Med hjälp av PET-scanning kan patienter med vissa former av Hodgkin’s lymfom slippa de allvarliga biverkningar viss cytostatikabehandling ger. Detta genom att scanningen kan förutsäga utfallet av behandlingen. Det framgår av en patientstudie i Europa och Australien publicerad i den ansedda medicinska tidskriften New England Journal of Medicine (NEJM).
Studien har genomförts av läkare finansierade av Cancer Research UK i samarbete med partners i Europa och Australien. Totalt ingick 1 200 patienter med avancerat Hodgkin’s lymfom. Efter två behandlingsperioder med cytostatika fick patienterna genomgå PET-scanning (Positron Emission Tomograph), en form av bilddiagnostik där man använder små mängder radioaktivt glukos för att hitta cancerceller.
De patienter som inte hade spår av cancer delades därefter slumpmässigt in i två grupper, där den ena fick fortsatt cytostatikabehandling (inkluderande läkemedlet bleomycin) och den andra cytostatikabehandling utan detta läkemedel.
– Våra resultat visar att patienter som slutade med läkemedlet efter negativ PET-scanning hade samma överlevnad som de patienter som fortsatte med läkemedelsbehandlingen. Den stora skillnaden var att de slapp biverkningar från lungorna, säger Gunilla Enblad, professor och överläkare i onkologi på Akademiska sjukhuset, som lett den svenska delen av studien.
Svåra biverkningar på lungorna
De patienter i studien som inte hade ett positivt resultat av PET-scanningen efter två behandlingsperioder med cytostatika förutsågs ha en mer motståndskraftig form av sjukdomen och fick därför en mer intensiv cytostatikabehandling.
Flertalet personer som insjuknar i Hodgkin’s lymfom blir botade från sjukdomen. Av patienterna som deltog i studien levde över 95 procent efter tre år. Det som oroar forskare och kliniskt verksamma läkare inom cancervården är långtidseffekterna av rådande behandling.
Läkemedlet bleomycin har sedan 30 år varit viktigt i behandlingen av Hodgkin’s lymfom, men läkemedlet kan orsaka svåra biverkningar på lungorna, bland annat lunginflammation som kan leda till lungfibros (en slags ärrbildning). Och biverkningarna kan komma även många år efter behandlingen, vilket kan leda till allvarliga andningsproblem. Givet riskerna med läkemedlet önskade forskarna bakom studien utvärdera potentialen i en mer individuellt anpassad terapi, där man avslutade läkemedelsbehandlingen hos patienter med god prognos och ökade densamma för patienter med högst risk för att behandlingen inte skulle fungera.
Minskat behov av radioterapi
– Metoden ger oss nya möjligheter att urskilja patienter med svårare former av sjukdomen som behöver kraftfullare behandling med cytostatika och andra läkemedel från övriga. Det gör att vi kan bespara många patienter från allvarliga biverkningar som exempelvis infertilitet. Detta i kombination med ett minskat behov av radioterapi kan avsevärt minska skadorna på frisk vävnad och risk för metastaser orsakad av behandlingen, säger Gunilla Enblad.
Att minimera riskerna för biverkningar på lång sikt, menar hon är särskilt viktigt vid Hodgkin’s lymfom eftersom många insjuknar i unga år.
– Studien visar att cytostatika kan vara lika effektivt utan läkemedlet bleomycin för många patienter. Detta kan få stor betydelse för dessa patienters livskvalitet, avslutar Gunilla Enblad.
Kontakt: Gunilla Enblad, professor och överläkare i onkologi på Akademiska sjukhuset, telefon 070-830 35 24, e-post: gunilla.enblad@igp.uu.se
