Mänskligt beteende genom de sju dödssynderna
Många tror att religionen och vetenskapen var varandras fiender under medeltiden. Tvärtom. Präster använde sig av läkarvetenskap och kirurger erkände värdet av religion för hälsan, menar Virginia Langum, språkdocent vid Umeå universitet som skrivit en bok om medicin och de sju dödssynderna.
Boken Medicine and the Seven Deadly Sins in Late Medieval Literature and Culture handlar förutom om kroppar och själar även om läkarvetenskap och religion under medeltiden. Författarinnan Virginia Langum analyserar materiella och naturalistiska förklaringar av mänskligt beetende genom de sju dödssynderna: högmod, avund, vrede, girighet, lättja, lust och frosseri.
– Trots att många bra studier visar på motsatsen, så återfinns fortfarande föreställningar om att den medeltida kyrkan kvävde vetenskapen, eller att religionen och vetenskapen var varandras fiender, säger Virginia Langum.
– Dock visar den här boken att religiösa författare – båda teologer och präster – uttnyttjade idéer, bilder och praktiker från läkarvetenskapen. På motsvarande sätt erkände medicinska och kirurgiska författare värdet av religion för hälsa och de använde religiösa metaforer och idéer i sina texter.
För vem är boken skriven?
– Det finns ett växande intresse för relationen mellan läkarvetenskapen och det kulturella sammanhang som omger den – och då inte bara under medeltiden, säger Virginia Langum.
– Därför förväntar mig jag att den här boken kommer att tilltala akademiker även utanför medeltidsstudier, som inom idéhistoria, religion, litteraturvetenskap, lingvistik, psykologi och medicinsk humaniora.
– Men jag hoppas också att nå en publik utanför akademin. Det har alltid funnits intresse och lockelse till de sju dödssynderna – många böcker, filmer och artiklar skrivs om dem varje år. Men det finns också intresse av läkarvetenskap och determinism. I vilken grad skapar våra kroppar våra föreställningar, känslor, och handlingar? I vilken grad avgör våra kroppar vem vi är?
Finns det något som har överraskat dig under arbetet med boken?
– Den här boken var mycket rolig att skriva. Inte bara på grund av de ofta besjälade bilderna och texterna som beskriver synderna, utan även för att det finns en fascinerande kontinuitet i vårt sätt att skylla på våra kroppar genom historien. En kollega och jag studerar detta fenomen och relaterade historiska faktorer i masterskursen Att klandra kroppen.
Hur blev du intresserad av dessa ämnen?
– Min avhandling handlade om dygd. När jag forstatte min akademiska karriär vände jag mig till lasterna – det kändes som en naturlig utveckling.
Virginia Langum om “Blaming the Body”:
Läs artikeln Att klandra kroppen på tidningencurie.se.
Kontakt: Virginia Langum, virginia.langum@umu.se, tel. 090-786 90 83
