Vad skapar en Nobelpristagare? Intelligens, uthållighet och kreativitet, säger forskarna. Men viktigast är ett brinnande intresse för själva ämnet man forskar om. Och att vara man, förstås.
De har olika skolbakgrund. Många är välbärgade men inte alla. En del är enormt begåvade. Andra bara vanligt intelligenta. Somliga mer lekfulla. Hos några dominerar uthålligheten.
När Lars Bergström skisserar Nobelpristagares bakgrund spretar bilden.
Lars Bergströms domän är pristagare i fysik och fysikpristagarna belönas för att ”de under det gångna året gjort den viktigaste upptäckten eller uppfinningen”.
Själv är Lars Bergström professor i teoretisk fysik vid Stockholms universitet och mellan 2004 och 2015 var han sekreterare för Nobelkommittén i fysik och fortfarande är han med och röstar fram pristagarna. Han har mött en rad Nobelvinnare. Läst om ännu fler och lärt känna några.
– En forskare som gjort särskilt starkt intryck är den ryske forskaren Vitaly L. Ginzburg som belönades för att han gjort viktiga upptäckter kring supraledning. Han var fantastiskt kunnig och en mångsidig begåvning. Man kunde fråga honom vad som helst och han gav alltid briljanta svar.
Själv kommenterade Vitaly L. Ginzburg sin forskarbana med att ”Jag hade ingen särskild talang men jag tyckte fysik var intressant”.
– Han fastnade för fysik när han som tjugoåring råkade läsa en populärvetenskaplig bok i ämnet. Sådana här tidiga, nästan slumpartade impulser som sätter forskarna på rätt spår ser man hos många, säger Lars Bergström.
Avancerade diskussioner vid middagsbordet
Familjen har naturligtvis stor betydelse. Gemensamt för flera av pristagarna är att de har haft många, långa och engagerande samtal med föräldrarna. Kanadensaren Willard S. Boyle undervisades till exempel hemma av sin mamma.
Hon använde en metod där hon ställde intrikata frågor som krävde väl utvecklade svar. Själv tror Willard S. Boyle att det födde den nyfikenhet som varit drivkraften i hela hans forskarkarriär.
Willard S. Boyle fick Nobelpriset 2009 för att han skapat CCD-tekniken som är en grundläggande del i digitalkameran.
För andra har diskussioner hemma vid matbordet betytt mycket. Det är en förklaring som Lars Bergström lyfter fram när det gäller de påfallande många fysikpristagare som har judisk bakgrund.
– Läser man deras biografier så är en gemensam nämnare att de kommer från väl sammansvetsade familjer där föräldrarna tidigt har involverat barnen i avancerade diskussioner vid middagsbordet.
Lärde sig tänka kreativt
Typiskt är att barnen därigenom lärt sig ifrågasätta givna sanningar och se företeelser från flera olika sidor. Det är säkert något som spelar roll om man senare i livet ska göra nya upptäckter.
Kreativt tänkande helt enkelt. Något som britten Andre Geim satte i system. Varje fredag kväll samlade han doktoranderna i sitt labb för att göra knasiga experiment. Andre Geim har för övrigt även fått Ig Nobelpriset som belönar den som ”först får folk att skratta och sedan får dem att tänka efter”.
Det erhöll han efter att en fredag kväll i labbet låtit en groda sväva över en superledare, innan den hoppade vidare i livet. Vilket bevisar att vi alla är lätt magnetiska.
Nobelpriset fick han 2010 för att ha uppfunnit grafen. Ett material bara en atom tjockt som kommer från kol.
– Han tog kol på en bit tejp och kunde därigenom isolera kolflagor – grafen. Något som ingen hade lyckats göra tidigare.
Kanske kan det ovanliga forskningsinstrumentet – tejprulle- också ha sitt ursprung i lekarna i labbet. Hur som helst är Lars Bergström övertygad att ett lekfullt förhållningssätt är avgörande när nya uppfinningar skapas.
– Alla elementen finns ju där. Utmaningen är att kombinera ihop dem på ett nyskapande sätt.
