Förädling mot rotröta ger bättre granar
Genom förädlingsarbete kan granar göras resistenta mot rotröta utan att vedkvaliteten eller växttakten försämras. Det kan innebära större avkastning och bidra till ett friskare skogsbruk.
Förädlingsarbete för att få rötresistenta granar har hittills varit en outnyttjad möjlighet för skogsindustrin. En ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, visar att rötresistenta träd varken växer långsammare eller har mindre attraktiva vedegenskaper än andra träd.
Rotröta, som orsakas av svampen rotticka, är svenskt skogsbruks största skadegörare. Genom att bryta ned kärnveden i gran orsakar den industrin ett inkomstbortfall på mellan en halv och en miljard kronor årligen. Dessutom försvinner inte rottickan bara för att de skadade träden avverkas. Om inte hela stubben grävs upp finns svampen kvar i gamla rotsystem i decennier och kommer att infektera nyplanterade tallar och granar.
Förädlingsarbete mot rotröta skadar inte vedens kvalitet
Om inga åtgärder vidtas och man fortsätter att plantera gran, generation efter generation, visar datamodeller att infektionsfrekvensen fortsätter att öka. Dessutom minskar värdet på den avverkade skogen för varje generation. Därför är rottickan på lång sikt ett hot mot delar av skogsbruket. Redan idag gör man mycket för att minska spridning och effekter. Bland annat behandlar man stubbytor för att minska infektionsrisken. Man gallrar dessutom vintertid, när mängden sporer är mindre än under sommaren.
Fram tills nu inte bedrivit något förädlingsarbete på sjukdomsresistenta träd. Det beror bland annat på att det är svårt att välja ut resistenta träd. Det är svårt att bedöma hur mottagligt ett träd är för rotröta innan det har fällts. Man har inte heller känt till hur ett sådant urval skulle påverka trädens övriga egenskaper.
Men en ny studie, från bland andra institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU, visar att förädling på rötresistens i gran inte skulle påverka växthastighet eller vedkvalitet på något negativt sätt.
Ifrågasätter gamla sanningar
– Det är en gammal sanning inom växtförädlingen att växtkraft och sjukdomsresistens konkurrerar med varandra – det träd som allokerar sina resurser till mekaniskt och kemiskt försvarsverk har mindre resurser att växa för, och vice versa, säger Malin Elfstrand, en av studiens författare.
Malin Elfstrand och hennes kollegor har länge varit skeptiska till denna uppfattning i fallet med rotticka och gran.
– Detta förhållande gäller i första hand sjukdomar som utövar ett starkt selektionstryck på värden. Det vill säga där de långsamtväxande träden faktiskt har klarat sig bättre eftersom de har lagt resurser på försvar, säger Malin. Men rotticka angriper granens kärnved vilket inte påverkar trädets förmåga att producera avkommor förrän den dag trädet knäcks eller blåser omkull. Därför finns inget evolutionärt tryck för resistens, och inget skäl att tro att mer långsamtväxande träd skulle vara mer motståndskraftiga.
Den aktuella rapporten baseras på en tidigare studie, där attraktiva vedegenskaper hos 21-åriga avkommor till flera hundra träd testats för att kartlägga vedegenskapernas ärftlighet. Malin Elfstrand och hennes kollegor tog frön från samma träd och gjorde nya avkommor, det vill säga halvsyskon till de 21-åriga avkommorna från de ursprungliga studierna. När dessa nya plantor var två år gamla gjordes infektionsförsök med rotticka för att mäta motståndskraften mot infektionen.
Stor potential för förädling
– Resultatet visar en stor spridning i mottaglighet mellan och inom halvsyskonfamiljerna, säger Malin. Utifrån resultatet bedömer vi att om vi skulle förädla avkomma på den mest resistenta procenten i populationen skulle motståndskraften mot svampens tillväxt i kärnveden kunna öka med drygt 50 procent. Vi hittar dock ingen korrelation mellan denna mottaglighet och de tidigare uppmätta vedegenskaperna eller tillväxten. Faktum är att för en av de attraktiva vedegenskaperna, längden på fiber, hittade vi ett positivt samband med resistens, det vill säga en tendens att de resistenta träden också har längre fibrer.
Rapporten drar slutsatsen att det inte finns något skäl att inte redan nu inkludera rötresistens i förädlingsarbetet. Sedan tidigare har samma forskargrupp tagit fram en genetisk markör för resistens, vilken skulle kunna användas för att plocka ut resistenta individer.
Kontakt:
Malins Elfstrand, SLU, malin.elfstrand@slu.se
Studien:
