Avsutten träning kan ge bättre ryttare
För att bli en skicklig ryttare som gör hästen rättvisa krävs även avsutten träning. Istället för att enbart träna till häst bör varje ryttare träna sin motorik och balans på annat sätt som ger bättre kroppskontroll. Det konstaterar Maria Terese Engell i en doktorsavhandling inom ridkonst vid SLU.
Hon har studerat hur ryttare på hög nivå använder sin kropp vid ridning. Detta kan ge underlag för studier om hur ryttarens balans kan förbättras och därmed skapa bättre ridning samt friskare häst och ryttare.
Vid alla typer av ridning är det viktigt att hästen arbetas för att bli lika stark och smidig i bägge sidor. Hästen föds med och utvecklar ofta asymmetrier i sitt rörelsemönster, men genom utbildning och träning kan hästen bli mer liksidig. Inom ridsporten anses det allmänt att ju mer symmetrisk ryttaren är desto bättre kan denna påverka hästen.
En asymmetrisk ryttare kan däremot skapa en asymmetrisk tryckbelastning på hästens rygg vilket förhindrar eller försvårar en liksidig kommunikation. Detta kan ge skador för både häst och ryttare.
Ryttare som går med insidan av av foten
Maria Terese Engell har studerat ryttare som tävlar i dressyr på hög nivå (Grand Prix) och ryttare på medelsvår nivå. Hon registrerade ryttarnas sits, position och balans med objektiva metoder såväl när de satt till häst som på en balansstol. Bland annat hur ryttaren koordinerar rörelserna i och mellan sitt huvud, bröst, bäcken och fot samt hur ryttaren agerar i samklang med hästen.
De metoder som användes i studierna var objektiva tryck- och rörelsemätningar med hög precision. Vid rörelseanalysen, oavsett om det gällde häst eller ryttare, analyserades individen sedd från sidan respektive bakifrån.
De ryttare som valdes ut hade alla gemensamt att de pronerade (gick på insidan av foten) på någon av sina fötter, vilket är vanligt hos unga vuxna i Europa. Tidigare studier har visat på ett samband mellan pronation och hur en människa roterar sitt bäcken.
Oliksidighet hos många ryttare
Resultaten från studierna visade att det fanns en tydlig oliksidighet mellan vänster och höger sidas rörelser hos majoriteten av ryttarna. Eftersom det är ett mål att vara liksidig som ryttare kan det antas att ryttarna i studien inte hade förmågan att kontrollera eller vara medvetna om hur huvud, bröst och bäcken rörde sig i förhållande till varandra när de satt, gick eller red.
– I studierna, både på balansstol och i en jämförelse mellan ryttarens position på vänster och höger volt under ridning, använde de större rörelser i bröstet och betydligt mindre i bäckenet. För att en ryttare ska kunna utföra exakta rörelser med sätet, utan att mista balansen, behöver huvud och bröst centreras samt överdrivna rörelser undvikas, säger Maria Terese Engell.
Begrepp som balans, liksidighet, sittben och symmetri är begrepp som används mycket inom ridundervisning men som förmodligen kunde ges en tydligare innebörd om ryttaren hade större förståelse för och skicklighet i att kontrollera sin egen kropp.
Kroppskontroll för bättre kommunikation
Detta talar för att specifik avsutten träning, bland annat på en balansstol, där ryttaren kan ha fullt fokus på sin egen kropp, kan leda till att kommunikationen och koordinationen mellan häst och ryttare blir bättre.
Genom att ta fram mer precisa och tydliga definitioner av ryttarens grundläggande position och rörelsemönster kommer det att bli enklare att karaktärisera vad som är goda ridtekniska färdigheter. På detta sätt kan sporten utvecklas i en positiv riktning både vad gäller ökad prestation och för ökad hälsa hos häst och ryttare.
Forskningen har finansierats av den legendariska dressyrryttaren Ulla Håkanson.
Kontakt:
Maria Terese Engell, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU
mariaterese.engell@slu.se, +47 951 12 311
Lars Roepstorff, professor vid samma institution
lars.roepstorff@slu.se, 070-542 31 43
