Ökad risk för psykiatrisk diagnos för barn med läpp-käk-gomspalt
Barn som föds med läpp-käk-gomspalt löper ökad risk för språkstörning, autismspektrumstörning, ADHD, psykossjukdomar med flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Riskökningen är generellt högre för flickor än pojkar, visar en registerstudie från Uppsala universitet.
Läpp-, käk- och gomspalt (LKG) är en av de vanligaste missbildningarna. I Sverige föds 150 – 200 barn per år med någon form av LKG-spalt.
Barnen med LKG jämfördes med sina syskon samt barn i den allmänna befolkningen.
Totalt inkluderades 7 842 barn med LKG från 1973 till 2012, 78 409 barn utan spalt från den allmänna befolkningen samt 9 637 syskon utan spalt.
Studien visar att barn som föds med LKG har förhöjd risk för intellektuell funktionsnedsättning, språkstörning, autismspektrumstörning, ADHD, psykossjukdomar, personlighetssyndrom och andra beteendestörningar och emotionella störningar.
Minst risk vid enbart läppspalt
– De största riskökningarna sågs i gruppen av barn som fötts med enbart gomspalt, därefter hos barn med läpp-käk-gomspalt. Minst risk fanns hos barn med enbart läppspalt där vi förvånande nog dessutom såg en riskminskning för att få depression säger Karin Tillman, specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatri och doktorand vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.
– Vi fann ingen riskökning för andra psykiatriska diagnoser såsom depression, ångestsyndrom, ätstörningar, missbruk, och ingen högre risk för självmordsförsök eller självmord.
Hon tillägger att man även fann könsskillnader, där flickor generellt uppvisade högre riskökningar än pojkar för intellektuell funktionsnedsättning, språkstörning, autism, ADHD och psykotiska sjukdomar.
De flesta med LKG mår bra
– Både i gruppen syskon och den allmänna befolkningen var risken för psykisk ohälsa lägre. Syskonanalyserna tyder på att gemensam genetik och uppväxtmiljö inte fullt ut verkar kunna förklara den ökade förekomsten av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos barn med LKG, förklarar Karin Tillman.
Hon påpekar samtidigt att de flesta barn med LKG mår bra och inte uppvisar psykisk ohälsa.
– Cirka 80 procent av barnen med LKG har enligt våra resultat god psykiatrisk hälsa och har inte fått någon psykiatrisk diagnos. Det är viktigt att komma ihåg att flertalet neuropsykiatriska diagnoser som studerats är relativt ovanligt förekommande, vilket medför en låg risk för den enskilde individen även om man ser stora riskökningar i vår studie.
Som exempel nämner hon intellektuella funktionsnedsättningar där man ser en riskökning på 419 procent i forskningsstudien. Men eftersom utfallet är så ovanligt konstaterar man att nästan 95 procent av barnen med läpp-käk-gomspalt är normalbegåvade.
På senare tid har ett flertal studier visat på samband mellan medfödda missbildningar och påverkad utveckling av centrala nervsystemet under fostertiden. Flera gemensamma riskfaktorer för neuropsykiatriska diagnoser och medfödda missbildningar såsom LKG har identifierats.
– Denna studie kan ses som ett startskott där hypotesen stärkts att faktorer som påverkar den tidiga fosterutvecklingen, redan i graviditetsvecka 5–9, kan leda till både LKG och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, avrundar Karin Tillman.
Kontakt:
Karin Tillman, överläkare barn och ungdomspsykiatri, universitetsadjunkt och doktorand vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, karin.tillman@neuro.uu.se
Fotios Papadopoulos, överläkare affektiva specialistmottagningen, Akademiska sjukhuset och universitetslektor vid institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, fotis.papadopoulos@neuro.uu.se
Daniel Nowinski, överläkare kraniofacialt centrum, Akademiska sjukhuset och universitetslektor institutionen för kirurgiska vetenskaper, plastikkirurgi, daniel.nowinski@surgsci.uu.se
Totalt inkluderades 7 842 barn med LKG från 1973 till 2012, 78 409 barn utan spalt från den allmänna befolkningen samt 9 637 syskon utan spalt.
Resultaten visar att barn som föds med LKG har förhöjd risk för intellektuell funktionsnedsättning (419 procent riskökning), språkstörning (489 procent riskökning), autismspektrumstörning (96 procent riskökning), ADHD (25 procent riskökning), psykotiska sjukdomar (62 procent riskökning), personlighetssyndrom (35 procent riskökning) och andra beteendestörningar och emotionella störningar (43 procent riskökning).
