vetenskap. Även dålig vetenskap i fiktion är bra om den får folk att bli intresserade av forskning och vetenskap.

Men bra vetenskap är förstås bättre. Och producenterna bakom Big Bang Theory vill att vetenskapen ska vara korrekt.

– De älskar vetenskap. De följer nyheterna och vet precis vad som är på gång inom forskningen.

Svensk forskning omnämnd

När Marie Dacke, zoolog vid Lunds universitet (och ledamot i Sveriges unga akademi) just publicerat en vetenskaplig artikel 2013 om hur dyngbaggen navigerar efter Vintergatan, dröjde det bara några månader innan just detta faktum dök upp i serien, i förbifarten i en dialog mellan Sheldon och hans vänner.

Ofta frågar manusförfattarna David Saltzberg om det som de läst verkligen stämmer. Men att han blev deras vetenskapliga rådgivare var bara en slump, någon kände någon som kände någon som kände honom…

Före varje inspelning läser han manus, cirka 45 sidor.

– En del avsnitt har inte mycket vetenskap i sig alls, och då har jag inget att göra. I andra är jag med ändå från början. I ett avsnitt behövde huvudpersonerna stora mängder flytande helium – och handlingen byggde på svårigheten att få tag i just detta. Producenterna ville vara helt säkra på att det inte fanns någon enkel lösning, som att köpa ballonghelium i någon partybutik. Jag räknade på det och kunde konstatera att det skulle behövas åtminstone tusen gånger mer gas för att komprimera till en vätska. Det var alltså en omöjlighet.

En annan gång, mitt under inspelningen av en av de tidiga säsongerna, skulle Leonard tappa en ölflaska genom hisschaktet i trapphuset. En person simulerade ljudeffekten.

– Då vände sig producenten Bill Prady plötsligt till mig och sa: ”Det där lät för snabbt. Hur lång tid skulle det ta för en flaska att falla fyra våningar plus källare?” ¨

Inspelningarna görs inför live-publik, ett 22-minutersavsnitt tar cirka tre timmar att spela in. Alla tittade på David Saltzberg. Trots stressen gjorde han en snabb överslagsberäkning och ja, det var för snabbt. Tagningen fick göras om.

– Jag är rädd att något ska bli fel, då får jag en massa arga e-mails.

Skriver inga skämt

Förutom faktagranskning står David Saltzberg också bakom alla formler på tavlan som forskarna har i sin lägenhet. För den oinvigde ser det mest ut som rappakalja, men för den som kan sin fysik är det inte bara korrekt utan innebär ofta en skämtsam blinkning.

Han är noga med att påpeka att han varken skriver dialog eller hittar på karaktärer och handling. Ibland får han dock i efterhand höra att författarna inspirerats av något han själv eller en forskarvän berättat vid inspelningarna, men utan att ha känt igen det i serien.

– Inget av det som är roligt kommer från mig. Underhållningsbranschen är mycket bättre på att lyckas nå ut med forskning än vi forskare själva. Jag hoppas att de unga tittarna blir nyfikna när de hör om mörk materia, gravitationsvågor med mera, och börjar googla själva.

Men det är inte alltid självklart att ha en vetenskaplig rådgivare i tv-serier och filmer.

– Tänk om de skulle haft en faktagranskare till filmen Tillbaka till framtiden: ”Tyvärr, tidsresor är inte möjliga…”

Fotnot:

Serien Big Bang Theory har instiftat ett särskilt stipendium för studenter i fysik och matte vid UCLA. Första kullen på 21 personer inledde sina studier i höstas.

Text: Eva Barkeman, forskning.se

Länkar:

The Big Bang Theory Fan Site
Sveriges unga akademi: Torsten Wiesel-priset till The Big Bang Theory