Bananflugan lägger inga ägg i lejonbajs
Allra helst lägger bananflugan ägg i övermogna marulafrukter. Avföring från växtätare går också bra – däremot blir det blankt nej till rovdjurens exkrementer. Bananflugan använder doft- och fuktsinne för att hitta rätt sorts miljö för äggen. Lejonbajs är helt enkelt farligt.
Bananflugan är en av de mest använda modellorganismerna inom biologin. I decennier har flugan använts för att ta fram ny genetisk och biomedicinsk kunskap. I en doktorsavhandling från Lunds universitet visar Suzan Mansourian hur bananflugan med hjälp av lukt- och fuktsinnet hittar mat, undviker uttorkning samt letar upp bästa platsen att lägga ägg.
Sommaren är högsäsong för de små bananflugorna (Drosophila melanogaster) och frukter som sett sina bästa dagar är favorittillhållet. Ligger frukterna i utrymmen där luftfuktigheten är relativt hög gillas det ännu mer av bananflugorna.
Fältstudier i Afrika
Suzan Mansourian har studerat bananflugans beteende samt de nerver och nervbanor som styr hur flugan beter sig.
Tillsammans med kollegor har Suzan Mansourian undersökt och kartlagt de receptorer på flugans antenner som den använder för att hitta mat, fukt, partners att para sig med, och en bra plats att lägga äggen. Vissa receptorer fångar upp doftmolekyler från jäsningsprocessen i ruttnande frukt, vilket är en doft som betyder mat för bananflugan.
Andra receptorer reagerar på lukten av fenol. En doft som utsöndras från exempelvis rovdjurens avföring och som uppkommer genom de patogena bakterierna i avföringen. När bananflugan identifierar lukten av fenol undviker den att lägga sina ägg där eftersom det är en farlig plats för larverna.
Upptäckten gjordes i samband med fältstudier i Afrika. Resultaten visar att bananflugorna skyr avföring från lejon men inte har något emot att lägga sina ägg i giraffernas exkrementer.
Bananflugans sinne för fukt
I sin avhandling beskriver hon även bananflugans fuktreceptorer som sitter på baksidan av antennerna. Receptorerna fungerar som ett sjätte sinne som bananflugan har och som hjälper den att hitta miljöer där den kan undvika uttorkning. Det är fuktreceptorerna som gör att den ofta söker sig till exempelvis kök där luftfuktigheten brukar vara relativt hög, runt 70 procent.
Trots att bananflugan är generalist och klarar sig bra i vitt skilda miljöer avslöjar Suzan Mansourian att den trivs allra bäst i närheten av övermogna marulafrukter, något det delar av året är gott om i hela södra Afrika. Hennes slutsats är att marula är den ursprungliga värdväxten för bananflugan.
Resultaten i avhandlingen ökar kunskapen om bananflugans lukt- och fuktsinne och dess bakomliggande mekanismer.
– Resultaten kan leda till nya sätt och strategier i bekämpningen av mygg och skadeinsekter, säger Suzan Mansourian.
Avhandling:
Drosophila sensory neuroethology
Kontakt:
Suzan Mansourian, doktorand, Biologiska institutionen, Lunds universitet, suzan.mansourian@biol.lu.se, 070 246 08 99, 046 222 05 74
