Snarkning skadar gomseglet
Snarkare får med tiden vävnadsskador i gomseglet som kan förklara varför så många drabbas av sömnapné, visar forskning.
Övervikt, trångt svalg, neurologiska sjukdomar samt hormonstörningar har hittills pekats ut som orsak till sömnapné. Men även personer utan den bakgrunden kan drabbas. En avhandling vid Umeå universitet visar att vävnadsskador i gomseglet även är en viktig faktor som bidrar till sömnapné och störningar i svalgfunktionen.
Vibrationer skadar vävnaden i svalget
– Det är som att vävnadsskadorna i gomseglet gör att svalget mer eller mindre kollapsar under sömn. Troligen uppkommer skadorna till följd av de ständiga vibrationer vävnaden utsätts för genom snarkningen, säger Farhan Shah, doktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi vid Umeå universitet.
I sin avhandling redovisar Farhan Shah en studie där hans forskargrupp har undersökt åtta patienter som snarkat i många år samt 14 patienter med både snarkning och sömnapné. Dessa har jämförts mot en kontrollgrupp med 18 icke-snarkande personer. Personerna i studien undersöktes med nattlig sömnregistrering för andningsuppehåll och snarkning. Störningar i sväljningsfunktionen undersöktes med röntgen.
Vävnadsprover från deltagarnas gomsegel analyserades för att se skador i muskler och nerver. Resultaten visar att snarkare och sömnapnépatienter hade omfattande skador i både nerver och muskler. Skadorna stod i proportion till graden av sväljstörning och antalet nattliga obstruktioner i andningsvägarna under sömnen.
Nerverna i gomseglet hos snarkare och sömnapnépatienter innehöll färre nervtrådar och färre celler som bidrar till att nervtrådarna överlever och återbildas. Nerverna hade också ökat inslag av bindväv. Vid muskelanalys kunde man se att en stor del av gomseglets muskelfibrer var tillbakabildade då de hade förlorat kontakten med de nerver som försörjer dem.
Sömnapné en folksjukdom
Det gick även att se förändringar av proteinstrukturer i muskelfibrernas cellmembran och cellskelett hos snarkare och sömnapnépatienterna. Sådana förändringar ger muskelsvaghet och har tidigare bara konstaterats vid genetiska muskelsjukdomar.
– Fortsatt forskning behövs för att se om behandling som förhindrar skador på nerver och muskler skulle kunna bota eller åtminstone förhindra en försämring för snarkare och sömnapnépatienter. Det vore en stor vinst eftersom sömnapné är en stor folksjukdom, säger Farhan Shah.
Tillståndet kännetecknas av snarkning och återkommande andningsuppehåll under sömnen. Det skapar ett stresspåslag för kroppen och en påvisad riskökning för högt blodtryck, hjärtkärlsjukdom och för tidig död.
Sömnapné beräknas kosta sjukvården en miljard kronor om året. Därutöver tillkommer en okänd kostnad för samhället i form av ökade olycksrisker och sänkt produktivitet till följd av störd sömn
Avhandlingen:
Neuromuskulära skador och faryngeal dysfunktion hos snarkare och sömnapnépatienter.
Kontakt:
Farhan Shah (engelsktalande), farhan.shah@umu.se, 090-786 51 36
