Växtförökning en kunskap som riskerar att falla i glömska

Växter förökar och sprider sig utan människors påverkan. Men det blir inte någon odling eller några trädgårdar utan kunskap i trädgårdsarbete.

– För att kunna bevara en växt som har förädlats fram för en speciell egenskap, kan så kallad vegetativ förökning vara det enda sättet att bevara den. Vegetativ förökning innebär att istället för frösådd så används växtdelar från plantor, som bitar av stammar, blad eller rötter, säger avhandlingens författare Tina Westerlund.

Riskerar glömmas bort
Utvecklingen av storskalig odling har lett till att det blivit lättare och billigare att köpa in plantor än att föröka dem själv. Idag har den yrkesmässiga växtförökningen gått från småskaligt lokala odlingsverksamheter till ett fåtal stora producenter.

– Men konsekvensen av en minskad förökningspraktik blir att lokala växtsorter riskerar att försvinna och att kunskap i växtförökning riskerar att falla i glömska. Det är få människor som jobbar med detta idag jämfört med för 50 år sedan, säger Tina Westerlund.

I avhandlingen har hon undersökt hur förökningsmetoder av växter kan och har dokumenteras.

Egna beskrivningar
– Hantverksmässiga förökningsmetoder och plantskolekunskaper är till viss del dokumenterade i skriftliga källor, men trots det kan det vara svårt att hitta beskrivningar av hur det praktiska arbetet går till, säger Tina Westerlund.

Hon har i arbetet med avhandlingen inte bara gått igenom äldre litteratur utan även återkommande besökt odlare av perenner (fleråriga växter). Hon har dessutom gjort egna beskrivningar av hur växtförökning kan gå till.

– Jag har kommit till slutsatsen att beskrivningen i hur vi gör i olika situationer är viktig. Men svårast är att förmedla den tysta kunskap som finns och förklara vad det är.

Avhandlingen:
Trädgårdsmästarens förökningsmetoder: dokumentation av hantverkskunskap

Kontakt:
Tina Westerlund, tina.westerlund@conservation.gu.se, 031−786 9361, 0709- 99 88 60