Ställ tomaten på bordet – om inlärning av svenska placeringsverb
Lägg flaskan på bordet och ställ tomaten bredvid – en mening som får de flesta svenska modersmålstalare att lyfta på ögonbrynen. Men hur komplicerade är de svenska placeringsverben för personer med svenska som andraspråk?
I det svenska språket använder vi tre olika placeringsverb: sätta, ställa och lägga. Saker med en funktionell bas, till exempel en flaska, sätter eller ställer vi på bordet. Saker utan en bas, till exempel en apelsin, lägger vi på bordet. Men hur enkelt är det för personer med svenska som andraspråk att förstå skillnaden?
– Vi vet att de som har svenska som andraspråk har svårt att lära sig placeringsverben, trots att de är så frekventa i språket. Jag vill undersöka om de kan använda kunskapen de redan har; till exempel har tyskan motsvarande verb, men engelskan har inte begreppen: de använder ”put” som ett generellt verb, säger Annika Andersson, lektor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet.
Reaktion och reflektion – millisekund för millisekund
Annika Andersson och hennes kollega Marianne Gullberg, Lunds universitet, har tidigare studerat hur svenska modersmålstalare bearbetar språket genom ERP-studier (Event-related potential) som mäter hjärnaktiviteten knuten till en specifik händelse. Genom mätningar har de kunnat se hur personerna reagerar och reflekterar över placeringsverben. Reaktionen beror dels på vad bilden representerar, dels på hur vi förhåller oss till föremålen: ställer eller lägger vi ett päron?
– Det häftiga med ERP-studierna är att de är online. Millisekund för millisekund mäter vi hur hjärnan bearbetar det den hör eller läser medan det händer. Det är en väldigt känslig metod som gör att vi kan hitta likheter eller skillnader mellan grupper som inte går att mäta med vanliga tester, säger Annika Andersson.
Tidigare studier formar ny fråga
Hon kommer i sin forskning att testa två grupper: en som har begreppen i sitt förstaspråk (tyskar) och en som inte har dem (engelsmännen). Hon hoppas kunna svara på om de som har begreppen (även om dessa inte är exakt lika mellan språken) bearbetar de svenska begreppen som en modersmålstalare gör.
– Om det är så, kan vi utnyttja samma bearbetning som sker i hjärnan hos förstaspråkstalare när de lär sig andraspråk. Det skulle också betyda att språkinlärning inte bara handlar om ålder eller färdigheter, säger Annika.
Projektet En neurofysiologisk studie av hur tyskar och engelsmän bearbetar det svenska språkets placeringsverb har beviljats 1,9 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond. I projektet, som löper över tre år, kommer en postdoc-tjänst om 50 procent att tillsättas.
Kontakt:
Annika Andersson, 0470-76 74 34, annika.andersson@lnu.se
