Det första tonfiskmärkningsprojektet i svenska och danska vatten är nu avslutat. Totalt har 18 blåfenade tonfiskar märkts i Kattegatt och Skagerrak – 14 av dem i Sverige. Tonfiskarna, som vägde mellan 130-250 kilo, bär nu på satellitsändare som under 12 månader kommer att samla in unik information om fiskarnas vandringar i Atlanten.
– Projektet är oerhört lyckat. De märkta fiskarna kommer att bidra med information om vandringsmönster och genetik som är fundamental för den framtida förvaltningen av blåfenad tonfisk, säger Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), som lett den svenska delen av projektet.
– Bestånden har växt till sig de senaste åren och chanserna att vi ska kunna se tonfisk i skandinaviska vatten framöver är goda.
Märkningsprojektet är det första i sitt slag i Skandinavien. Om ett år kommer de avancerade sändarna att släppa från fiskarna och leverera ovärderlig information om på vilken plats och vilket djup de märkta fiskarna har varit sedan de blev märkta.
För varje märkt tonfisk har dessutom DNA-prov samlats in. Proverna kommer att visa varifrån våra nordliga tonfiskar kommer: från det bestånd som leker i Medelhavet eller från det bestånd som leker i Mexikanska golfen. Hur fiskarna blandar sig här i Skandinavien på utbredningens gräns vet ingen ännu, men informationen är viktig för den framtida förvaltningen eftersom bestånden i dag förvaltas separat.
Tonfiskar utanför Måseskär
Märkningarna genomfördes i september, i Sverige i huvudsak utanför Måseskär på västkusten. Fisket skedde från specialutrustade sportfiskebåtar med erfarna sportfiskare, som stöttades av en båt som transporterade märkare och forskare mellan de fiskande båtarna. De 14 lyckade märkningarna är ett resultat av nio fiskedagar, 113 båtdagar, 476 persondagar och över 3000 kroktimmar.
Det svenska fisket skedde i samarbete med Sportfiskarna som har bistått med projektkoordinering samt organisering av flottan med frivilliga sportfiskebåtar.
– Det har krävt mycket arbete med att koordinera våra sportfiskebåtar under de nio fiskedagarna, men resultatet är fantastiskt! En kombination av kompetenta sportfiskare och ovanligt fint septemberväder har gjort att vi har kunnat hantera och märka tonfiskarna under bästa möjliga förhållanden för både fisk och märkningspersonal, säger Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren.
Dispens för tonfiskfiske
Projektet har fått dispens för ett skonsamt fiske med sportfiskeutrustning för den annars fredade blåfenade tonfisken.
Märkningsprojektet har skett på danskt och svenskt vatten i regi av DTU Aqua, SLU Aqua och WWF, med stöd av ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas). Märkningen har utförts av en internationell märkningsexpert från det spanska forskningsinstitutet Azti-Tecnalia.
– Den lyckade märkningen av blåfenad tonfisk i Västerhavet ger nu en möjlighet att få ökad kunskap om dessa havens giganter som kan bidra till en långsiktigt hållbar förvaltning av bestånden framöver. Mer information om vad som sker i våra hav och varför är nödvändigt för att behålla den biologiska mångfalden och nyttjandet av havets resurser, säger Inger Näslund, havsexpert på Världsnaturfonden WWF.
Kontakt:
Andreas Sundelöf, forskare, Havsfiskelaboratoriet, SLU Aqua, 010-478 40 69, andreas.sundelof@slu.se”>andreas.sundelof@slu.se
Michele Casini, professor, Havsfiskelaboratoriet, SLU Aqua, 010-478 40 16, michele.casini@slu.se”>michele.casini@slu.se
Massimiliano Cardinale, Havsfiskelaboratoriet, SLU Aqua, 010-478 40 14, massmiliano.cardinale@slu.se”>massmiliano.cardinale@slu.se
Sofia Bureborn, kommunikatör SLU Aqua, 010-478 42 15
Markus Lundgren, fiskevårdschef på Sportfiskarna, 08-410 80 627, markus.lundgren@sportfiskarna.se”>markus.lundgren@sportfiskarna.se
Andreas Ollinen, kommunikationschef Sportfiskarna, 070-999 41 19
Inger Näslund, havsexpert Världsnaturfonden WWF, 070-105 30 57, inger.naslund@wwf.se”>inger.naslund@wwf.se
Marie von Zeipel, pressansvarig WWF, 070-629 10 77,
Blåfenad tonfisk är den största arten i släktet tonfiskar. Den blåfenade tonfisken lever i norra Atlanten. Beroende på var tonfisken leker delas bestånden i en ostlig del (Medelhavet och Östra Atlanten) och en västlig del (Mexikanska golfen och Västra Atlanten). Tonfisken är på ständig vandring och under sensommartid syns den sällsynt vid svenska västkusten, dit den följer stimmen av sill och makrill i jakt på föda.
Att tonfisken åter blivit synlig i svenska vatten efter flera årtiondens frånvaro beror troligen på en mer hållbar förvaltning med minskat fisketryck i Medelhavet i kombination med bytesfiskens vandringar. Tonfisken var vanlig längs svenska västkusten under tidig höst på 1930- 50-talet, och då bedrevs också ett kommersiellt fiske efter arten. Sportfiske förekom fram till 1964, då den sista blåfenade tonfisken spöfångades i Öresund.
Tonfisken är enligt Internationella naturvårdsunionen IUCN 2010 starkt hotad, och den är helt fredad i svenska vatten. Sedan 2007 har en återuppbyggnadsplan inrättats med ett hårt styrt fiske och kontrollåtgärder. Beståndet av blåfenad tonfisk har utvecklats starkt de senaste åren och enligt den senaste beståndsuppskattningen bedrivs idag ett uthålligt fiske.
Det fiske som bedrivits inom märkningsprojektet är ett begränsat fiske i forskningssyfte som skett på dispens. Allt annat fiske efter arten i svenskt vatten är förbjudet (oavsett om tonfisken tas ombord eller sätts tillbaka).
