Välvillig maktfullkomlighet präglade det tidiga 1900-talets psykiatri

Vetenskap och humanitet har varit psykiatrins ledord ända sedan den uppstod i slutet av 1700-talet. Men frågan om vad som är en vetenskaplig och human psykiatrisk vård har fått mycket olika svar genom historien. Varje ny epok har tagit kraftigt avstånd från de tidigare – med hänvisning till att de varit just ovetenskapliga och inhumana.

Kropp och själ
I en ny idéhistorisk avhandling undersöker Patrik Möller, doktorand vid Göteborgs universitet, den period i den svenska psykiatrins historia som tog sin början vid sekelskiftet 1900. Vid denna tid framträdde en psykiatri som, med stora anspråk på vetenskaplighet och humanitet, ville behandla hela människan, det vill säga både kropp och själ. Borta var det sena 1800-talets ”hjärnmytologi”, nu var det mänskliga själslivet i fokus.

Enligt den svenska psykiatrins centralgestalt vid denna tid, Bror Gadelius (1862-1938), var själslivets sjukdomar en ”hemligheternas värld” och för att få inblick i detta gåtfulla rike måste man gå andra vägar än de naturvetenskapliga. Framför allt var det psykologins och filosofins vägar som utforskades, men perspektivet påkallade också behovet av den inkännande förståelse för det djupt mänskliga som humanistisk kunskap kan ge.

Första läroboken i Norden
– Bror Gadelius skrev den första läroboken i psykiatri i Norden och man kan säga att den ”själsläkekonst” som han gav uttryck för där är ett första försök att utforma en integrerad psykiatri i Sverige, säger Patrik Möller.

– Med integrerad menar jag en psykiatri som å ena sidan bygger på ett erkännande av disciplinens komplexitet och, å den andra, strävar efter att överbrygga denna komplexitet. Gadelius skämdes inte för att psykiatrin är en särpräglad medicinsk specialitet, han gjorde snarare särprägeln till disciplinens adelsmärke.

I avhandlingen undersöks den förändrade bilden av psykiatrin som en specialiseringsstrategi.

– Disciplinen hade behov av en egen, särpräglad identitet i de många strider som utkämpades kring psykiatrin i det tidiga 1900-talet, både när det gällde att befästa gränserna mot angränsande medicinska specialiteter och för att försöka vinna allmänhetens förtroende.

Välvillig maktfullkomlighet
Avhandlingen behandlar också hur den psykiatriska vården i det tidiga 1900-talet balanserade makt och humanitet i relationen till patienterna. Periodens uttalade humanisering kännetecknades av att våld och tvångsmedel förbjöds och ersattes av utökad övervakning.

En viktig fråga är hur human denna humanisering framstod för patienterna. Detta undersöks utifrån några av de uppmärksammade ”inspärrningshistorierna” i samtiden och genom analys av journalmaterial, fallberättelser och i några fall patienters egna skildringar.

– Den bild som framträder präglas av vad jag kallar en välvillig maktfullkomlighet. Makten är förstås ofrånkomlig och nödvändig när man försöker hjälpa människor som i många fall inte vet sitt eget bästa. Men även om psykiatrerna i de flesta fall hade goda intentioner, präglas också psykiaterrollen av starka auktoritära och paternalistiska drag, säger Patrik Möller.

Film:
Se Patrik Möller berätta om psykiatrins genombrott i Sverige under tidigt 1900-tal

Avhandlingen:
Hemligheternas värld: Bror Gadelius och psykiatrins genombrott i det tidiga 1900-talets Sverige

Kontakt:
Patrik Möller, patrik.moller@idehist.gu.se, 0704-28 56 59