Skandinaviens stridsyxekultur uppstod för omkring 5 000 år sedan. Genom att kombinera arkeologisk och genetisk information har forskare kommit fram till att kulturens intåg är ett resultat av stora folkvandringar.
Under konstruktionen av en rondell i Linköping 1953 påträffades en betydelsefull grav från stridsyxekulturen (även kallad båtyxekulturen). För 4 500 år sedan begravdes där en kvinna, en man och ett barn tillsammans med en hund och en rik uppsättning gravgåvor, inklusive en yxa av den typ som gett namn till denna arkeologiska kultur.
– Jag har varit nyfiken på den här graven, som vi idag kallar ”Bergsgraven” länge. Samarbetet mellan arkeologer och genetiker gör att vi nu förstår mer om dessa människor som individer, men också var deras förfäder kom ifrån, säger Helena Malmström, arkeogenetiker vid Uppsala universitet och en av studiens huvudförfattare.
I en ny tvärvetenskaplig studie har forskare kombinerat arkeologisk och genetisk information med isotopdata för att bättre förstå de demografiska processerna bakom stridsyxekulturen och dess intåg i Skandinavien.
Stridsyxekulturen liknar den snörkeramiska
Den skandinaviska stridsyxekulturen uppstår för ungefär 5 000 år sedan och har arkeologiskt många likheter mellan den europeiska snörkeramiska kulturen.
– Uppkomsten och utvecklingen av denna kultur har debatterats under lång tid, särskilt huruvida den var ett regionalt fenomen eller om den hängde samman med människors migrationsprocesser. Om den kom med invandrande människor – varifrån kom då de?, säger arkeologen Jan Storå vid Stockholms universitet, en av studiens seniora författare.
Genom att sekvensera genomet från förhistoriska individer som levde i dagens Sverige, Estland och Polen kunde forskargruppen visa att den skandinaviska stridsyxekulturen och den kontinentala snörkeramiska kulturen delar samma genetiska historia. Dessa personers förfäder hade inte varit i Skandinavien eller centrala Europa tidigare.
– Detta tyder på att introduktionen av den här nya kulturella manifestationen var associerad med människors förflyttning. Dessa människor har en historia som vi längst tillbaka kan spåra till den pontisk-kaspiska stäppen norr om Svarta havet. Återigen har vi med arkeogenetiska analyser kunnat avslöja nya och överraskande resultat rörande stenålderns demografiska processer, säger populationsgenetikern Torsten Günter, delad huvudförfattare till studien.
Folkvandring bakom kulturella förändringar
Samma forskargrupp har i tidigare studier kunnat visa att andra kulturella förändringar under stenåldern, så som introduktionen av jordbruk, kan kopplas till folkvandringar.
– Förhistoriska folkförflyttningar har spelat en avgörande roll för spridningen av innovationer. Men det förekommer också en del integration och återkopplingar till tidigare element. Till exempel ser vi att personer med genetiska kopplingar till stridsyxekulturen återanvände stenkammargravar för sina begravningar, säger Jan Storå.
Jämförelser mellan stridsyxeindivider och andra förhistoriska skandinaver gav fler värdefulla insikter.
– Det är intressant att herdarna från stridsyxekulturen skiljer sig från andra samtida grupper av jordbrukare och jägare-samlare i Skandinavien. Åtminstone tre genetiskt och kulturellt olika grupper levde sida vid sida under århundraden utan att blandas särskilt mycket, säger Mattias Jakobsson, populationsgenetiker vid Uppsala universitet.
Genetiskt överlapp
Det finns en del belägg för ett visst genetiskt överlapp mellan de invandrande herdarna och andra jordbrukande kulturer. Forskargruppen kunde dock inte avgöra om detta skedde före eller efter ankomsten till Skandinavien.
– Detta är fortfarande en öppen fråga för framtida studier att ta sig an. Mer data från fler individer och från fler geografiska regioner borde ge en tydligare bild, säger Helena Malmström.
Bergsgraven, såväl som en rekonstruktion av individerna i den, visas vanligtvis på Östergötlands museum i Linköping, men då museet för närvarande är stängt för ombyggnad och förnyelse är innehållet nedplockat i väntan på att en ny kulturhistorisk utställning tar form.
– I framtiden kommer Bergsgraven förstås att vara en central del i museets kulturhistoriska utställning, där vi vill integrera aktuell arkeologisk och historisk forskning, Det är inte ofta man får tillfälle att bygga en ny utställning, och självklart kommer vi där berätta om de nya analyser och tolkningar som gjorts på materialet, säger Per Nilsson, arkeolog vid Östergötlands museum.
Fotnot:
Studien är en del av Atlasprojektet, ett tvärvetenskapligt projekt där forskarna ska undersöka förhistoriska befolkningsmönster i Skandinavien och Eurasien genom genetiska data från förhistoriska individer. Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet.
Vetenskaplig artikel:
The genomic ancestry of the Scandinavian Battle Axe Culture people and their relation to the broader Corded Ware horizon. Malmström Helena, Günther Torsten, Svensson Emma M., Juras Anna, Fraser Magdalena, Munters Arielle R., Pospieszny Łukasz, Tõrv Mari, Lindström Jonathan, Götherström Anders, Storå Jan and Jakobsson Mattias (2019) Proceedings of the Royal Society B
Kontakt:
Helena Malmström, Uppsala universitet (svenska, engelska), Helena.malmstrom@ebc.uu.se
Torsten Günther, Uppsala universitet (engelska, tyska), torsten.gunther@ebc.uu.se
Jan Storå, Stockholms universitet (svenska, finska, engelska), jan.stora@ofl.su.se
Mattias Jakobsson, Uppsala universitet (svenska, danska, engelska), mattias.jakobsson@ebc.uu.se
