Vad värderar lärare när de sätter betyg i idrott och hälsa och vilka möjligheter har olika elever att lyckas i ämnet?
– Jag frågade erfarna kollegor hur de gjorde och fick till svar att det bara vet man, det ser man ju när de springer runt och rör sig, säger Lena Svennberg, adjunkt i idrottsvetenskap vid Högskolan i Gävle.
Lena Svennberg berättar att hon blev intresserad av dessa frågor därför att hon själv som nyutexaminerad lärare tyckte att betygssättning var den svåraste uppgiften som lärare.
– Det tyckte jag var jättesvårt, jag såg inte. Svårigheten att beskriva rörelsekvalitet med ord gjorde att jag blev nyfiken på hur man kan beskriva den magkänsla eller de inre mallar lärare ibland pratar om.
Vad som värdesätts
Avhandlingen baseras bland annat på intervjuer med lärare i idrott och hälsa i grundskolans sista år. Lena började undersöka vad lärare värdesatte då de satte betyg under den förra läroplanen, Lpo 94, med målsättning att även försöka sätta ord på de inre mallarna.
Resultaten visar fyra teman i vad lärarna värderar: kunskaper, motivation, självförtroende och sociala färdigheter.
De tre teman som inte handlar om kunskaper kan tolkas som att de speglar lärarnas intentioner att stimulera eleverna att vara aktiva och ta ansvar för sitt eget lärande samt att skapa en stimulerande lärandemiljö för alla elever.
Efter de nya kunskapskraven
Samma lärare intervjuades igen efter att nya kunskapskrav införts 2011. Kunskapskraven har en tydlig progression och det finns också anvisningar för hur de ska vägas ihop. Betygsättningen är med andra ord hårdare reglerad.
Kunskapskraven handlar om det centrala innehållet: rörelse, hälsa och livsstil samt friluftliv och utevistelse.
– Resultaten visar att det verkligen har skett en förändring i vad lärare talar om som viktigt för betygen. Man pratar mycket mer om kunskaper och hälsa och på ett sätt som är i linje med kunskapskraven. Självförtroende och sociala färdigheter nämns knappt alls men motivation finns kvar som en grund för betygen.
Betygen signalerar vad som är viktigt att lära sig. En möjlig förklaring till de skillnader som finns kvar mellan kunskapskrav och praktik kan vara att målen i läroplanen och kunskapskraven sänder olika budskap om vikten av skolans värdegrund och livslångt intresse för fysisk aktivitet.
Hur rörelsekvalitéer tolkas
Rörelsekvalitéer är ett nytt begrepp som ger möjligheter att tolka kunskapskraven för rörelse på ett andra sätt än mätbara tävlingsidrotter som är välkända hos både lärare och elever.
Kraven på läraren att förklara vad som krävs för ett visst betyg med ord kan medföra att det välkända och mätbara ibland är lättare att kommunicera och därför får större tyngd i betygen.
– Lärarna som deltog i studien har ibland svårt att hitta andra sätt att tolka rörelsekvalitéer än som tävlingsidrotter i ett system som förutsätter mätbara mål. Om lärarens betygsättning ifrågasätts ökar kraven på att kunna motivera dem verbalt och det finns en risk att det mätbara ses som en lösning.
Två modeller samtidigt i läroplanen
Det har skett en marknadsanpassning av skolan där betygen förutom att fungera som urval till nästa utbildningsnivå också har fått funktionen att utvärdera skolor.
I ett sådant system blir jämförbarheten viktig och kunskapskrav ska garantera likvärdigheten. Det antyder det den brittiska utbildningssociologen Bernstein kallar en prestationsmodell där kunskapskraven avgränsar vilken kunskap som räknas.
Samtidigt finns höga ambitioner att skolan ska kunna kompensera för ojämlikheter i samhället och att främja en individanpassad undervisning. Det antyder istället en kompetensmodell där det ges möjligheter till olika sätt att lära sig och där hänsyn tas till elevers olika bakgrund.
Det svenska skolsystemet är en kombination av dessa modeller och ibland uppstår dilemman då båda målsättningarna kan vara svåra att uppnå samtidigt.
– Förhoppningsvis kan studien peka på några av dessa dilemman och ge underlag för en diskussion om vilka strukturella spänningar som ligger bakom och hur lärare kan förhålla sig till dem.
Elevernas bakgrund slår igenom
Elevernas bakgrund påverkar möjligheten till att få ett högre betyg i idrott och hälsa. Det handlar om kön, föräldrars utbildning, migrationsbakgrund och om man går på friskola eller kommunal skola.
– Skolverkets registerdata om alla elever som gick ut grundskolan 2014 visar att pojkar, de som går på friskola, de som har minst en förälder med eftergymnasial utbildning och de som gått i svensk skola hela grundskolan har högre betyg i idrott och hälsa än de med annan bakgrund.
Resultaten visar att 42 procent hade betygen A och B av dem som uppfyllde alla de fyra bakgrundsfaktorerna ovan samtidigt. Detta kan jämföras med att endast sju procent hade betygen A och B i gruppen flickor som gått i kommunal skola, inte har någon förälder med eftergymnasial utbildning och som flyttat till Sverige efter skolstart.
Största skillnaden i chansen att få högre betyg i idrott och hälsa finns i grupperna migrationsbakgrund och föräldrarnas utbildning.
– Vissa nyanlända elever och elever med låg socioekonomisk status upplevs av några lärare att ha små, om ens några möjligheter att nå kraven för ett godkänt betyg.
– Då alla ska uppnå samma mål på samma tid blir startpositionen viktigare och innehållet i kraven får stor betydelse för vilka grupper som lyckas, säger Lena Svennberg.
Avhandlingen: Grading in Physical Education vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, fredag 17 februari.
Kontakt: Lena Svennberg, Universitetsadjunkt i Idrottsvetenskap vid Högskolan i Gävle Tel: 026-648417, 070-342 30 84 E-post: lena.svennberg@hig.se
