Så går det i skolan när mamma är analfabet

Antalet nyanlända barn och ungdomar i Sverige har ökat kraftigt. Inom grundskolan har antalet nyanlända elever ökat med 17000 och under läsåret 2015/2016 hade 23 procent utländsk bakgrund.

En växande grupp barn kommer från en bakgrund där skolgång nästan varit helt frånvarande och med föräldrar som själva inte kan läsa eller skriva. Hur blir deras möte med den svenska skolan och hur utvecklar barnen sina språkliga förmågor i sin avhandling i pedagogiskt arbete har Susanne Duek, Karlstads universitet, följt sex barn i åldrar mellan fyra och nio år vars mammor inte kan läsa eller skriva.

– Det de här barnen har gemensamt är att de immigrerat till Sverige från ett land utanför Europa. Deras mammor har ingen skolbakgrund när de kommer till Sverige och kan varken läsa eller skriva, inte på något språk. Gruppen nyanlända som inte har någon skolgång bakom sig växer i Sverige och vi vet väldigt lite om hur familjerna förhåller sig till barnens skolgång och deras vägar in i ett skrivande och läsande språk, berättar Susanne Duek.

Texter i hem där föräldrarna inte kan läsa
En vanlig uppfattning inom läs- och skrivforskning är att hemmet är den plats där barn möter skrift först och att det är där som grunden för läsande och skrivande byggs upp. Läs- och skrivundervisning i skolan utgår ofta från att barn har en viss typ av textanvändning med sig.

Läsande och skrivande är en viktig del av både mål och medel i skolan. Susanne Duek har tidigare arbetat som lärare. Hon kom då i kontakt med barn vars föräldrar inte hade någon tidigare skolerfarenhet, men märkte ingen större skillnad på förmågan att läsa och skriva jämfört med andra barn.

– Att läsa för sina barn är något som är så centralt för oss. Jag funderade på hur barn till föräldrar som inte kunde läsa och skriva hade det hemma. Fanns det böcker överhuvudtaget?

Susanne Duek djupintervjuade föräldrar och lärare och följde barnen i förskolan/skolan. Hon utgick bland annat från frågor som vilka texter som används och vad barnen gör med text i skolan och i hemmet, hur barn, föräldrar och lärare förhåller sig, vilka normer och värderingar kring läsande och skrivande i bred mening som finns runt barnen och hur förhållandet mellan modersmål och svenska ser ut. Studien visar att de sex barnen klarar sig bra i förskolan/skolan och skiljer sig inte jämfört med andra barn.

Litet utrymme för andra kulturer i skolan
De använder sig av text, men nästan inte alls i form av tryckta böcker och tidningar i hemmet. Det är via TV och dator som de möter text och tal, främst på svenska. Barnen är själva starkt motiverade att gå i skolan och föräldrarna är mycket måna om att det ska gå bra för barnen. Motivationen tycks bero på att de själva, främst mammorna, inte fått gå i skolan. För en familj var just möjligheten för dottern att gå i skolan en starkt bidragande orsak till att de flyttade hit, berättar Susanne Duek.

Avhandlingen visar även att utrymmet för modersmål och annan kulturell bakgrund är litet i skolan. Ingen av lärarna i studien antydde att barnens modersmål eller kultur, kunde erbjuda möjligheter till lärande i skolan.

– Jag menar att alla språk och kulturella bakgrunder kan användas som resurs för lärande. Här finns mycket att göra, inte minst inom lärarutbildningen och fortbildningen för lärare. Men jag hoppas att studien kan bidra till ett bredare perspektiv på läsande, skrivande och användandet av olika språk hos både lärare, skolledare och politiker, menar Susanne Duek.

I sin avhandling breddar Susanne Duek begreppet litteracitet så att det inbegriper inte bara läsande och skrivande, utan hela samspelet mellan språk, kultur och sociala faktorer. Syftet med forskningsstudien var att se vilka förutsättningar och villkor som framträder för de här sex barnen vad gäller läsande, skrivande och användandet av språk i förskolan/skolan och i hemmet.

Avhandlingen: Med andra ord: Samspel och villkor för litteracitet bland nyanlända barn

Kontakt: Susanne Duek på tel 054-700 23 02 eller susanne.duek@kau.se.