Fler gifter sig, färre skiljer sig och det föds fler barn. Åtminstone hos högutbildade grupper. En oväntad trend som delvis kan förklaras av mer jämställda relationer. Hos lågutbildade grupper ökar däremot skilsmässorna. Men enligt forskare är det en tidsfråga innan delat ansvar för hem och barn är en självklar norm och vi kan se mer stabila relationer över hela befolkningen.
Under lång tid hade alla kurvor pekat åt ett motsatt men så gör demografernas statistik en u-sväng och stabila relationer mellan äkta makar blir plötsligt på modet igen.
I Sverige skilde sig 1992 2,5 av paren räknat på per tusen par. Tio år senare hade den siffran sjunkit till 2,2. Stabilitet i äktenskapen ökar också, även om människor väljer att separera så gör de det senare än vad de brukade göra. Sedan 1960-talet har antalet barn som föds stadigt sjunkit för att nå sin lägsta punkt på 1990-talet med 1,6 barn per kvinna. Därefter händer något och kurvorna letar sig upp till 1,9 barn per kvinna under 2010-talet. En siffra som också är väldigt nära den önskan om två barn som forskningen visar att de flesta vill uppnå.
Statistiken kommer från rapporten Families in the 21st century från tankesmedjan SNS. Författare är den danske professorn i sociologi Gösta Esping Andersen som är verksam vid Universitat Pompeu Fabra i Barcelona. Till grund för rapporten ligger data från flera olika källor, bland annat OECD, statistik från EU över inkomst och levnadsförhållanden och registerdata från Danmark och Sverige.
– Utvecklingen är en överraskning, säger han. De flesta forskare har trott att trenden mot färre och färre äktenskap skulle fortsätta.
Motorn i den förändrade familjebilden är större jämlikhet mellan könen, menar Gösta Esping Andersen. När män och kvinnor har olika bilder av hur lönearbete och hushållsarbete ska delas kommer det att göra parrelationerna osäkra. Så länge kvinnorna accepterar en traditionell hemmafrutillvaro är äktenskapen långa och pålitliga men när kvinnorna börjar ifrågasätta livet rollen som kokerska och barnavårdare skakar kärnfamiljens grundvalar.
Kvinnors heltidsarbete avgörande
Men när kampen om hur lönearbete och hemarbete ska fördelas stabiliseras relationerna.
Det som nu har händer är att männens del i hemarbetet ökar. I Danmark till exempel visar Gösta Esping Andersens siffror att männen nu gör nästan hälften av hemarbetet. På 1960 – talet bidrog de bara med 15 procent. Avgörande för förändringen är kvinnors insteg på arbetsmarknaden. Män förändras genom att kvinnor börjar arbeta heltid, är Gösta Esping Andersens slutsats och betonar att det är heltidsarbete som är avgörande.
– Om en kvinna har en fot på arbetsmarknaden och en fot kvar i hemmet definieras hon både av omvärlden och sig själv som en kombination mellan hemmafru och yrkesarbetande. Då kommer hon fortfarande att ha huvudansvaret för familjen.
Stabila relationer en klassfråga
Men utvecklingen mot mer stabila relationer gäller framförallt välutbildade grupper. Bland lågutbildade par ökar skilsmässorna och de får heller inte lika många barn. Efter 15 års äktenskap är 80 procent av de högutbildade paren fortfarande gifta. Det gäller bara för 40 procent av de lågutbildade. Gösta Esping Andersen förklarar det med att i lågutbildade familjer är traditionella könsroller vanligt. Där råder obalans mellan mannen och kvinnans syn på hur arbetet i familjen ska delas. Till exempel deltar högutbildade män i hushållsarbetet 1,5 gånger mer än vad lågutbildade män gör.
– Utbildade grupper har lättare att ha jämlika värderingar. Det är dokumenterat hundratals gånger i forskningen. Män utan utbildning har mycket svårare att anpassa sig till nya roller.
