Ensamkommande från Afghanistan klarar sig bäst

– Vi har undersökt hur det har gått för de som har kommit tidigare för att kunna lära oss av dem när vi nu möter nya grupper, säger Eskil Wadensjö professor vid institutet för social forskning vid Stockholms universitet.

Han har tillsammans med forskaren Aycan Celikaksoy har kartlagt 10 000 ensamkommande barn. Resultaten redovisas i rapporten Ensamkommande barn i Sverige.

Barnen kom mellan 2003 och 2012 och forskarna har sammanställt data från Socialstyrelsen och SCB över arbete, utbildning och inkomst.

De flesta är omkring 16 år  – men inte bara

Den bild som växer fram visar att de flesta ensamkommande barn kommer till Sverige när de är 16-17 år. Men det finns också yngre tonåringar och till och med barn under 10 år. De yngsta har tagit sig hit tillsammans med en förälder som är så ung att den också räknas som barn. De äldsta i studien har forskarna kunnat följa fram till 25-års åldern.

De går i grundskolan eller i gymnasiet och i 20-års åldern börjar de flesta arbeta. Många drag är gemensamma för alla ensamkommande barn men där finns skillnader. Till exempel utmärker sig den afghanska gruppen.

– Fler av dem som kommit från Afghanistan har arbete. Skillnaden är inte så stor med mönstret är detsamma som i Norge så därför kan vi vara ganska säkra på att det stämmer, säger Eskil Wadensjö.

Det finns även skillnader mellan könen.

– 65 procent av pojkarna har arbete jämfört med 50 procent av flickorna. Flickorna studerar lite oftare än pojkarna. Men i den grupp som varken arbetar eller studerar dominerar flickorna, säger Eskil Wadensjö.

Ingen hög arbetslöshet inom gruppen

Det kan bero på att om flickorna förenas med familj eller släktingar i Sverige så kan det hamna på deras lott att sköta hushållet eller ta hand om yngre barn. Många av de ensamkommande gifter sig också tidigt och då är en möjlig förklaring att flickorna blir hemmafruar. Men Eskil Wadensjö påpekar att det är viktigt att närmare undersöka hur det går för flickorna.

Pojkarna får jobb på byggen, i transportsektorn eller okvalificerade industrijobb. Flickorna jobbar som undersköterskor, sjukvårdsbiträden och i äldreomsorgen. Ganska naturligt säger Eskil Wadensjö, med tanke på att de har kort skolbakgrund.

Det finns också de som studerar vidare på högskola och universitet, men på vilka utbildningar svarar inte den här studien på. Eskil Wadensjö tolkar heller inte siffrorna som att det är hög arbetslöshet i gruppen.

– Preliminärt verkar det inte vara så. Men vi kommer att titta mer på det. Nästa uppföljningsgrupp är de som kom 2013 till 2014 då kommer vi att använda data om arbetslöshet också. Men vi har inga indikationer på att det finns många i arbetslöshet bland dem vi har undersökt.

Samma lön oavsett nationalitet

Jämfört med andra länder sticker Sverige ut i ett avseende. När de som kom hit som ensamma barn så småningom börjar jobba tjänar de betydligt bättre än vad samma grupp gör i andra länder.

– Vi trodde att de skulle ha mycket sämre inkomster är de som är födda i Sverige. I andra länder har de ensamkommande ofta mycket låga inkomster. Men så var inte fallet. De har samma inkomst som svenskar i jämförbara branscher. De svenska erfarenheterna avviker klart från hur det ser ut internationellt, säger Eskil Wadensjö.

Antalet ensamkommande barn varierar över åren. 2003, som ligger längst bak i tiden för Eskil Wadensjös studie kom det bara 369 barn. 2012 växer de till 3 533. 2015 är det år då det kommer allra flest 35 500 för att med den strängare flyktingpolitiken minska till några tusen under 2016.

Majoriteten är pojkar, bara 25 procent är flickor. Få flickor från Afghanistan och Irak men nästan hälften av barnen från Eritrea och Somalia är flickor.

Ensamkommande har stor kapacitet

– Det kan bero på att familjenormerna i hemländerna skiljer sig åt. Men också på att många av pojkarna från Afghanistan bor i Iran där de riskerar att bli utvisade till Afghanistan och att de kan tvingas att bli soldater. Numer gäller det också Somalia och Eritrea. Vi ser att en större del pojkar därifrån söker asyl nu. Det beror just på faran att bli rekryterad till krig eller inbördeskrig, säger Eskil Wadensjö

För att integrationen i det nya landet ska lyckas så behöver mottagandet ske i olika steg, där varje del är lika viktig. Det är inte en fråga som den här studien svarar på men något som är väl belagt i både svensk och internationell forskning. Det börjar med att hanteringen av uppehållstillstånd ska gå så snabbt som möjligt. Ovisshet och väntan förvärrar den psykiska stress som många av barnen lever med.

Barnen behöver ett tryggt boende och nätverk av vuxna och jämnåriga. Därefter språkintroduktion, skola och vidare ut på arbetsmarknaden. Den största risken för att inte klara av att etablera sig i ett nytt land är de erfarenheter av att tvingas fly som barnen bär på.

– Det är en svår upplevelse att lämna sin familj och att vara på flykt. Många undersökningar i många olika länder pekar på att det är väldigt viktigt att snabbt ta tag i barnen när de kommer till det nya landet och ge dem hjälp att bearbeta sina upplevelser, säger Eskil Wadensjö.

Men många av barnen visar också stor kapacitet när det gäller att anpassa sig. Något som förvånade Eskil Wadensjö.

– När vi jämför med barn som kommit med sina föräldrar så går det lite bättre för ensamkommande flyktingbarn att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi vet inte vad det beror på, det måste vi undersöka vidare. Men man kan inte vara svag och klara av att fly ensam, säger han.

Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se