Sexuella övergrepp vardag för unga

– Övergrepp sker i miljöer där unga finns; på nätet, i skolan, på fester. Även på festivaler, men det kanske är att lägga fokus på fel ställe eftersom det bara är en bråkdel av ungdomars vardag, säger professor Carl Göran Svedin, kliniker och forskare på medicinska fakulteten vid Linköpings universitet.

Han har arbetat med ungas utsatthet för sexuella övergrepp sedan 1995 då han startade traumamottagningen Elefanten BUP i Linköping. Det var efter en stor ökning av anmälningar kring sexuella övergrepp under åren 1993-1994.

– Ökningen berodde på att vi hade tagit intryck av USA där sexuella övergrepp hade debatterats och funnits på agendan i tio år. Medvetenheten i Sverige ökade ganska drastiskt. Då började också anmälningarna komma in och det har varit en konstant ökning sen dess. Men ingen menar att det är en reell ökning. Snarare beror det på att vi accepterar mindre, blir kunnigare och anmäler mera, även om de flesta ärenden trots allt aldrig blir anmälda.

Stabila siffror

Svedin har gjort tre undersökningar tillsammans med Gisela Priebe vid psykologiska institutionen i Lund där de har frågat elever som går sista året på gymnasiet om deras utsatthet för sexuella övergrepp. Undersökningarna utfördes år 2004, 2009 och 2014. Planen är att göra en ny undersökning år 2019.

– Grundtanken har varit att ha ett antal återkommande frågor som är konstanta för att kunna jämföra mellan åren.

Undersökningarna visar på ganska stabila siffror i Sverige. Om man tittar på både killar och tjejer så har ungefär en av fem unga utsatts för sexuella övergrepp, allt från ofredanden till grövre övergrepp. Fördelat på könen handlar det om 10 procent bland killar och 30 procent bland tjejer.

Bland de som blev utsatta i yngre barndom var det ofta en närstående vuxen som var förövare. Om det skedde i tonåren var hälften av alla övergrepp utförda av ungefär jämnåriga. Där tycker Carl Göran Svedin att vuxenvärlden har svikit ungdomar.

– Det pågår mycket i den så kallade ungdomskulturen, i möten mellan barn och ungdomar. Vi tenderar att negligera det och se fallen där en vuxen förgriper sig på ett barn som det stora eländet. Vår forskning visar att det är precis lika allvarligt att bli utsatt av en jämnårig. Det kan till och med vara ännu jobbigare att prata om eftersom man inte vill ha ut det i kamratgruppen, ens kompisar kan ha enklare förstå och ta ens parti om det är mot en vuxen.

Vuxna har vaknat

Det är relativt vanligt att den som har utsatts för sexuella övergrepp berättar för någon. Oftast för en jämnårig; en kompis, pojkvän eller flickvän. I mindre omfattning för föräldrar. Och i ännu mindre omfattning för professionella.

Övergreppen är ofta förknippade med skam och skuld vilket kan göra det svårt att berätta. Svedins och Priebes undersökningar visar även att ungdomar är oroliga för vad som händer när socialtjänst och polis kommer in, att det ses som ännu jobbigare snarare än som en hjälp.

– Mindre än 10 procent av alla sexuella övergrepp blir anmälda till myndigheter. Och där ser vi att saker som sker i publika sammanhang, till exempel på festival, är lättare att prata om än om du blir utsatt för ett övergrepp i en trappuppgång hemma i hyreshuset.

Carl Göran Svedin tror inte att de senaste årets mediala uppmärksamhet kring sexuella övergrepp bland har påverkat unga till att anmäla större utsträckning. Snarare har det lett till att vuxna har vaknat. Ungdomar är redan plågsamt medvetna om vad som pågår.

– Jag tycker det är bra att vuxenvärlden sätter fokus på det här, vad som händer ungdomar emellan. Vi har tagit för lite ansvar och säger saker som att pojkar är pojkar, det är inget att bry sig om, så var det när jag var ung också. Vi borde vara lika upprörda när det sker mellan unga som när vuxna förgriper sig. Oavsett är det någon som går över gränsen och tvingar någon annan till något de inte vill vara med om.

