Ko utan horn – genteknik för storskaliga lantbruk
Bioteknik kan förändra kor genetiskt så att de passar bättre för storskalig ko-avel. Det går till exempel föra över mänskliga genvarianter till kor för att minska risken för juverinflammationer eller göra så att inte djuren inte utvecklar horn. Men det finns en rad tekniska och etiska frågor kring hanteringen som nu forskare vid SLU försöker få bukt med.
Nya biotekniker öppnar för möjligheter att genetiskt förändra lantbrukets djur. Med hjälp av så kallade molekylära knivar och genom-editering går det till exempel att föra in kullighet (hornlöshet) i behornade raser, så att djuren slipper avhornas. Avhornade djur ger säkrare arbetsmiljö och minskar risken för skador på djuren.
Det är också möjligt att föra över mänskliga genvarianter till kor för att minska risken för juverinflammation. Dessa är bara några exempel på tänkbara användningsområden för nya tekniker i avelsarbetet med djur.
Men genteknik väcker praktiska, tekniska och etiska frågor, menar fyra SLU-forskare i en artikel i Journal of Dairy Science.
Kan vi, behöver vi, och bör vi använda genteknik i kommersiella avelsprogram? Hur stor roll spelar det vilka reproduktionstekniker som behöver användas, hur kor och embryon hanteras och vilken egenskap som förändras? Finns andra alternativ för att nå samma mål?
För- och nackdelar med de olika teknikerna bör vägas mot varandra i varje enskilt användningsområde innan de tillämpas i ett avelsprogram. Och detta skulle kunna ske genom rådgivande etiska kommittéer i avelsorganisationerna, vilka skulle kunna bidra till öppna och nyanserade diskussioner och en ansvarsfull tillämpning, menar forskarna.
Frågor om djurvälfärd spelar en viktig roll, men det är inte det enda som är etiskt relevant i sammanhanget. Olika värderingar och – olika syn på djurs integritet, naturlighet, och vad som bör ingå i en riskbedömning – är andra exempel som påverkar hur de nya teknikerna bedöms och kan komma att tas emot i samhället.
– Vi har haft många och långa diskussioner i författargruppen, säger Susanne Eriksson, forskare vid Institutionen för husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet, och en av författarna bakom artikeln.
Begränsad insikt i egenskapers komplexitet
Kunskapen inom genetikens område växer snabbt, men vi har ännu begränsad insikt i hur komplexa egenskaper styrs genetiskt. Att ändra enskilda gener med stor och känd effekt ligger ännu så länge närmare till hands än att ändra på ett stort antal ställen i genomet för att påverka komplexa egenskaper.
Teknikerna kan användas i olika omfattning och för olika syften, som påverkar djuren mer eller mindre. I artikeln föreslår forskarna att de nya teknikerna bör bedömas i det avelssammanhang där de är tänkta att tillämpas, innan de används i stor skala.
I den processen kan en rådgivande kommitté med såväl forskare, branschföreträdare, representanter för allmänheten, som en etiskt eller filosofiskt skolad person tillföra värdefulla synpunkter.
– Det här är komplexa frågor, men det blir mer hanterbart om vi fokuserar på specifika användningsområden, menar Susanne Eriksson.
Artikeln:
Breeding and ethical perspectives on genetically modified and genome edited cattle, Dairy Science.
Kontakt:
Susanne Eriksson, forskare, husdjursagronom, Institutionen för husdjursgenetik, SLU, susanne.eriksson@slu.se, 018-67 20 07
Studien är gjord inom forskningsprogrammet Mistra Biotech på SLU.
