Syrebristen i havet tycks verkligen bidra till Östersjötorskens dåliga kondition, enligt en ny studie från SLU. Analyser av fiskens hörselstenar visar när den utsatts för syrebrist, något som kan kopplas direkt till torskens hälsa.
De senaste tjugo åren har torskarna i östra Östersjön börjat må allt sämre och många torskar är idag extremt magra. Tidigare studier har visat att de syrefattiga områdena ökat i utbredning i de områden där torsken lever. Det leder bland annat till ökad trängsel i vattnet. Syrebrist och döende bottnar leder också till en sämre tillgång på till exempel vitmärla och skorv, bottenlevande djur som är viktig föda för torsken. Den nya studien bekräftar nu en av de teorier som framförts: syrebristen i havet bidrar till torskarnas dåliga kondition. Dessutom stressas torsken rent fysiologiskt av att befinna sig i en syrefattig miljö.
– Vi har analyserat torskens hörselstenar som lagrar in magnesium och mangan från det omgivande vattnet. Jag brukar likna fiskens hörselstenar med ett flygplans svarta låda. De loggar kontinuerligt data om miljön fisken simmar i och den informationen kan vi avkoda för att få reda på hur fisken mått, säger Karin Limburg, gästprofessor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.
Hörselstenar avslöjar syrebrist
Forskarna har studerat hörselstenar (otoliter) från torskar som fångats i Östersjön mellan åren 1990 och 2017. Genom att analysera innehållet av magnesium och mangan i hörselstenarna kan man se om fisken varit utsatt för syrebrist. Resultaten visar att det finns en koppling mellan torskens kroppskondition och syrebrist i vattnet, och att torskar som är magra utsatts för mer syrebrist under sitt liv.
– Torsken undviker alltså inte helt syrefattiga miljöer, vilket är något man tidigare sett även hos märkta torskar. De uppehåller sig även i syrefattiga områden kanske på jakt efter bottenlevande föda, och när de gör det äventyrar de samtidigt sin egen hälsa, säger Karin Limburg.
Ökad syrebrist efter år 2000
– Runt år 2000 skedde en plötslig förändring i Östersjön, och stora delar är sedan dess drabbade av kronisk syrebrist. Det är just i torsk fångad efter 2000 som ser vi den här tydliga kopplingen mellan torskens fysiska kondition och syrebrist. Före år 2000 tycks det vara andra faktorer än syrebrist som påverkat torskens hälsa som till exempel variationer i tillgången på pelagiska bytesfiskar som skarpsill, säger Michele Casini, professor vid institutionen för akvatiska resurser.
Syrebristen är inte den enda förklaringen till att Östersjöns östra torskbestånd är i kris och att många torskar är i så dålig kondition, men de mår utan tvekan allt sämre. Under tidigt 1990-tal vägde en 40 centimeter lång torsk i genomsnitt 900 gram, nu väger en lika lång torsk 600 gram. Torskarnas kroppskondition har i genomsnitt alltså gått ner med 30 procent på 20 år.
Miljö och överfiske kan få ett fiskbestånd att kollapsa
– Torskarna i östra Östersjön visar på ett dramatiskt sätt hur ett bestånd kan kollapsa på grund av en kombination av miljöfaktorer och överfiske. Syrebristen och den försämrade hälsan hos torsken tycks också göra den extra känslig för andra faktorer som brist på föda, predation från säl, parasitangrepp och konkurrens om föda från andra fiskarter som skrubbskädda, säger Michele Casini.
För att försöka motverka den negativa utvecklingen för torsken, efterlyser forskarna fortsätta åtgärder för att minska övergödning samt att fiskeriförvaltning bättre anpassas efter rådande miljöförändringar så att bestånden förvaltas hållbart.
Vetenskaplig artikel:
Otolith chemistry indicates recent worsened Baltic cod condition is linked to hypoxia exposure Biology Letters
Kontakt:
Karin Limburg, gästprofessor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU, samt professor vid State University of New York College of Environmental Science and Forestry (ESF), Syracuse, USA, karin.limburg@slu.se eller klimburg@esf.edu
Michele Casini, professor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU michele.casini@slu.se
