Förmåga att hantera kris svårt att mäta
Förmåga att kunna hantera besvärliga situationer och kriser – det borde vara viktigt att mäta när krisberedskap bedöms. Sverige satsar miljarder på krisberedskap. Syftet är att stå bättre rustade i händelse av kris eller katastrof. Men att ta reda på om satsningarna har effekt och ökar förmågan är svårt med dagens bedömningsmetoder.
”Vi måste stärka vår förmåga”. Detta och liknande uttryck hörs allt oftare i debatten, exempelvis när den stundande totalförsvarsövningen TFÖ 2020 förs på tal. Risk- och hotbilden har förändrats på grund av klimatförändringar och säkerhetsläget i omvärlden, vilket leder till ökade krav på samhället att klara av att hantera allt från översvämningar, skogsbränder och störningar i elförsörjningen.
För att stärka samhällets förmåga att hantera kriser görs insatser på både lokal, regional och nationell nivå. Dessa insatser kan handla om allt från att köpa in utrustning för skogsbrandsläckning, till att öva eller upprätta responsplaner.
Prioritera förmåga att hantera kris
Hanna Lindbom, doktorand i risk och säkerhet vid LTH vid Lunds universitet, varnar för att det idag läggs för stor vikt vid att lista resurser. Man borde prioritera utifrån vilken effekt olika åtgärder förväntas kunna åstadkomma på förmågan att hantera kriser, resonerar hon. Detta perspektiv finns endast i undantagsfall idag.
– Min forskning visar att det finns väldigt lite resonemang kring att det man gör faktiskt leder till ökad förmåga, säger hon.
Sedan 2012 har hon kartlagt hur kommuner, länsstyrelser och myndigheter bedömer sin förmåga att hantera av olika slags samhällsstörningar. Undersökningen har skett i form av analyser av inrapporterade risk- och sårbarhetsanalyser, samt förmågebedömningar och handlingsplaner från 50 kommuner, länsstyrelser och myndigheter.
Dessutom har 43 representanter från samtliga nivåer i krisberedskapssystemet intervjuats.
– Att fokusera enbart på resurser är problematiskt eftersom samhällets resurser är begränsade. Om ytterligare resurser inte bidrar till att minska konsekvenserna av olika händelser skulle pengarna ha kunnat användas till annat.
Det är svårare att försöka uppskatta framtida konsekvenser av olika samhällsstörningar, jämfört med att lista resurser och rutiner som finns på plats här och nu. Eftersom samma typ av kris sällan inträffar tätt inpå varandra, kan man få vänta länge för att se effekten av olika insatser. De stora skogsbränderna 2014 och 2018 är undantag.
Kraft att agera när något händer
I sin avhandling presenterar Hanna Lindbom därför ett nytt sätt att se på och bedöma förmåga. Kortfattat handlar förmåga här om att positivt kunna påverka utfallet av en negativ händelse.
Utgångspunkten är att det ska bli tydligare att se om olika insatser för att öka förmågan, faktiskt har effekt om något händer.
Det nya sättet att bedöma förmåga att hantera kriser, har testats i flera experimentella studier med 280 deltagare från 207 kommuner, länsstyrelser och myndigheter.
Resultaten från studierna visar att det föreslagna synsättet verkar fungera bättre som beslutsunderlag i förebyggande arbete fokuserat på att öka responsförmågan. När beslutsfattare får stöd av en förmågebedömning som visar effekten av olika insatser, så kan de investera på rätt nivå.
– Min forskning ger starka indikationer på att vi bör fortsätta utveckla det här sättet att bedöma förmåga så att samhället i framtiden kan fatta mer informerade beslut om hur man ska öka förmågan att hantera kriser och katastrofer.
Svårigheterna och bristerna med att mäta effekt och konsekvenser av insatser i krisberedskap är inte unikt för Sverige, utan förekommer i hela världen.
Vetenskaplig avhandling:
Improving capability assessments for disaster risk management
Kontakt:
Hanna Lindbom, doktorand i risk och säkerhet vid LTH, Lunds universitet hanna.lindbom@risk.lth.se
