Blivande svensklärare visar litterär mognad

Marie Thavenius har gjort en etnografisk studie där hon följt en grupp studenter som ska bli svensklärare i gymnasieskolan. Hon har valt en grupp som är långt framme i sin utbildning och försökt få fatt på vad som händer i denna sociala miljö under två års tid.
Det övergripande syftet är att bredda och fördjupa förståelsen för litteraturläsningens praktik och funktion i svensklärarutbildningen.

Varför, var och hur?
För att gå på djupet med vad som händer har Thavenius analyserat styrdokument, skickat enkäter, gjort intervjuer med studenter och lärarutbildare och spelat in olika undervisningstillfällen. Övergripande forskningsfrågor – där studenterna hela tiden är i centrum – rör varför man ska läsa skönlitteratur i svensklärarutbildningen, vilka texter man läser och hur texterna läses.

– Jag är trött på eländesbeskrivningar av okunniga och ointresserade studenter och därför var det viktigt att följa en grupp studenter under en längre tid, säger Marie Thavenius.

– Min studie visar även att studenterna på ett moget och intressant sätt både resonerar om och hanterar skönlitteratur.

Ett centralt begrepp i Thavenius avhandling är läspraktiker; det vill säga hur man läser och hur man talar om litteratur och läsning. Det handlar alltså både om vad man gör och det man säger att man gör.

– När studenterna talar om litteraturläsning i utbildningen rör de sig gärna med litteraturvetenskapliga begrepp som berättarperspektiv, huvudkaraktärer, berättartekniska drag och kulturanalytiska begrepp, säger Marie Thavenius.

Komplex bild
– Men när jag analyserat själva görandet framträder en mycket mer komplex bild. Läspraktiken är både mer innehållsrik och skiftande och man läser texter på olika sätt, beroende på kurs och sammanhang.

Detta, menar Thavenius, bör ställas mot den litteraturdidaktiska forskningen i Sverige. Den förordar på många sätt att texten ska vara i centrum och att litteraturen har ett värde i sig och ska läsas för sin egen skull.

Så vilka är dina viktigaste resultat?
– Studenterna i min studie använder en hel del av litteraturanalytiska begrepp men de kombinerar detta med jämförelser med världen utanför texten. De kan exempelvis värdera huvudkaraktärernas handlingar och reflekterar över dem och göra kopplingar till omvärlden. Vissa personer i fiktionen kan upplevas som hotfulla och så fortsätter funderingar kring det egna jaget och den verkliga världen.

Marie Thavenius menar att dessa analytiska kommentarer och känslomässiga reaktioner befruktar varandra, skapar liv i texten och visar på litterär mognad bland studenterna.

Vem ska läsa avhandlingen?
– Jag vill gärna att studenter, lärare och forskare läser avhandlingen. Men jag tror också den kan intressera alla som är intresserade av litteraturläsning.

Kontakt: Helena Smitt, helena.smitt@mah.se

Marie Thavenius avhandling: Liv i texten. Om litteraturläsningen i en svensklärarutbildning