Det är tack vare minnet som vi är de vi är och kan fungera i dagens samhälle. Men trots minnets betydelse finns det händelser som vi helst bara vill glömma. Nu visar forskning att det faktiskt är möjligt att medvetet trycka undan ett minne så att det förhoppningsvis aldrig dyker upp igen.
Minnets funktion sträcker sig mycket längre än att ”bara” hjälpa oss att komma ihåg att låsa dörren och hämta barnet på förskolan. Vårt minne är anledningen till att vi är det vi är och att vi kan uppehålla oss samhället. Kort och gott: minnet formar vår självidentitet.
– Vi kategoriserar och förstår vår värld utifrån den kunskap vi har i vårt minne och det gör oss adaptiva att hantera de problem vi ställs inför, säger Mikael Johansson, professor i psykologi vid Lunds universitet.
Enligt honom är det dock långt ifrån säkert att förlita sig på minnet. Medan vi tenderar att tänka på minnet som något objektivt korrekt, som en filmkamera som spelat in det vi har varit med om, är minnet i själva verket högst adaptivt. Vår sanning behöver alltså inte betyda någon annans sanning. Eller en sanning överhuvudtaget.
– Vi minns händelser så som vi förstår dem och olika människor förstår en händelse på olika sätt. Det finns mycket forskning som visar på systematiska förändringar och att vi faktiskt konstruerar våra upplevelser så att de blir mer betydelsefulla för oss själva.
Falska minnen är mer troliga
Enligt Mikael Johansson minns man det som inte har hänt bättre, än det som faktiskt har hänt. Falska minnen fäster således bättre än korrekta minnen. Allt för att händelsen ska passa oss på bästa möjliga sätt.
Han nämner ett exempel från 1930-talet där forskaren och psykologen Frederick Bartlett gav sina elever i uppgift att återskapa ett portsätt flera gånger. Medan reproduktion nummer ett åtminstone påminde om originalet skiljde sig de följande avbildningarna mer och mer från den ursprungliga bilden. När eleverna var klara med reproduktion nummer fem var det omöjligt att se några som helst likheter med originalet.
– Efter ett tag blir reproduktioner mer i enlighet med våra förväntningar av hur ett porträtt brukar se ut. Vi tvingas alltså fylla i det som saknas i vårt minnet med vad vi förväntar oss att se.
Frederick Bartlett genomförde ett flertal liknande experiment, bland annat ett där en vit uggla efter flera reproduktioner blev en svart katt.
Möjligt att glömma ett minne
Mikael Johansson har även forskat på mekanismerna bakom minnesframplockning och nedtryckning av minnen. Genom att mäta hjärnaktiviteten på försökspersoner som aktivt försöker glömma, kom han och hans grupp fram till att det faktiskt går att träna på att glömma.
– Vi har sett att minnet hos människor som aktivt tränat på att trycka undan ett ord, har svårare att komma ihåg det när de verkligen försöker. Man kan alltså trycka undan ett minne så att det blir mindre tillgängligt i framtiden.
Genom att avläsa hjärnan såg de att prefrontalkortex, som påverkar arbetsminnet, blev mer aktiverat när försökspersonen försökte trycka undan minnet medan hippocampus, som normalt sett används för att plocka fram minnen, deaktiverades.
Huruvida minnena försvinner för alltid likt i filmen Eternal sunshine of the spotless mind där huvudkaraktärerna får smärtsamma minnen raderade, eller om de går att framkalla igen återstår dock att se.
– Vi har sett att den aktiva viljestyrda minnesframtagningen påverkas, men vi vet inte hur det kommer att se ut i framtiden. Vi vet inte om minnena försvunnit för alltid, kanske kan de som vid posttraumatiskt syndrom väckas till liv igen om man råkar trycka på fel knappar?
Evidence for Acute Electrophysiological and Cognitive Changes Following Routine Soccer Heading Fotbollsspelare glömmer mer
Långt ifrån alla har ett behov av att glömma mer än vad de redan gör. Fotbollsspelare till exempel. Enligt en studie vid University of Striling i Skottland är fotbollsspelare särskilt utsatta för minnesproblem. Genom att låta testpersoner genomföra ett minnestest, sedan sparka en boll i deras huvuden 20 gånger och sedan minnestesta dem igen kom forskarna fram till att regelbundna nickningar orsakar upp till 67 procent minnesbortfall. Eftersom 250 miljoner människor beräknas spela fotboll runt om i världen handlar det om en ganska omfattande minnesförlust.Studien:
Barbara Törnquist-Plewa är professor i öst- och centraleuropastudier vid Lunds universitet och leder nätverksprojektet ”In search of transcultural memory in Europe” som inkluderar forskare från 25 europeiska länder. Hennes forskning handlar om en helt annan typ av minnen än de som Mikael Johansson studerar, nämligen sociala minnen och minnen på gruppnivå. – Alla artikulerade minnen är sociala minnen eftersom språket är ett socialt redskap. Det kan också vara minnen som har förmedlats till oss av någon annan eller kulturella minnen som är inkapslade i materiella objekt, säger hon. I sin forskning har Barbara Törnquist-Plewa bland annat tittat på minnets relation till identiteten. Genom att identifiera sig med olika grupper blir människan delaktig i olika kollektiva minnen, även kallade nationella minnen, vilket skapar en känsla av tillhörighet. – Minnet och identiteten hänger ihop, både individuellt och kollektivt. Människor som flyttar sig över nationsgränser bär med sig nationella minnen och bidrar till att göra dem transnationella. Ett sådant exempel är förintelsen som gick från att vara ett nationellt till ett internationellt minne först under 1980-1990-talet. – Minnet om förintelsen slog rot i Sverige först på 90-talet. Det fanns så klart i människors medvetande tidigare, men väldigt länge hade man bilden av att Sverige inte deltog och därför var det inte viktigt för svenskarna att minnas. Då transnationella minnen ofta ligger till grund för nya kollektiva minnen, det vill säga en variation av den redan existerande kulturen, bör man enligt Barbara Törnquist-Plewa dock snarare prata om transkulturella minnen. Något som är synnerligen aktuellt i dagens samhälle. – Transnationella minnen innebär inte bara att folk från olika kulturer minns tillsammans utan att man tar till sig varandras minnen. Det handlar om att öppna sig för varandras minnen och flytta fokus från sin egen kulturella gemenskap till en annan. Man måste se skapandet av transkulturella minnen som villkor för att skapa ett välfungerande samhälle och kanske bygga en ny sorts identitet.Minne och identitet hänger ihop
Studien:
Tracking the intrusion of unwanted memories into awareness with event-related potentials
