Fram till 1944 var homosexuella handlingar förbjudna i Sverige. Begär mellan kvinnor skildrades ändå i skönlitteraturen, till exempel hos Karin Boye och Agnes von Krusenstjerna. I en ny bok visar litteraturvetaren Eva Borgström vid Göteborgs universitet hur denna kärlek beskrevs och vilka strategier författarna använde för att tassa runt det informella förbudet att skriva om den.
Under 1800-talet var lesbisk kärlek tabu. Kärlek mellan kvinnor kunde beskrivas i litteraturen som ett slags romantisk vänskap, men något sexuellt fick absolut inte antydas.
Kring sekelskiftet hände något. Vetenskapen började intressera sig för homosexualitet, det blev ett vanligare motiv inom konsten och författare började skildra det på ett helt nytt sätt. Eva Borgströms bok Berättelser om det förbjudna – Begär mellan kvinnor i svensk litteratur 1900–1935 handlar om en period då lesbisk kärlek går från något onämnbart till något uttalat.
Känsligt och radikalt att skriva om kärlek mellan kvinnor
– Under den här perioden skrevs det om samkönad kärlek mer än någonsin förut. Mellan tidigt 1900-tal och 1935 sker en ganska dramatisk utveckling mot att skriva om homosexualitet på ett både öppet och bejakande sätt, säger Eva Borgström, docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Samtidigt var sexuella handlingar mellan två personer av samma kön straffbart i Sverige och kunde ge två års fängelse. Ämnet var känsligt och mycket radikalt att skriva om, och det gällde för författarna att på något sätt maskera det för att inte riskera något för egen del.
Strategierna var många: Elsa Gille skrev helt öppet om kärlek mellan kvinnor, inklusive sexscener – men författarnamnet är en pseudonym. För den som skrev under eget namn var det lämpligt att tona ner det förbjudna på olika sätt. En kvinna i manskläder kunde gifta sig med en annan kvinna, eller samkönad kärlek kunde reduceras till en ungdomsromans mellan två kvinnor som slutar med att den ena träffar den rätte – som då är en man.
– Svärmerier mellan kvinnor gick jättebra så länge det var något slags uppvärmning inför den ”riktiga kärleken”. Romansen kunde absolut innehålla heta känslor, men den fick inte gå för långt.
Slutet av 20-talet och början av 30-talet var en period av verkligt nytänkande kring kön och sexualitet. På film syntes skådespelare som Marlene Dietrich och Greta Garbo i könsöverskridande kläder och manér, och bland svenska författare kom flera radikala och nydanande verk av bland andra Karin Boye, Margareta Suber och Gertrud Almqvist.
– Omkring 1930 skrev de om samkönad kärlek på ett sätt som vi nog känner igen i dag. Det var modernt och normkritiskt, de verkligen undersökte de samtida diskurserna om kön och sexualitet och ville göra något nytt, säger Eva Borgström.
50 år av motgångar
Snart därefter kom en reaktion mot det nya och vågade: traditionella könsroller och familjeideal blev återigen det enda tänkbara. Män i uniform, kvinnor vid spisen. Det var början på en flera decennier lång backlash på området som märktes i hela Europa.
– Det hade att göra med uppmarschen till andra världskriget, samlingen kring kyrkan, familjen och fäderneslandet. Då försvann samkönad kärlek ur litteraturen och filmerna, och så förblev det i nästan 50 år.
Eva Borgström har i sin forskning kartlagt en tidsperiod på 100 år, vilket gör projektet till den största studien i Norden över kärlek mellan kvinnor. 2008 kom hennes bok Kärlekshistoria. Begär mellan kvinnor i 1800-talets litteratur som är den första delen av detta forskningsprojekt.
Den nya boken ges ut i samarbete med Kriterium, en portal för publicering av högkvalitativa vetenskapliga böcker, vilket innebär att den inom kort kommer att finnas fritt tillgänglig digitalt. Bakom Kriterium står bland annat Göteborgs universitet.
Mer information och recensionsexemplar:
Eva Borgström är docent i litteraturvetenskap och lektor vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Tidigare har hon bland annat arbetat på Nationella sekretariatet för genusforskning och institutionen för genusvetenskap.
E-post eva.borgstrom@lir.gu.se
Elin Widfeldt, kommunikatör vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion.
E-post elin.widfeldt@lir.gu.se
