Solskydd i skalet på urgammal sköldpaddsunge
Det finns väl bevarade färgämnen och andra biomolekyler hos en 54 miljoner år gammal havssköldpadda. Det har forskare vid Lunds universitet upptäckt. Analysen på molekylnivå visar att sköldpaddans skal hade pigment som skyddade mot solens starka strålar.
Forskarna har i den aktuella studien undersökt det mikroskopiska och molekylära innehållet i mjukvävnad från ett fossil som är cirka 54 miljoner år gammalt. Mjukvävnaden kommer från en av världens bäst bevarade fossila havssköldpaddsungar; ett fossil från norra Jylland i Danmark.
Den fossila mjukvävnaden från sköldpaddan utgörs av dels den pigmenterade delen av skölden, dels den direkt underliggande huden.
– Våra resultat visar att ett flertal biomolekyler som kan kopplas till själva djuret finns bevarade i identifierbar form, säger Johan Lindgren, geologiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Samma färg som för 54 miljoner år sedan
Johan Lindgren har tillsammans med kollegor utomlands samt vid den egna institutionen och på MAX IV-laboratoriet i Lund undersökt de biomolekyler som finns i fossilets mjukvävnad. Forskarna har identifierat rester av flera olika molekyler, nämligen betakeratin, eumelanin, hemoglobin och tropomyosin. Eumelanin är ett pigment som ger mörkare färg även i våra egna människokroppar.
Resultaten av studien tyder bland annat på att sköldpaddsungar var likadant färgade för 54 miljoner år sedan som de är idag, det vill säga med en mörk ovansida med ljusa kanter. Denna färg är en anpassning som gör att djuren är skyddade mot farlig UV-strålning från solen, men sköldpaddorna kan även använda det mörka skinnet för att bli varmare och därmed växa snabbare.
Detta fenomen kallas för adaptiv melanism och handlar om att djuret kan utnyttja färgen i överlevnadssyfte.
Ovärdera begreppet fossil
Upptäckten av ett flertal biomolekyler kan i förlängningen göra att forskarna mer direkt kan studera utvecklingen av liv över geologisk tid på en molekylär nivå.
– Vi har sedan tidigare identifierat eumelanin i fossila skinn, men att materialet från denna sköldpaddsunge skulle innehålla en så bred uppsättning identifierbara biomolekyler var en överraskning, säger Johan Lindgren.
Dessutom visar resultaten av studien att man måste revidera uppfattningen om vad fossil egentligen är och vad de består av.
– Fossil är inte bara så kallade försteningar utan kan även utgöras av delar av det ursprungliga biologiska materialet, säger Johan Lindgren.
Den aktuella studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
Kontakt: Johan Lindgren, universitetslektor. Geologiska institutionen, Lunds universitet. Tel 046 – 222 46 35, 0768 – 54 14 91.johan.lindgren@geol.lu.se
