Fetmakirurgi är förknippat med tydligt minskad risk för hudcancer, visar en studie. Resultaten beskrivs som en viktig pusselbit som stärker kopplingen mellan viktnedgång och elakartad hudcancer.
– Det här ger ytterligare evidens för att det finns en koppling mellan fetma och elakartad hudcancer, och att man borde betrakta fetma som en riskfaktor för de här cancerformerna, säger Magdalena Taube, förstaförfattare bakom studien och forskare inom molekylär och klinisk medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Att fetma är en riskfaktor för flera typer av cancer är ett känt faktum. Likaså att risknivån kan sänkas vid en avsiktlig viktminskning. Bevisen för en koppling mellan fetma, viktminskning och just elakartad hudcancer har dock varit begränsade.
Forskarna studerade en grupp på 2 007 personer som genomgick fetmakirurgi, och jämförde med en kontrollgrupp om 2 040 individer, även de med grav fetma, men som inte fetmaopererades. Grupperna var i övrigt jämförbara beträffande bland annat kön, ålder, kroppssammansättning, riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, psykosociala variabler och personlighetsdrag.
I kirurgigruppen var det 23 individer som utvecklade elakartad hudcancer, skivepitelcancer eller malignt melanom, parallellt med en påtaglig viktnedgång. Motsvarande siffra i kontrollgruppen var 45 cancerfall, samtidigt som gruppen låg kvar på nivån grav fetma. Medianvärdet på uppföljningstiden var drygt 18 år.
Den största skillnaden gällde malignt melanom där 12 personer i kirurgigruppen drabbades, mot 29 i kontrollgruppen. Resultaten visar på en 57-procentig riskminskning för malignt melanom i gruppen som gick gått ner i vikt efter fetmakirurgi. Motsvarande riskminskning för båda cancerformerna tillsammans blev 42 procent.
– I de här sammanhangen är det en tydlig och påtaglig förändring, och det är därför det blir så intressant, säger Magdalena Taube.
Fynden stöder idén att fetma är en riskfaktor för elakartad hudcancer inklusive melanom, och tyder på att viktminskning hos individer med fetma kan minska risken för denna allvarliga cancerform.
– Att vi med säkerhet nu kan säga detta beror på att vi har en väldig samlad och välbeskriven population som vi kunnat följa under lång tid, och där vi väldigt tydligt ser vad som händer vid omfattande och långvarig viktminskning, avslutar Magdalena Taube.
Vetenskaplig artikel:
Kontakt:
Magdalena Taube, magdalena.taube@wlab.gu.se
