Synen på musselodling som miljöåtgärd i Östersjön skiljer sig bland forskare. Men enligt en ny studie är musselodling en kostnadseffektiv metod för att minska övergödningen i Östersjön.
Övergödning av Östersjön är ett väl känt problem som bland annat yttrar sig i form av syrefria havsbottnar och algblomning. Problemet orsakas av höga utsläpp av kväve och fosfor från bland annat reningsverk och jordbruk. Flera internationella överenskommelser har ingåtts och åtgärder har genomförts som minskat utsläppen från land. En åtgärd som dock inte har genomförts i någon större omfattning är musselodling som kan minska halterna av kväve och fosfor i havet och därmed minska övergödningen.
Ing-Marie Gren från SLU har i en ny studie jämfört den osäkerhet som finns kring musselodling med den som finns i andra typer av reningsåtgärder. Hennes slutsats är att det finns större osäkerhet kring de åtgärder som genomförs i jordbruket för att minska tillförseln av fosfor och kväve till Östersjön, och att detta ökar musselodlingens ekonomiska värde som reningsåtgärd.
Musselodling jämförs med andra åtgärder
Men musselodling är bara intressant som en åtgärd om kostnaden för denna åtgärd är lägre än för andra åtgärder som görs för att uppnå mål om minskade utsläpp av näringsämnen. Om så är fallet, motsvarar värdet av musselodling skillnaden i kostnader för musselodling och för andra, dyrare, åtgärder. Och det finns flera forskare som menar att kostnaderna är lägre för musselodling än för andra åtgärder. Samtidigt påpekar kritiker vid Östersjöcentrum i Stockholm på problem med musselodling i form av osäkerhet om musslors tillväxt som beror på temperatur, strömmar, salthalter med mera. Dessutom kan musselodlingen förstöras vid hårt vinterklimat och då går värden till spillo.
Frågan är alltså om musselodlingen har ett ekonomiskt värde trots osäkerheten. När det är angeläget att uppnå mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön är osäkerhet en kostnad som måste beaktas.
Musselodling mer kostnadseffektivt trots osäkerheter
Detta gör Ing-Marie Gren i en ny vetenskaplig artikel där hon har beräknat det ekonomiska värdet av musselodling som en reningsåtgärd för att uppnå internationella mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön.
Musselodling jämförs då med olika åtgärder inom jordbruket som till exempel minskad djurhållning och minskad användning av handelsgödsel, ökad areal perenna grödor, odling av fånggröda och anläggning av våtmarker. Även åtgärder som vidtas vid reningsverk och industri i samtliga länder runt Östersjön tas med i beräkningen. Studien pekar på att flera åtgärder inom jordbruket är mer osäkra metoder än kväve- och fosforrening genom musselodling. Effekten av till exempel ändrad markanvändning uppströms i ett avrinningsområde bestäms, utöver av hur marken används också av geohydrologiska faktorer soch temperatur, nederbörd med mera.
Musselodling kan sänka kostnader för rening
Studien visar att om man bortser från all osäkerhet, vilket är vanligt i praktiken och i många vetenskapliga studier, skulle införandet av musselodling minska de totala kostnaderna för att uppnå reningsmålen för Östersjön med ca 10 procent eller 3,4 miljarder kr per år.
När osäkerhet i samtliga åtgärder beaktas ökar värdet till mellan 4,3 och 12,1 miljarder kr per år beroende på hur man definierar och mäter osäkerhet. Odlingen av musslor sker kostnadseffektivt främst i Danmark och Sverige, som har relativt långa kuststräckor med hög salthalt. Polen skulle tjäna mest på musselodlingen eftersom detta land svarar för en stor andel av den totala tillförseln av näringsämnen och skulle utan musselodling behöva bära en stor del av den totala reningskostnaden.
– Resultaten visar på vikten av att beakta osäkerhet i effekt på Östersjön i samtliga åtgärder, och att värdet av musselodling som reningsåtgärd kan öka när detta görs, säger Ing-Marie Gren.
Kontakt:
Ing-Marie Gren, professor em. Institutionen för ekonomi Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, ing-marie.gren@slu.se