Händer varje dag

Nina Rung är kriminolog och arbetar som utredare på Stockholmspolisens barnenhet. Hon jobbar med våldsprevention och är särskilt engagerad i mäns våld mot kvinnor. Hon möter många av de ungdomar som den mediala debatten har kommit att handla om.

– När polisen är ute på festivaler är det många unga som säger: ”det här händer mig varje dag.” Den typen av vittnesmål får vi hela tiden. De utsätts i alla typer av miljöer och festivaler står bra för en bråkdel av fallen. Främst är det över nätet, via sociala medier, på privata fester samt i skolan som ofredanden sker.

Sexuella ofredanden, till exempel att någon blottar sig för en eller tar en på könsdelar mot ens vilja, är den vanligaste formen av sexuella övergrepp. Det är också ett brott med ett väldigt stort mörkertal. Dels eftersom det ofta är oerhört skamfyllt att utsättas. Dels eftersom det är väldigt normaliserat och många unga inte vet att det de utsatts för är ett brott.

– Den kunskapen förmedlas inte. Jag är ofta ute i skolor och det är ingen som vet var gränsen går för vad som är brottsligt eller hur lagen ser ut kring sexualbrott. De allra flesta kvinnor minns hur de blivit tafsade på av olika män, lärare, killar i klassen eller främlingar ute på krogen, men oerhört få har anmält vad de utsatts för. Där spelar normalisering, skam, och okunskap kring brotten väldigt stor roll.

Då är det positivt att sexuella ofredanden uppmärksammas. Dock sker det på ett ganska enkelspårigt och ibland direkt missvisande sätt. Efter sommarens larmrapporter var det till exempel många föräldrar som började fundera på om de skulle låta barnen gå på festival. Nina Rung menar att frågan lika gärna hade kunnat handla om huruvida de ska låta barnen gå till skolan där oerhört många fler liknande brott begås.

– Det här är barns vardag, de blir tagna på könsdelar mot sin vilja hela tiden, på en mängd olika platser. Och det tycker jag är bra att vi, både vuxenvärlden och myndigheter, uppmärksammar. Så länge vi inte hemfaller åt förenklade förklaringsmodeller som att det bara handlar om att det är personer från andra kulturer. Det är inget vi kan se vare sig i statistik eller i någon faktisk ökning. Snarare är det så att fler vågar anmäla och det är positivt.

Fokusera på ungdomars vardag

Nina Rung menar att ett viktigt steg är att börja arbeta förbyggande.

– Ge barnen kunskap genom en ordentlig sexualundervisning om könsnormer och maskulinitetsskapande som bygger på barns sexuella integritet snarare än på deras sexuella frihet. Vi behöver också införa ämnet som obligatoriskt på lärar- och socionomutbildningar samt för alla ledare inom idrottsrörelsen.

Hon skulle vilja se samma uppmärksamhet som lagts på sommarens festivaler riktas mot det som sker på sociala medier. Där kan känslan av utsatthet vara minst lika påtaglig och framförallt mer varaktig.

– En 14-årig tjej som blir tagen på rumpan på en festival kan känna sig väldigt kränkt. Men tänk någon som hela tiden utsätts för sexuella ofredanden via sociala medier, som kanske hängs ut, får bilder skickade till sig, ser att folk skriver saker om henne och att det aldrig tar slut. Man kan inte stänga av sin telefon för det är genom den som unga, liksom vuxna kommunicerar. Det är en utsatthet som bara fortsätter.

Även Carl Göran Svedin menar att vi måste lyfta blicken från festivalerna och fokusera mer på ungdomars vardag.

– Vi måste börja i attityder och värderingar. Och ska vi prata om förebyggande arbete är det förstås i skolan vi ska lägga krutet. I våra undersökningar har vi föreslagit en moderniserad sexualundervisning som tar upp relationskunskap, vad som är respekt, vad som är en bra kompis, vad som är ett ja respektive ett nej. Ungdomar kan redan mycket om det tekniska kring sex. De behöver kunskap kring hur de ska vara med varandra. Vi måste få till stånd en etikdiskussion om allt det där som barn får tåla fast de inte ska behöva det.

Text: Cecilia Köljing på uppdrag av Forskning.se