Kreativitet – elixiret bakom stora upptäckter
Kreativitet framhålls ofta som avgörande för att kunna vara forskare på nobelprisnivå. En Nobelpristagare måste också vara kreativ på fler sätt än bara i sin forskning, menar kreativitetsforskaren Eva Hoff vid Lunds universitet.
Föreställningen om det kreativa geniet som ensam gör en upptäckt är en föråldrad syn på forskning. Idag är all forskning ett samarbete mellan en rad olika människor. Inte minst gäller det på nobelprisnivå. Det ställer nya krav kreativiteten.
Att bli erkänd av ett forskarsamhälle handlar till exempel mycket om att man är duktig på att övertyga. Då krävs kreativitet i att få andra att se det speciella i det man åstadkommit. Det krävs också kreativitet för att hitta rätt samarbetspartner och bygga nätverk för att kunna ta del av andras landvinningar.
Kreativitet uppstår inte av sig själv utan först när man har djup kunskap om sitt område. Man behöver också vara högt motiverad och ha förmågan att se förbi traditionella sätt att angripa problem.
Forskaren som skapade teorin om flow, Mihaly Csikszentmihalyi, menar att kreativa personer ofta förenar motsatta personlighetsdrag.
– De behöver kunna växla mellan ytterligheter. Det är nödvändigt i en kreativ process. Att alltid vara tvärsäker leder ingenstans. Men inte heller att bara lyssna på andra, säger Eva Hoff.
Andra uppfinningar måste ses som en kombination av gudomligt tålamod och bergfast övertygelse. Japanen Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura fick till exempel göra över tusen försök innan de lyckades skapa en LED-lampa med blått ljus.
Nobelpris kräver grit
Även om det är få forskare som orkar upprepa sitt försök tusen gånger så är uthållighet och motivation något av grundkraven för att nå nobelprishöjd. Men drivkraften har forskarna på köpet. Den kommer av att de brinner för ämnet, menar Lars Bergström.
– De upplever att forskningen är så oerhört intressant så de ger inte upp. Det är ett gemensamt drag för alla de pristagare jag har kommit i kontakt med.
Många av pristagarna har också fått kämpa med både matematik och fysik i skolan. I biografierna finns beskrivet att de tar sig igenom studierna tack vare sin passion för ämnet. Studietimmarna är många och långa. De avklarade examensproven är en arbetsseger och inte bara ett resultat av begåvning.
Vara man väldigt viktigt
Men det grundläggande kravet för att få Nobelpris i fysik är ändå att vara man. Sedan priset började delas ut 1901 har två personer varit kvinnor, Marie Curie 1903 för upptäckten av radioaktivitet och Maria Goeppert-Mayer 1963 för upptäckten av atomkärnornas skalstruktur.
– Det är naturligtvis för bedrövligt, säger Lars Bergström. Vetenskapskommittén letar varje år efter någon kvinna som gjort sig förtjänt av priset. Men problemet är att det tar lång tid mellan upptäckt och belöning. Det har inte funnits många kvinnor i ledade positioner som kunnat göra betydande uppfinningar eller upptäckter. Det har aldrig varit lätt för kvinnor att slå sig fram i ett ämne som fysik. Det tar tid att bli accepterad av männen.
– Men de senaste tio åren har det skett en enorm förändring. Till exempel leds nu ett av de viktigaste experimentet i världen inom mitt område – mörk materia, av en kvinna. Om de skulle hitta mörk materia är det ingen tvekan om att hon ligger bra till för ett pris. Nu börjar kvinnorna komma fram på allvar.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Nobelpriset i fysik
- 115 Nobelpris i fysik har delats ut mellan 1901 och 2021.
- Fyra kvinnor har tilldelats fysikpriset hittills: Marie Curie 1903, Maria Goeppert-Mayer 1963, Donna Strickland 2018 och Andrea Ghez 2020.
- 1 person, John Bardeen, har tilldelats fysikpriset två gånger.
- 25 år var åldern för den yngsta fysikpristagaren någonsin, Lawrence Bragg, när han tilldelades fysikpriset 1915 tillsammans med sin far.
- 96 år är åldern för den äldsta fysikpristagaren Arthur Ashkin
Källa: Nobelprize.org 2021