Fakta från SCB
I Sverige finns drygt 1,1 miljoner familjer med barn under 18 år. Sju av tio är kärnfamiljer, två av tio familjer med en ensamstående förälder och en av tio är en ombildad familj. Mer än åtta av tio familjer har ett eller två barn. Familjernas storlek skiljer sig åt mellan Sveriges kommuner. Andelen familjer med ett barn är högst i Solna och andelen med minst fyra barn är högst i Pajala.
Källa: SCB
Motsatt trend på 80-talet
Sett till antal skilsmässor var situationen den motsatta på 80-talet. Då var det de högutbildade paren som var mest benägna att skiljas. Men förklaringen är densamma, utbildning banar vägen till förändrade värderingar. Då utgjorde högutbildade kvinnor ett avantgard i strävan efter jämställdhet. Det ledde till att deras äktenskap utmanades medan de lågutbildade kvinnorna inte ifrågasatte könsrollerna i samma utsträckning, menar Gösta Esping Andersen.
Kommer skillnaden mellan hur högutbildades och lågutbildades familjer ser ut att bestå?
– Nej, man kan redan nu se tecken på att även de lågutbildade är på väg att bli mer jämställda. Jag är övertygad om att det här är en utveckling som kommer att fortsätta. Att dela på hushållsarbete och att ta hand om barn kommer att vara en självklar norm inom 10 till 15 år. Som ett resultat av det kommer vi att få mer stabila relationer över hela befolkningen.
Precis som det finns en polarisering mellan olika grupper inom länder finns det stora skillnader mellan länder. I Sydeuropa, Tyskland och Österrike ökar skilsmässorna, nativiteten sjunker och allt färre gifter sig.
– Att kombinera familj och karriär är väldigt svårt i de länderna. När kvinnorna får barn förväntas de vara hemma. Det saknas till anpassning i samhället till en ny kvinnoroll, till exempel finns inte offentligt finansierad barnomsorg. Men det saknas också en anpassning inom familjen. Italienska män till exempel, deltar lika lite i hushållsarbetet som män gjorde i Sverige på 60-talet.
Italien utmärker sig även genom sin låga nativitet. 20 procent av kvinnorna är barnlösa, det är en väldigt hög siffra, säger Gösta Esping Andersen, dubbelt så hög som i Sverige.
USA och Storbritannien karaktäriseras av stora skillnader mellan olika grupper i samhället. Många par har anpassat sig till kvinnors nya roller samtidigt som det finns en stor konservativ grupp. Där dominerar traditionella familjevärderingen och det är självklart att kvinnor slutar jobba när de får barn. Fortfarande är till exempel 25 procent de amerikanska kvinnorna hemmafruar på heltid.
Politiska åtgärder har påverkat
Bakom de stabila familjerna som nu växer fram i Skandinavien finns två viktiga politiska åtgärder, menar Gösta Esping Andersen. Dels att under 60-talets arbetskraftsbrist mobilisera reserven av hemmafruar. Något som till exempel inte gjordes i Tyskland. Där valde man att istället ta in turkiska gästarbetare. Den andra åtgärden var att bygga ut offentlig barnomsorg.
– Jag tror att den enskilt viktigaste åtgärden som de skandinaviska länderna har gjort är att erbjuda barnomsorg av hög kvalitet. Det är bra på flera sätt. Dels för att det fundamentalt ändrar kvinnors roller och gör att de kan arbeta. Det är dessutom viktigt för den kognitiva utvecklingen hos barnet.
Kommer de andra länderna att följa vårt exempel?
– Det är väldigt svårt att förutse. I USA finns forskning som beskriver kampen för en förändrad kvinnoroll som revolutionen som stannade av. Istället får kvinnor välja heltidsarbete eller barn. I Sydeuropa finns tecken på samma sak. Sedan har vi länder där kvinnor verkar bli fast i deltidsarbete som i Tyskland och Holland. Det finns alltså inte en automatisk utveckling som slutar med att kvinnor och män blir jämställda.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
