Kost och träning kan hjälpa gravida kvinnor med övervikt och fetma att begränsa sin viktökning under graviditeten. Det visar den hittills största amerikanska studien i sitt slag som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Obesity.
Många överviktiga och feta kvinnor går upp alltför mycket i vikt under sin graviditet vilket ytterligare försämrar deras redan förhöjda risk för allvarliga komplikationer för dem själva och deras barn.
Nya studier finansierade av den amerikanska hälsomyndigheten (National Institutes of Health, NIH) visar att gravida kvinnor på ett betryggande sätt kan begränsa sin viktökning med hjälp av kostråd och träning.
Sammanlagt utgör studierna den hittills största ansatsen i USA för att förhindra viktuppgång bland överviktiga och feta kvinnor. Studierna omfattar flera olika socioekonomiska grupper vilket innebär att fynden kan tillämpas på en större befolkning.
– Det här är en viktig studie eftersom den bekräftar att kvinnor kan ändra sitt beteende och därigenom kontrollera sin viktökning under graviditeten, säger Alan Peaceman, vid Northwestern University Feinberg School of Medicine.
Paul Franks är professor vid Lunds universitet och har deltagit i en av studierna.
– Fetma är det största hotet i dag mot hälsa, välmående och ett långt liv. Fetma påverkar inte bara välmåendet hos gravida kvinnor utan även deras ofödda barn. Vår studie visar hur intensiva livstilsinterventioner för gravida kvinnor med övervikt eller fetma kan bidra till att förbättra deras kroppsvikt. Det är sannolikt bra inte bara för mödrarna utan även för deras ofödda barn, säger Paul Franks.
Studien visade att:
- Överviktiga och feta kvinnor i studien minskade sin viktuppgång under graviditeten med i genomsnitt 1,8 kilo
- Överviktiga och feta kvinnor kan på ett betryggande sätt begränsa sin viktökning under graviditeten
- Det kan vara försent att börja träna/ändra kosten under den andra trimestern (vecka 14-27) för att förbättra utfallet efter graviditeten.
Den minskade viktuppgången – i genomsnitt omkring 1,8 kilo per kvinna – resulterade inte i färre gynekologiska komplikationer såsom kejsarsnitt, diabetes, högt blodstyck eller havandeskapsförgiftning. Den påverkade inte heller den genomsnittliga födelsevikten hos barnen.
– Vi tror att det är försent att förändra kosten och motionsvanor under den andra trimestern. För att minska risken för komplikationer behöver de ändra sin livsstil före eller omedelbart vid befruktningen, säger Alan Peaceman.
Forskarna bakom studierna tror emellertid att det kan finnas fördelar för barnen på längre sikt och att en livsstilsomläggning kan resultera i minskad barnfetma och metabola sjukdomar som typ 2-diabetes hos barnen.
I studien som omfattar sju olika projekt deltog sammanlagt 1 150 kvinnor (varav 579 fick råd om kost och motion och 571 fick standardbehandling) från och med den andra trimestern fram till förlossning. Varje projekt erbjöd råd om livsstilsförändring som innebar förbättrad kost och lägre kaloriintag samt ökad motion och beteendemässiga strategier såsom självkontroll.
Majoriteten är överviktiga
Överviktiga och feta kvinnor är en viktig grupp att nå eftersom de går upp mer i vikt under graviditeten och bibehåller den vikten även efter förlossningen. Deras barn tenderar också att utveckla fetma i större utsträckning. Majoriteten av amerikanska kvinnor i fertil ålder är överviktiga eller feta.
Omkring 62 procent av kvinnorna i gruppen som fick ta del av livsstilsråden översteg de amerikanska råden om viktuppgång under graviditeten, jämfört med 75 procent i kontrollgruppen. Rekommendationen är att överviktiga kvinnor begränsar sin viktuppgång till ca 7-11 kilo och feta kvinnor ca 5-9 kilo jämfört med normalviktiga kvinnor som kan gå upp ca 11-16 kilo i vikt.
Det faktum att så många kvinnor i interventionsgruppen trots allt översteg den rekommenderade viktökningen visar på svårigheterna att uppmuntra gravida kvinnor att hålla sig till rekommenderade kost- och motionsnivåer i en tid när vi tenderar att äta för mycket och motionera för lite, enligt Alan Peaceman.
– Det är en svår nöt att knäcka, säger han.
Råden till gravida har ändrats
Råden till gravida kvinnor om viktökning har varierat stort under decennier. På 50-talet gav läkarna kvinnorna rådet att inte gå upp mer än ca 7 kilo. Under 70- och det tidiga 80-talet gick kvinnorna inte upp så mycket i vikt och födde små barn, vilket kunde leda till problem i utvecklingen under barnåren. Då uppmanade läkarna kvinnorna att gå upp mer i vikt.
– Läkarna sa till dem att de i praktiken kunde äta för två. Då började kvinnorna gå upp överdrivet mycket, men man tänkte inte då att det var ett medicinskt problem utan ett kosmetiskt. Attityden var att det bara var mer att gå ned i vikt igen efteråt, inte att det var något stor medicinskt bekymmer, säger Alan Peaceman.
I början av 2000-talet kunde läkarna notera att överdriven viktuppgång kunde kopplas till vissa komplikationer under graviditeten såsom fler fall av högt blodtryck, graviditetsdiabetes och kejsarsnitt.
– Då började vi se mer oroande saker, säger Alan Peaceman. Överdriven viktuppgång kunde inte bara kopplas till större barn, utan dessa barn hade även en ökad risk för fetma och diabetes i barndomen.
Olika forskare försökte då att på olika sätt undersöka om de kunde hjälpa kvinnor att undvika att dra på sig överflödskilon under graviditeten. Olika projekt testade olika metoder och fick varierande resultat, delvis beroende på att man använde olika befolkningsgrupper och att man saknade standardiserade mått på utfallen.
– Därför har NIH sett till att den här studien gjorts på flera olika befolkningsgrupper och med standardiserade mätresultat, säger Alan Peaceman.
Studien:
Lifestyle Interventions Limit Gestational Weight Gain in Women with Overweight or Obesity: LIFE-Moms Prospective Meta-Analysis, Obesity
Artikeln var först publicerad på Lunds universitets webb.
