Allt vanligare med polisanmälningar i grundskolan
Antalet polisanmälningar av elever i grundskolan har ökat sedan 80-talet – men skolvåldet har inte ökat i motsvarande omfattning. En ändrad attityd till ordningsproblem i skolan är en trolig orsak, menar Linnéuniversitetets Anne-Lie Vainik, som undersökt varför rektorer polisanmäler icke straffmyndiga elever.
Anne-Lie Vainik har i sin avhandling Polisanmälningar i grundskolan studerat skolrelaterade polisanmälningar för åren 2000-2010 i Stockholms län och intervjuat rektorer om anmälningar som rör hot, våld och förolämpningar bland barn i åldrarna 7-14 år, det vill säga barn som inte är straffmyndiga.
Fokus för forskningen är de barn som utfört handlingarna, där Anne-Lie Vainik frågar sig varför skolrelaterade polisanmälningar görs när barn är under 15 år.
Resultaten visar en komplex arena med flera aktörer inblandande och det framträder både skillnader och mönster i tillämpningen av polisanmälningar i skolan. Det är vanligare att rektorer polisanmäler barns handlingar än att föräldrar gör det.
Polisanmäla en åttaåring eller inte
Rektorernas attityd till polisanmälningar varierar kraftigt, till exempel när det gäller i relation till barns ålder och mognad.
– Vissa rektorer säger sig aldrig kunna drömma om att polisanmäla en åttaårings handlingar. Men en annan rektor menar att ju yngre barnet är desto bättre, i brottsförebyggande mening, säger Anne-Lie Vainik.
Vissa rektorer förmedlar att polisanmälningarna har en markerande och avskräckande effekt på omgivande barn i skolan – för att visa vad som är rätt och fel. I det fallet kan en polisanmälan tolkas användas som ett pedagogiskt verktyg. Om polisanmälningar i de yngre barngrupperna har brottsförebyggande effekter finns det inga studier om och inte heller vilka andra effekter de kan tänkas ha för det polisanmälda barnet.
Polisanmäler för att uppmärksamma socialtjänsten
Skolrelaterade polisanmälningar tillämpas också av andra skäl än vid misstanke om brott eller i brottsförebyggande syfte. Några rektorer berättar att de gör polisanmälningar med målet att socialtjänsten ska förstå allvaret i flertalet tidigare anmälningar till socialtjänsten angående det barn som slåss och skapar ordningsproblem. Ibland polisanmäler de med målet att få föräldrarna att förstå allvaret med barnets problem.
Resultaten visar även att det är i resursskolor och skolor med lågt meritvärde som de flesta polisanmälningarna gjorts. Resursskolor är skolenheter som genom ett litet antal barn och många vuxna, är särskilt anpassade för barn med psykosociala- och inlärningsproblem. Dessa barn är i flera fall redan aktuella hos socialtjänsten. Det antyder att det är barn med sämre förutsättningar än andra barn som i högre omfattning blir föremål för polisanmälningar.
Anne-Lie Vainik vill framöver titta närmare på om polisanmälningarna är brottsförebyggande eller inte och hur polisanmälningarna påverkar barnen.
Avhandlingen: Vainik, Anne-Lie (2017). Polisanmälningar i grundskolan (Police-Reported School Violence in Sweden), Linnaeus University Dissertations No 280/2017, ISBN: 978-91-88357-65-6. Written in Swedish.
Kontakt:
Anne-Lie Vainik, 073- 314 35 15
Tove Nordén, kommunikatör, 070-367 14 53
