Kyrkobyggnader från 1100-talet är ett viktigt arkeologiskt källmaterial för tolkningar av arkitekturen eftersom det saknas specifika skriftliga källor från den tiden. Det handlar om våra allra äldsta rum.
Här är det särskilt kyrkornas vindar, med bevarade takkonstruktioner, som är i fokus. Genom att datera virket i taken och undersöka fem kyrkor i Västergötland har den tidigmedeltida arkitekturen blivit synlig.
– Vindarna är knappt beforskade, sällan besökta och nästan helt intakta. De fem undersökta vindarna utgör studiens ”arkeologiska utgrävningsplatser”, trots att de befinner sig högt ovanför marken, säger Kristina Linscott, författare till den nya doktorsavhandlingen i kulturvård.
Virket i de fem kyrktaken är daterade med dendrokronologi, en vetenskaplig metod där trädens årsringar och deras varierande årliga tillväxt analyseras. Därför vet forskarna med säkerhet att träden till alla fem taken fälldes i tätvuxna skogsbestånd i Västergötland mellan 1134 och 1160.
– Bjälkarna har alltså burit taken i över 850 år och är fortfarande på plats. Att ett antal så gamla, i stort sett jämnåriga träkonstruktioner från samma region har klarat sig välbevarade, är unikt både i Sverige och i övriga Europa.
Mycket bevarat i Sverige
Intresset för bevarade medeltida tak är växande och ny europeisk forskning visar att det finns jämförelsevis många bevarade tidigmedeltida kyrktak i Sverige.
De nya studierna tar sin utgångspunkt i insikten att takstolarna från början var synliga i kyrkorummen och att kyrkornas nuvarande innertak eller valv uppfördes först senare.
– Man kan föreställa sig att de ursprungliga interiörerna liknande en lada eller ett skjul. I forskningen analyseras olika kopplingar mellan vindsmiljöerna ovanför och i de nuvarande kyrkorummen nedanför innertak och valv.
Varierande kyrkoarkitektur
Två av de fem kyrkorna var troligen betydligt lägre vid 1100-talets mitt. Väggarna förhöjdes senare och hela takkonstruktionen flyttades upp och återanvändes.
– Samtidigt hade två av de fem kyrkorna sannolikt den höga höjd de har idag. Undersökningen pekar därmed på att det uppfördes stenkyrkor med olika höjd vid 1100-talets mitt.
Tidigare studier har funnit att de flesta tidigmedeltida små kyrkorna troligen hade endast en ingång till långhuset, sydportalen i sydvästra hörnet av rummet. De nya studierna lyfter fram att det inte är omöjligt att det fanns fler entréer i långhusens västra del från början. Förutom sydportalen, argumenteras i forskningen för en öppning mitt i västväggen samt i visa fall även en i norrväggen.
– Idag har kyrkorummen stora fönster som skapar direkt kontakt mellan ute och inne, och släpper in ett betydande ljus. Rummen i 1100-talskyrkorna hade istället små fönster eller öppningar som satt högt upp. En besökare måste vända sig om mot ingången för att kunna se ut. Det ursprungliga rummet skapade på så sätt en känsla av att befinna sig i en grotta.
Preliminära analyser pekar dessutom på att takstolarna ursprungligen var målade vita med kalkfärg.
Avhandlingen:
Interpretations of old wood, Figuring mid-twelfth century church architecture in west Sweden
Kontakt:
Kristina Linscott, 031-786 93 56, 0703 62 71 25, kina.linscott@conservation.gu.se
