1 oktober 2019

Ny modell kan räkna fram mer exakt risk för demens

Ungefär hälften av de patienter som drabbats av MCI, en lindrig minnesstörning, får inom några år demenssjukdomar som Alzheimer. Andra hälften får det inte. En stor studie visar nu nya möjligheter att tidigt se vilka som har störst risk att bli sjukare. Därmed kan framtida bromsmediciner snabbt ges till rätt patient.

MCI (Mild cognitive impairment) är ett tidigt tecken på att minnet börjar försämras. Det kan till exempel visa sig genom att personen börjar glömma sådant man tidigare kommit ihåg eller får nedsatt koncentrationsförmåga.

MCI – mild kognitiv svikt

MCI (Mild cognitive impairment) är ett begrepp som har flera olika namn på svenska. Bland annat kallas MCI för mild kognitiv svikt eller lindrig kognitiv funktionsnedsättning.

Den kognitiva svikten visar sig till exempel genom att minnet börjar svika. Beteende och psykiatriska symtom kan förändras. Personen kan också uppfattas som mindre uppmärksam än tidigare.

Den vanligaste orsaken till MCI är inledningen av en demenssjukdom. Men det kan finnas många andra orsaker, som felmedicinering eller depression.

Ungefär 30-50 procent av patienterna med MCI får inom några år en demenssjukdom, oftast Alzheimers sjukdom. I en stor europeisk studie har 2 611 patienter, som alla konstaterats ha MCI, följts. I den här studien var det 39 procent av patienterna som fick en demensdiagnos inom tre år.

Men för en stor grupp patienter blev inte minnesproblemen värre – och för vissa blev minnet faktiskt bättre igen. De hade alltså fått oroa sig i onödan.

I den nya studien har forskare arbetat med att hitta en bättre modell för att hitta de patientgrupper som löper större risk än andra för att få demenssjukdomar inom några år.

– Patienten vill veta. Hur ska jag tänka? Hur ska jag planera? När blir jag sjuk? Hur lång tid tar det? säger Yvonne Freund-Levi, lektor i klinisk neurovetenskap vid Örebro universitet och en av de forskare som har deltagit i studien.

Hitta de som behöver bromsmedicin

Än så länge finns inga bra bromsmediciner vid behandling av MCI. Men det är många som försöker utveckla sådana.

Då behövs också metoder som tidigt hittar de patienter som kommer att ha störst nytta av läkemedlen när de är på plats.

– Det är viktigt att hitta rätt patientgrupp så att de får prova läkemedel i tid för att uppskjuta insjuknandet, säger Yvonne Freund-Levi.

I de modeller som nu har testats används bland annat olika biomarkörer i ryggmärgsvätska tillsammans med röntgenbilder som mäter storleken på hippocampus, den del av hjärnan som drabbas först vid Alzheimers sjukdom.

Var för sig kan informationen vara missvisande. Till exempel kan en minskning av hippocampus bero på helt andra orsaker, som stress eller depression. Men genom att titta på flera faktorer tillsammans och också ta hänsyn till bland annat kön och ålder, har nu lovande modeller presenterats. I ett kalkylprogram har forskarna gjort lyckade försök med en formel som i procent kan räkna ut risken att få en demenssjukdom inom ett, tre eller fem år.

– Att berätta för en patient att du har en större risk att utveckla Alzheimer baserat på de här kriterierna ger ju mig en större säkerhet som kliniker, säger Yvonne Freund-Levi, som har arbetat länge som läkare.

Stort europeiskt samarbete

För att kunna genomföra studien har forskare vid universitetskliniker i en lång rad europeiska länder hjälpts åt. Genom att ett så stort underlag från Europa och USA har använts, har man också kunnat kontrollera att uträkningarna stämmer för olika länder.

– Det är ett viktigt forskningsområde och väldigt konstruktivt att vi kan samarbeta på det här sättet.

Det kommer att krävas fler steg innan modellerna går att använda till vardags inom sjukvården. Bland annat krävs nu praktiska försök på sjukhus. Inte minst för att se hur patienterna påverkas av att få besked om mer exakta risker.

Men att kunna ge mer detaljerade prognoser kan få stor betydelse. Många patienter uttrycker själva att de vill veta hur illa det är, istället för att få beskedet att risken för demenssjukdom är ungefär 50 procent.

– För patienten innebär det att man kan planera sitt liv lite bättre. Kanske sin ekonomi, kanske sitt privatliv, kanske skriva nödvändiga juridiska papper i tid. Medan man vet att man fortfarande har en hyfsat hög funktionsnivå, säger Yvonne Freund-Levi.