Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Patienter med hjärntumör som har behandlats med strålning har lika god livskvalitet som patienter som har fått cellgiftsbehandling. Det visar en ny internationell studie där Uppsala universitet har medverkat och som publiceras i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Oncology.

– Innan studien trodde vi att cellgiftsbehandling innebar färre allvarliga kognitiva biverkningar än radioterapi, strålning, och att de patienterna som fått cellgifter skulle ha en högre livskvalitet än de som strålats. Vi trodde att strålbehandlingen slog hårdare mot hjärnans tankemässiga funktioner jämfört med cellgifterna. Men resultatet visade att den kognitiva förmågan och livskvaliteten inte skilde sig åt mellan de båda grupperna. Det var ett väldigt oväntat resultat, säger Anja Smits, professor i neurologi vid Uppsala universitet.

Anja Smits har med sitt forskarteam och i samarbete med flera lärosäten i Sverige medverkat vid en stor internationell studie av hur patienter med långsamt växande hjärntumörer, så kallat lågmalignt gliom upplever sin livskvalitet efter en cellgiftsbehandling med temozolomide, TMZ, i jämförelse med de patienter som har fått behandling med radioterapi.

Första studien i sitt slag
Studien är unik då det är den första kontrollerade randomiserade studie i sitt slag av så kallad health-related quality of life, HRQL, hos patienter med lågmaligna gliom.

Lågmaligna gliom utgår från hjärnans stödceller eller gliaceller. Patienter med lågmaligna gliom är i regel i 30- eller 40-års ålder vid insjuknandet och tidigare friska. Gliomcellernas typiska sätt att växa in i hjärnan, utan skarp gräns mellan frisk hjärnvävnad och tumör, gör det svårt att operera bort hela tumörerna. Dessutom brukar de ofta uppstå i känsliga områden i hjärnan, som förmedlar språk, motorik eller känsel.

Trots långsam tumörtillväxt under tidig sjukdomsfas omvandlas nästan alla lågmaligna gliom så småningom till ett högmalignt gliom, den mest elakartade formen av gliom som har ett dödligt utfall.

Tystar debatten om vilken behandling som är bäst
Det pågår en ständig debatt inom sjukvården om strål- eller cellgiftsbehandling är den mest effektiva fortsatta behandlingen efter en operation, och vilken tidpunkt som är bra för behandlingen. För patienter med långsamt växande hjärntumörer som i regel fungerar bra i många år är detta en svår balansgång.

Syftet med EORTC-studierna var att jämföra hur TMZ påverkar patienternas överlevnad och deras livskvalitet i jämförelse med radioterapi.

– Slutsatsen skulle kunna bli att strålbehandling fortfarande kommer att vara det främsta valet. Men det är viktigt att veta att vi i den här studien bara har följt upp under tre år efter behandlingsstarten. Det är känt att strålbehandling kan ge biverkningar efter ytterligare år, så vi kommer fortsätta att följa upp våra patienter i en längre studie på 10 år. Men resultaten kan även betyda att strålbehandling idag inte medför biverkningar som till exempel minnessvårigheter, koncentrationssvårigheter och trötthet, i samma utsträckning som den gjorde tidigare. Att den har blivit mer skonsam jämfört med tidigare, säger Anja Smits, professor i neurologi vid Uppsala universitet.

Om studien
Totalt har 477 patienter i 19 olika länder, på bland annat universitetssjukhusen i Uppsala, Umeå, Linköping och Lund ingått i studien som letts av the European Organisation for Research and Treatment of Cancer, EORTC. Patienterna valdes slumpvis ut till radioterapi eller cellgiftsbehandling. De besvarade två standardiserade enkäter.

Den första var generisk om allmän livskvalitet. Den andra var specifik för patienter med hjärntumörer som de besvarade före behandlingen och som följdes upp var 3:e månad efter behandlingen under 3 års tid. De fick svara på hur de mår och hur de upplevde bland annat trötthet, minnes- och koncentrationssvårigheter, och om de hade symtom som gångsvårigheter, urininkontinens och depression.

Artiklar:
”Reijneveld et al.; Health-related quality of life in patients with high-risk low-grade glioma (EORTC 22033-26033): a randomised, open-label, phase 3 intergroup study”, Lancet oncology 2016

Baumert et al.; ”Temozolomide chemotherapy versus radiotherapy in high-risk low-grade glioma (EORTC 22033-26033): a randomised, open-label, phase 3 intergroup study”, Lancet oncology 2016

Kontakt:
Anja Smits, professor i neurologi vid institutionen för neurovetenskap, anja.smits@neuro.uu.se

Cecilia Yates, informatör vid institutionen för neurovetenskap, cecilia.yates@neuro.uu.se, 0704-33 48 01

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera