Var tionde bebis som föds behöver någon form av hjälp för att få igång andningen. Kommer inte andningen igång finns det risk att barnet får skador, exempelvis hjärnskador. Nu undersöker ett team på Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet om skadorna minskar om man avvaktar med att klippa navelsträngen.
Vid förlossningar där barnet föds andningspåverkat är rutinen idag att navelsträngen klipps direkt. Barnet förs sedan till ett bord där åtgärder sätts in, bland annat för att få igång andningen.
Ola Andersson, neonatolog på Skånes universitetssjukhus och forskare vid Lunds universitet, och hans kollegor undersöker nu vad som händer om navelsträngen inte klipps direkt, utan först efter tre minuter.
– Andningsåtgärderna utförs av samma team och med samma utrustning, men i mammans säng i stället för vid ett bord en bit bort. Under denna tid får barnet extra tillförsel av blod från navelsträngen, säger Ola Andersson.
Metoden baseras på positiva resultat i tidigare, mindre studier, bland annat en som Ola Andersson gjort i Nepal. Forskarteamet som nu ska pröva metoden på Skånes universitetssjukhus har förberett sig under ett års tid.
– Blivande föräldrar till 8 000 barn kommer att tillfrågas om de kan tänka sig ingå i studien. Vi bedömer att ungefär 600 av dessa kommer att bli aktuella, säger Ola Andersson.
Var tionde barn är omtöcknat när det föds. Dessa barn behövs tas om hand, och få andningsstöd. I studien vid Skånes universitetssjukhus undersöker förlossningsteam om hjärnskador på grund av syrebrist kan minska om navelsträngen inte klipps direkt.
– Vår tanke är att låta navelsträngen vara i fred på de här barnen, säger Ola Andersson, neonatalog vid Skånes universitetssjukhus i ett filmklipp publicerat på Vetenskap & hälsa.
Idag klipper man navelsträngen direkt och bär barnet till ett bord, placerat en bit från mamman, där man ger barnet andningsstöd.
– Vad vi vill göra nu är att låta barnet ligga kvar hos mamman. Och låta navelsträngen var i fred. På det sättet kan navelsträngen och moderkakan hjälpa barnet att återhämta sig, medan vi i personalen också hjälper barnet, säger Ola Andersson.
– Vi är ett team av barnläkare, barnmorskor, förlossningsläkare och undersköterskor som under ett år gått igenom alla moment i studien, för att få den så säker för föräldrarna och barnen och som gör det så enkelt som möjligt för oss på golvet att genomföra studien.
– Förhoppningen är att barnen som har en orörd navelsträng återhämtar sig snabbare. Att de slipper hamna på neonatalavdelningen, och i stället får stanna hos sina föräldrar. Och att de slipper få skador framöver i livet, de få barn som annars skulle fått det, säger Ola Andersson.
Hypotesen är att barnet får mer syre men också mer blod i kroppen, vilket har mycket positiva effekter men det finns en oro att det extra blodet skulle kunna göra att barnet får det jobbigare att andas, samt mer gulsot.
– Detta kommer vi att undersöka extra nog, säger Ola Andersson.
Den påbörjade studien bygger på studien:
Intact cord resuscitation versus early cord clamping in the treatment of depressed newborn infants during the first 10 minutes of birth (Nepcord III) – a randomized clinical trial. Maternal Health, Neonatology and Perinatology
Text: Rebecka Sjöberg
